Det är jag och panschissarna
En kunde ju lätt tro att det skulle räcka med de uppenbara kroppsförändringar som två graviditeter har fört med sig - och ja jag tänker bespara er listan! :) Mitt senaste besök hos optikern förtäljde mig dock något annat. Jag har haft svårt att läsa på nära håll när jag sitter vid datorn, även med linser eller glasögon, och gjorde därför en extra undersökning för att se om synen försämrats igen. Nej, det hade den inte! Däremot så hade nu de båda graviditeterna påfrestat mina ögon (trycket som förändras i kroppen) så mycket att de inte längre orkar fokusera så på nära håll.
Lösningen? Läsglasögon! Fantastiskt! Vad väntar nästa månad? Klimakteriet? :P
Lite vindögd också - perfekt! :D
Vecka 40
Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 0 fulla dagar (v39+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 22 jan 2012
Du har 6 dagar kvar till beräknad förlossning.
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.
Här blir det verkligen inga barn födda. Bebben härjar runt därinne som vanligt, och förvärkarna lyser med sin frånvaro. Igår kände jag några förvärkar visserligen, men det känns ju om de börjar bli mer eller inte - och de här var "inte". Henki säger till bebben att den måste komma ut, för han är trött på mitt gnäll och att jag inte orkar något... :)
Jag minns hur jag låg i soffan när jag väntade Harry, och alla sa "passa på att ta det lugnt för när bebisen väl kommit så blir det inte lugnt igen". Jag minns inte vad jag gjorde för att fylla mina dagar innan Harry kom, och hur jag kunde tro att jag hade mycket att göra - och så är det nog nu också. När Harry är på förskolan så sitter jag här hemma i soffan - ensam - och snart så kommer det dröja innan jag kan sitta ensam på det viset igen. Ändå kan jag inte tänka på något annat än att lillebror ska komma ut NU. Vila kan jag göra en annan dag! ♥
Du har gått 39 fulla veckor och 0 fulla dagar (v39+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 22 jan 2012
Du har 6 dagar kvar till beräknad förlossning.
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.
Här blir det verkligen inga barn födda. Bebben härjar runt därinne som vanligt, och förvärkarna lyser med sin frånvaro. Igår kände jag några förvärkar visserligen, men det känns ju om de börjar bli mer eller inte - och de här var "inte". Henki säger till bebben att den måste komma ut, för han är trött på mitt gnäll och att jag inte orkar något... :)
Jag minns hur jag låg i soffan när jag väntade Harry, och alla sa "passa på att ta det lugnt för när bebisen väl kommit så blir det inte lugnt igen". Jag minns inte vad jag gjorde för att fylla mina dagar innan Harry kom, och hur jag kunde tro att jag hade mycket att göra - och så är det nog nu också. När Harry är på förskolan så sitter jag här hemma i soffan - ensam - och snart så kommer det dröja innan jag kan sitta ensam på det viset igen. Ändå kan jag inte tänka på något annat än att lillebror ska komma ut NU. Vila kan jag göra en annan dag! ♥
Vecka 39
Du är i vecka 39.
Du har gått 38 fulla veckor och 1 full dag (v38+1).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden)
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 22 jan 2012
Du har 12 dagar kvar till beräknad förlossning.
Barnet
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.
Mamma
Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.
Vila!
Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.
I söndags fick jag min första ordentliga värk (helt sjukt att man kan glömma hur de känns, och hur ont de gör!), men den var väldigt ensam. Igår fick jag två stycken med 40 minuters mellanrum, och började jubla lite inombords. Sen hände ingenting mer. Sedan dess har jag knappt haft en förvärk eller sammandragning. Så, för att besvara min egen fråga om det är värst att inte känna något alls innan förlossningen sätter igång, eller om det är värst att ha mycket förvärkar - så är svaret definitivt att det är värre att känna förvärkar som inte leder till något.
Foglossningen är helt sanslöst "bra" nu. Med bra menar jag att jag kan ställa mig upp utan att behöva ta det i mindre steg, kunna gå i hyfsad pansjisstakt, och att inte behöva byta ställning när jag sitter eller ligger var 5:e minut. Jag kan fortfarande inte ligga på rygg, gå längre sträckor eller städa hemma. Jag dammsög häromdagen, men klarade det med massor av pauser och fick sen vila några timmar innan jag ens rörde mig igen.
Bebben är rätt lugn. Det är ju trångt därinne! Mest sparkar och härjar han när jag kör bil av någon anledning. :)
Nu är vi hemma igen :)
Liksom med Harry så konstaterade doktorn att det inte var någon "vattenläcka" - i alla fall inte som hon kunde se. De ruckade på bebisens huvud samtidigt som de undersökte, och inte ens då kom det något vatten, så om det nu är ett litet hål så sitter det väldigt högt upp. Om jag upplever att det fortsätter och ökar så ska jag ju såklart komma in igen! Doktorn gjorde också ett ultraljud där hon såg att vattenmängden i magen är normal, och hon såg dessutom att livmodertappen är helt opåverkad - så de förvärkar jag känt inatt har inte satt igång något än. Med andra ord så kan det likaväl ta ett par veckor till... ;)
Nu ska jag vila en stund, och sen får det nog bli en familjepromenad i snön! ♥
Nu ska jag vila en stund, och sen får det nog bli en familjepromenad i snön! ♥
Vecka 38
Du är i vecka 38.
