Nu har jag fått mitt första bad och det va...
Nu har jag fått mitt första bad och det var så jobbigt att jag blev alldeles trött :)
Jag tar tillbaka allt...
...jag sagt om att lillfisen inte ser ut som mig! :) Pappa har fört över gamla diabilder, och här är jag alldeles ny:
Bilden som saknas...
..i inlägget nedan om att han är så vaken och med ser ut såhär:
16 timmar gammal och vill redan vara med :)
Bilder på Nils :)
Idag är han 5 dagar gammal, och vi har börjat hitta små rutiner. Han ammar mycket åt gången, och sen sover han 2,5-3 timmar. Väldigt ansträngande... ;) Nej då, jag vet ju att det kommer vakennätter, onda magar och mycket annat skoj framöver - så därför är det bara att vara nöjd så länge det är lugnt. Inatt bjöd lillfisen på 2 långa sovperioder, och sånt tackar man ju för så länge det varar! Jag var dessutom så dum att jag åt hela 7 rutor choklad igår, så huvudvärken kom som ett brev på posten.
Jag ska skriva ihop en förlossningsberättelse när jag hinner/orkar och då får ni se bilder därifrån. Jag kan utan tvekan säga att jag är väldigt nöjd med den här förlossningen, både med smärtlindring och barnmorska. Skönt!
Här får ni lite bilder från de senaste dagarna:
Jag ska skriva ihop en förlossningsberättelse när jag hinner/orkar och då får ni se bilder därifrån. Jag kan utan tvekan säga att jag är väldigt nöjd med den här förlossningen, både med smärtlindring och barnmorska. Skönt!
Här får ni lite bilder från de senaste dagarna:
Nyss hemkomna på söndagen, och mormor fick hålla först. ;)
Han har pappas mun och näsa, men också drag av sin morfar. Inte särskilt lik sin storebror.
Mammagos ♥
Förutom att han sover längre perioder så har han också långa vakenperioder. Han tittar och lyssnar mycket, och fäster blicken under korta stunder. Jag minns knappt att Harry öppnade ögonen under de första 2 veckorna! :) Och ja, nappen fick vi ta till redan andra natten. Han ville tutta, men blev störd (och kräktes) av att det kom mjölk så då fick det bli plastvarianten istället. Den här sorten är dunderhäftig för "handtaget" lyser i mörkret... ;D
Inte så många veck på benen här inte :)
Det är så jobbigt att bli undersökt av dok...
Det är så jobbigt att bli undersökt av doktorn! :) Att få sova under en värmelampa som en äkta spädgris tackar väl ingen bebis nej till. Allt såg bra ut och han hade bara gått ner 150 gr (Harry gick visserligen bara ner 60!). Vi ammar, han sover och så börjar det om - det är hårda dagar såhär i början... ;p
Såhär vaken är lillfisen mellan matningarn...
Såhär vaken är lillfisen mellan matningarna :) Nog för att det är mycket hormoner i kroppen just nu, men något annat som gör mig pigg och väldigt glad är att foglossningen är som bortblåst! Himmelrike! :) Harry har tagit lillebrors ankomst med stor ro, och är väldigt snäll och försiktig. Det är jättespännande att få vara med och byta blöja, och han kommer förbi oss i soffan inland och bara klappar lite på honom. Imorgon ska vi tillbaka till sjukhuset för pku-test och hörseltest!
21.28 kom en liten Nils till världen :-) a...
21.28 kom en liten Nils till världen :-) allt gick jättebra och vi mår bra allihop!
Nu är det på gång! Slemproppen gick igårkv...
Nu är det på gång! Slemproppen gick igårkväll, och inatt hade jag täta värkar men de lugnade sig runt 04... Nu kommer de med ca 10 minuters mellanrum, men är inte så starka att jag måste "andas" riktigt än. Snart får jag snosa bebis! :)
"Det är ett under...
