Veckans bloggämne

 



Det här är ett ämne som man kan drunka i. Vi har diskuterat det i timmar under min utbildning, och ändå känner man sig inte klokare. För mig är det är som allt annat - man måste bedömma utifrån situation och person. Jag har 2 exempel: 

Under någon av mina första praktikperioder i skolan mötte jag en kille i korridoren. Han såg ut som vilken unge som helst. Tills han öppnade munnen. 
 Han: - Hej!
Jag: - Hej!
Han: - Jag har Aspergers!
Jag: - Ok....? (visste inte riktigt hur jag skulle bemöta det)
Han: - Jag är inte lika som de andra barnen.
Jag: - Nehej... (fortfarande helt ställd)

Det var ju helt fel respons från mig, men det här hände innan vi fått någon utbildning i olika syndrom och funktionshinder. Jag blev helt ställd av hans sätt att bara haspla det ur sig. Nu i efterhand kan jag tänka att det inte var han själv som talade med mig. Det var alla som hade talat med honom. "Du har något som kallas Aspergers Syndrom. Det betyder att du inte är som alla andra barn...". Ett offer för sin miljö helt enkelt. Vilket också gör det hela mycket svårare att hantera.

För att återknyta till ämnet, så tror jag att det är där det felar i de flesta fall. Man ursäktar individen för dess "åkomma" och då är det helt fritt fram att bete sig därefter. Jag har mött flera barn som hanterar sina problem på helt fel sätt för att de helt enkelt inte fått rätt hjälp från början.

När jag vickade i en andraklass, var det en kille som hade väldigt svårt med koncentrationen. Väldigt svårt. Han hade fått lov att hoppa över vissa sidor i matteboken eftersom han helt enkelt inte orkade jobba så länge med samma sak. Istället för att vara nöjd med detta och arbeta med det han skulle, ropade han glatt ut över hela klassrummet "att han behövde minsann inte göra sida 17! Han hade ju problem, så han fick hoppa över!". Detta resulterade ju i att ingen av de andra barnen heller ville göra sida 17, och då är det ju inte mycket man kan säga. Jag hade ju ingen lust att peka ut honom inför hela klassen och förklara ingående varför han inte behövde, men samtidigt så fick jag ju hela klassen på hans sida. Svårt!

Den här killen är en sådan som veckans bloggämne syftar till. Fick han hålla på och styra och ställa i klassen och med läraren (för han gjorde likadant med sin ordinarie lärare) bara för att han hade svårigheter med koncentrationen? Ursäktade hans hinder hans sätt? Nej. Jag tycker inte det. Han gjorde det medvetet, och använde det på ett sådant sätt att det varken gagnade honom eller någon annan. Killen i korridoren hade satt sitt funktionshinder till sin personlighet, och killen i klassen till sitt beteende. Det är lika sorgset i båda fallen.

Är det dessutom någon tillfällighet att båda var killar?

Mer om veckans bloggämne här!


Kommentarer
Postat av: Anna Kaagaard Kristensen

Jag har träffat på en tjej en gång som hade aspergers och hon betedde sig lite hur som helst och blev alltid ursäktad för det bara för att hon hade sitt syndrom att skylla på, jag tycker att det är jätte fel.



Man gör dem bara en björntjänst när man låter dem slippa ta konsekvenserna av sitt handlande.

2009-10-11 @ 12:36:51
URL: http://annakaagaardkristensen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0