Ibland blir jag trött på mig själv. När jag var liten brukade min mamma kalla mig för "manana" som betyder imorgon på spanska. Jag och Alfons Åberg delade samma replik i många år: Jag ska bara.... Det där sitter fortfarande kvar i det mesta jag gör, och speciellt i sådant som jag tycker är lite småjobbigt, exempelvis städa, plugga... Det här med pluggandet kan hålla mig vaken om nätterna, där jag ligger och grubblar över framtida uppgifter och inlämningsdatum - man vaknar ändå dagen efter och tänker "äh, jag hinner imorgon". Det är en väldigt jobbig egenskap.

Nu i och med sommarkursen så är tempot uppställt till furioso, och vi läser ca 5 olika texter i veckan som sedan ska reflekteras kring och sedan sammanställas. Men! När jag väl lägger manken till, som idag till exempel, så har jag läst alla böcker, skrivit alla uppgifter för veckan, och har ändå tid över. Detta lyckades jag med inom loppet av 4 timmar, och då är det absolut inte effektiv tid. När jag väl anstränger mig så är det inga problem. Varför kan jag inte inse att det är så jag fungerar bäst? Jag kanske bara inte orkar vara högpresterande 10 timmar varje dag, utan snarare 4 i veckan. Skulle det finnas ett piller för motivation så skulle jag missbruka det.

På fredag är det dags för Midsommar. Det blir jag & baby, S & J och bebi K som åker till min stuga för att njuta av landet och friden. Med oss har vi dock Ombra, Tuss och Snuffe så friden är det väl kanske lite sådär med. Jag har åtminstone införskaffat varsin sele åt kattdjuren så de kan få prova på att spatsera runt i naturen när vi ändå är där. Snuffe har inte varit ute på riktigt på flera år (och jag vet inte om han gillade den korta turen heller...), och det är blir första gången för Tuss! Det ska bli så kul att se!

Bildbomber utlovas nästa vecka när jag kommer hem. Jag har ett stort lager! ♥