...att du inte klämt ut den där ungen än! Som du måste lyfta och håller på!" utbrast Harrys ena fröken förut, när jag stod på alla fyra och satte på Harrys overallen vid hämtdags. Idag var han sådär underbart behjälplig vid påklädningen, och trots löften om glass och skumbad* så ville han inte hjälpa till. Då är det bara att lyfta ungen och klä på honom... :) Med alla hormoner som samlar sig i kroppen så är jag helt sjösvett när vi väl kommer utanför dörren - så tur att det är "vinter" så jag kan kyla av mig snabbt!
Bildkälla
*Jag tror inte på att skälla och hota, även om det lockar! Barn (och vuxna förstås) lär sig av positiva upplevelser, och därför lockar jag hellre med exempelvis russin eller en kul aktivitet. Jag tror/vet dessutom att min och Harrys relation blir bättre om vi har kul ihop genom trotset, än att vi ska bråka hela tiden (vilket det skulle bli annars).
Veckans slutrapport
Ooooh. Intressegranarna barrar! ;P
När jag vaknade igår så var hela huvudet och halsen som en enda stor ond boll. Febern var hög och jag var helt igentäppt. Henki fick frilansa lite från sina rutiner och fick både lämna och hämta Harry på dagis (fick vara där 7-16.15 istället för vanliga 9-14. Han var TRÖTT när han kom hem!)
Jag har haft sån tur på vårdcentralen, och fått samma läkare hela tiden. Hon är väldigt tillmötesgående och hjälper mig verkligen, och det är jag ju inte direkt van vid från vården... ;) Jag förklarade att jag är orolig för bebisen, eftersom jag varit förkyld i snart 2½ månad, med några dagars friskhet innimellan. Mina infektionsprover visade på bra värden (samma som för tre veckor sedan då jag fick hostmedicinen), så då är det ju inte lika stor risk att det har smittat av sig till bebben, men man vet ju aldrig. Eftersom Henki har streptokocker så tog vi halsprov, men det visade ingenting. För att vara på den säkra sidan gjorde vi en odling också, som jag får svar på på måndag.
På eftermiddagen hade jag tid hos barnmorskan, så det var bara att ta en Panodil och knalla dit. Magen hade inte växt så mycket (+2cm på två veckor), men den hade sänkt sig väldigt mycket sen sist, och det är oftast förklaringen. För två veckor sedan kunde hon dessutom rucka ordentligt på bebisens huvud, men nu låg det mer "fast" fast ändå inte fixerat. Allt borrande och gnuggande han har gjort med huvudet de senaste dagarna har gett resultat, och det är bra för det har gjort ont... Bebisens puls var 140, och jag hade 110/60 i blodtryck trots att jag gått en snabb promenad med Ombra innan jag åkte. "Bättre med lågt än med högt vet du!" säger barnmorskan glatt. :) Jag berättade om kontrollen för vattenavgång på sjukhuset, och att de då sa att tappen inte var "påverkad" = ingen förlossning på gång inom kort. Hon förklarade då att för förstföderskor så släpper oftast slemproppen först, och sen börjar man öppna sig inför förlossningen. För en omföderska däremot, så händer allt samtidigt, så enligt henne kan bebisens jobb neråt ha öppnat mig redan nu utan att jag märkt några "symtom". :) Vi får väl se... :)
Den här bilden är så himla häftig! Snacka om tur att de lyckas fånga det på bild :)
Och så plats för lite gnäll såhär på slutet! Igår hade jag småvärkar hela dagen, som på eftermiddagen faktiskt tog fart och började kännas ordentligt. Liksom varje gång de känns lite mer så går jag igång lite och tänker "idag kanske han kommer på riktigt!", men nej. Så fort vi hade lagt Harry och satte oss i soffan så försvann de helt, och jag har sovit som en gud hela natten igenom. Irriterande!
Inte nog med att alla jag ringer till...