Du har gått 37 fulla veckor och 3 fulla dagar (v37+3).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden)
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 22 jan 2012
Du har 17 dagar kvar till beräknad förlossning. (Jo säkert....)
Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.
Hela magen full i unge - check! Det är definitivt mindre rörelser därinne nu, men de som görs känns desto mer. När jag duschar brukar jag kunna killa lite på en fot som kommer ut på min högra sida (varför alltid bara den högra, samma med Harry...?) Mysigt! :)
Jag kan helt ärligt säga att jag känner mig lite som en ny människa de senaste dagarna, eller som en tidigare version av mig i den här graviditeten. Ju mer magen sänker sig, desto bättre är jag i ryggen - och hör och häpna - vi har varit på promenad idag! :) Ett stort steg för den här kroppen! Det har jag inte haft varken ork eller lust till på länge. Jag sover dock mycket sämre nu eftersom jag får så ont i höfterna och hela tiden vaknar och måste vända mig (vilket är ett helt eget projekt i sig).
Jag var hos barnmorskan igår, och hon sa att det förhoppningsvis var sista gången - ja tack! Blodtrycket hade gått upp något till 110/60 (100/60 konstant tidigare), bebbens puls var på 150 som vanligt, och magen låg den här veckan precis under normalkurvan. Jag fick också nöjet att väga mig, vilket alltid är lika roligt... 20+ är det nu och ju fler veckor desto fler kilon blir det. Hejja... :) Tur att jag vet att jag relativt lätt kan gå ner dem sen, annars hade jag blivit deppig!
Annars så är den största skillnaden mot Harry att jag har piniga små förvärkar som gör mig tokig. Fast jag vet inte vad som är värst egentligen? Att inte känna något alls fram tills det drar igång (som med Harry), eller att känna lite hela tiden men aldrig veta när det är på riktigt?
Du har gått 37 fulla veckor och 3 fulla dagar (v37+3).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden)
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 22 jan 2012
Du har 17 dagar kvar till beräknad förlossning. (Jo säkert....)
Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.
Hela magen full i unge - check! Det är definitivt mindre rörelser därinne nu, men de som görs känns desto mer. När jag duschar brukar jag kunna killa lite på en fot som kommer ut på min högra sida (varför alltid bara den högra, samma med Harry...?) Mysigt! :)
Jag kan helt ärligt säga att jag känner mig lite som en ny människa de senaste dagarna, eller som en tidigare version av mig i den här graviditeten. Ju mer magen sänker sig, desto bättre är jag i ryggen - och hör och häpna - vi har varit på promenad idag! :) Ett stort steg för den här kroppen! Det har jag inte haft varken ork eller lust till på länge. Jag sover dock mycket sämre nu eftersom jag får så ont i höfterna och hela tiden vaknar och måste vända mig (vilket är ett helt eget projekt i sig).
Jag var hos barnmorskan igår, och hon sa att det förhoppningsvis var sista gången - ja tack! Blodtrycket hade gått upp något till 110/60 (100/60 konstant tidigare), bebbens puls var på 150 som vanligt, och magen låg den här veckan precis under normalkurvan. Jag fick också nöjet att väga mig, vilket alltid är lika roligt... 20+ är det nu och ju fler veckor desto fler kilon blir det. Hejja... :) Tur att jag vet att jag relativt lätt kan gå ner dem sen, annars hade jag blivit deppig!
Annars så är den största skillnaden mot Harry att jag har piniga små förvärkar som gör mig tokig. Fast jag vet inte vad som är värst egentligen? Att inte känna något alls fram tills det drar igång (som med Harry), eller att känna lite hela tiden men aldrig veta när det är på riktigt?
Inom räckhåll (2)
Jag satt under dagen igår och hade en sån konstig känsla i magen. Inser plötsligt att det känns som mensvärk, vilket på gravidspråk betyder förvärk. Hoppsan! :) Har inte känt det så tydligt förut, så det är skönt att veta att kroppen börjar öva ordentligt! Det är ju faktiskt inte så långt kvar, och jag inser mer och mer att vi snart ska bli 4 i familjen.... Spännande!