...svarar "föder du barn???", utan den här svarta skuggan (Ombra betyder ju faktiskt skugga på italienska, så nu passar det!) följer mig här hemma och övervakar allt jag gör. Nu sitter jag i soffan, och ni förstår väl hur oroväckande det måste vara? :P Bäst att vakta!
En evighets evighet tillsammans... :)
...kan man ju tänka - men tiden går faktiskt alldeles för fort när man har roligt! ♥ 11 år senare sitter vi "plötsligt" här med hus, 2 barn, hund och en massa lån. Väldigt vuxet, men väldigt mycket lycka! Henki är min själsfrände helt enkelt, och jag kan inte vara utan honom. :)
Här får ni lite fina, och några underliga, bilder på oss genom åren:
Ikväll firar vi med middag här hemma (vi är ju sjuka hela bunten så det får duga) ♥
Här får ni lite fina, och några underliga, bilder på oss genom åren:
2001 - unga och nyförälskade!
2003 - Första semestern tillsammans på Kreta
2005... Vad håller vi på med? :)
2006 - En lång och en kort :)
2007
2008
2009 (med Harry, 3 månader gammal, instoppad i bärsjalen!)
2010
2011
Ikväll firar vi med middag här hemma (vi är ju sjuka hela bunten så det får duga) ♥
Balsam för själen
Solen skiner. Hunden är lös och sköter sig själv. Harry sitter nöjd i vagnen. Jag orkar gå! Precis vad min kropp behövde! ♥
Att vara delaktig...
... är inte ett dugg intressant! Vem är den här lillebror alla tjatar så om? Allt nytt är väl till mig?
/2½-årsegot
Jag har minsann INTE vuxit ur liggdelen på vagnen!
Vecka 40
Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 0 fulla dagar (v39+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 22 jan 2012
Du har 6 dagar kvar till beräknad förlossning.
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.
Här blir det verkligen inga barn födda. Bebben härjar runt därinne som vanligt, och förvärkarna lyser med sin frånvaro. Igår kände jag några förvärkar visserligen, men det känns ju om de börjar bli mer eller inte - och de här var "inte". Henki säger till bebben att den måste komma ut, för han är trött på mitt gnäll och att jag inte orkar något... :)
Jag minns hur jag låg i soffan när jag väntade Harry, och alla sa "passa på att ta det lugnt för när bebisen väl kommit så blir det inte lugnt igen". Jag minns inte vad jag gjorde för att fylla mina dagar innan Harry kom, och hur jag kunde tro att jag hade mycket att göra - och så är det nog nu också. När Harry är på förskolan så sitter jag här hemma i soffan - ensam - och snart så kommer det dröja innan jag kan sitta ensam på det viset igen. Ändå kan jag inte tänka på något annat än att lillebror ska komma ut NU. Vila kan jag göra en annan dag! ♥
Du har gått 39 fulla veckor och 0 fulla dagar (v39+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 22 jan 2012
Du har 6 dagar kvar till beräknad förlossning.
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.
Här blir det verkligen inga barn födda. Bebben härjar runt därinne som vanligt, och förvärkarna lyser med sin frånvaro. Igår kände jag några förvärkar visserligen, men det känns ju om de börjar bli mer eller inte - och de här var "inte". Henki säger till bebben att den måste komma ut, för han är trött på mitt gnäll och att jag inte orkar något... :)
Jag minns hur jag låg i soffan när jag väntade Harry, och alla sa "passa på att ta det lugnt för när bebisen väl kommit så blir det inte lugnt igen". Jag minns inte vad jag gjorde för att fylla mina dagar innan Harry kom, och hur jag kunde tro att jag hade mycket att göra - och så är det nog nu också. När Harry är på förskolan så sitter jag här hemma i soffan - ensam - och snart så kommer det dröja innan jag kan sitta ensam på det viset igen. Ändå kan jag inte tänka på något annat än att lillebror ska komma ut NU. Vila kan jag göra en annan dag! ♥