Tillägg från att jag skrev ihop detta igår:
Henki körde nya bilen när han handlade häromkvällen (är ju bara jag som kör den annars) och när han såg barnstolen i framsätet så hade polletten liksom trillat ner. "Snart ska vi ha barn!" Jo.... ;) "Det jobbigaste är ju att man måste komme ihåg att hålla i huvudet hela tiden" säger han sen. Vet inte riktigt om jag håller med där! ♥
Tillägg från att jag skrev ihop detta igår:
Natten har bjudit på noll sömn och en hel massa förvärkar och sammandragningar. Ingenting som jag har behövt andas igenom eller så - vi ska inte ta ut något i förskott ok! - men jag behövde ta en alvedon för att kunna somna till slut. Vågar inte tro på att det är på gång på riktigt, men så fort jag rör mig (och även när jag bara sitter still) så kommer det små vågor av värk. Slemproppen sitter nog där den sitter, och inget vatten har lämnat kroppen. :) Nu gäller det liksom bara att det håller sig över tolvsslaget! ♥ Henki och Harry är och handlar det sista till förlossningsväskan (dricka och choklaaaad...) utifall att det faktiskt drar igång, och jag sitter här i sängen och tänker inte lyfta ett finger. Om inget annat händer så firar vi nyåret här hemma som planerat, med finfina gäster och god mat. Självklart uppdaterar jag om det nu skulle hända något annat. :)
Henki körde nya bilen när han handlade häromkvällen (är ju bara jag som kör den annars) och när han såg barnstolen i framsätet så hade polletten liksom trillat ner. "Snart ska vi ha barn!" Jo.... ;) "Det jobbigaste är ju att man måste komme ihåg att hålla i huvudet hela tiden" säger han sen. Vet inte riktigt om jag håller med där! ♥
Vecka 37
Du är i vecka 37.
Du har gått 36 fulla veckor och 1 full dag (v36+1).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 22 jan 2012
Du har 26 dagar kvar till beräknad förlossning. Herregud!
Du har gått 36 fulla veckor och 1 full dag (v36+1).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 22 jan 2012
Du har 26 dagar kvar till beräknad förlossning. Herregud!
Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.
Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.
Ja... Trycket på ryggen blir bättre och bättre, även om jag har tokont på nätterna.Bebben trycker mer och mer neråt, och jag får sammandragningar av att gå även de kortaste promenader. Hos barnmorskan sist så skrev vi en sammanfattning, och jag har börjat skriva på en egen förlossningsplan att ha med. Det är ju mycket lättare att veta hur man vill ha det nu när jag vet vad som kommer hända (ungefär i alla fall...). Jag vill fortfarande inte ha epidural, och kejsarsnitt är en absolut sista utväg. Vet att de flesta hemskt gärna vill ha just epiduralen, och att de ser kejsarsnitt som något bra för att slippa "gå sönder" - men jag är tvärt om... :) Jag var på Apoteket och shoppade loss till förlossningsväskan idag också. Det är smidigt att ha små flaskor med schampoo osv om vi behöver stanna kvar. Amningskupor, bröstvärmare, bröstvårtskräm, koksaltlösning till en liten täppt näsa och ny Inotyol (den bästa rumpkrämen!) hamnade också i korgen.
Imorgon ska vi hyra bilbarnstolen på sjukhuset, och sen ska jag hem och skruva ihop spjälsängen. Sen återstår det att plocka upp alla bebiskläder (finns ju ingen plats eftersom Henki fortfarande renoverar bebisrummet) och packa ner mina saker i förlossningsväskan. Nu börjar det närma sig...!
En verklig jämförelse :)
Harry i magen vecka 36 till vänster, och lillebror i magen vecka 35 till höger. Det känns att magen är mycket högre och bredare den här gången, och det syns verkligen på bilden! Jag känner också att ju mer den sänker sig, desto bättre mår ryggen - vilket kanske också hör ihop med varför jag inte alls hade ont med Harry.
In the making i lördagskväll. Hur mycket vaselin vi än hade på, så lyckades jag bli några hudflikar mindre när den kom av. Hur ska jag klara av en förlossning när jag skrek väldigt fula ord till Henki när han tog loss gipsmagen? :)
Jag rekommenderar verkligen att göra en sådan här avgjutning - det är häftigt att ha kvar en alldeles egen 3D-bild av magen efteråt! Trots att man tar många bilder, så blir det aldrig samma sak.
Dags för mer mage!
Med Harry i magen gjorde vi en sådan här fin avgjutning i vecka 36:
Eftersom det är jul nästa vecka så får vi göra avgjutningen i vecka 35 den här gången istället, men det blir nog inte så stor skillnad. Det ska bli kul att få hänga upp magen bredvid den gamla och jämföra! ♥ Harry får sova hos mormor och morfar så vi får tiden att göra den ifred - det räcker med att Ombra kommer gå förbi och släppa päls på den! :)
Vecka 35
Hej vad det går! Haha! Nu är det minsann bara 6 hela veckor kvar (och inte en sekund mer, hör du det därinne!) och just idag så har jag en liten energitopp. Idag räckte det med att få gå upp och se ett väldigt vackert luciatåg på tv för att jag ska hamna i rätt stämning för dagen - skönt! Kan ju vara kul med lite positiv graviditetsläsning för er också för omväxlings skull... ;P Just idag mår jag än så länge också ganska bra i ryggen, så jag orkade bära Harry till bilen imorse, och det behövde han. Han lutade sitt huvud mot min axel och blev helt lugn. Älskade unge! ♥
Nytt för veckan är att jag fått en supertunn liten hormonrand. Med Harry kom den redan i vecka 30. Jag känner också av att bebben håller på och "tränger ner" och fixerar sig, för det ilar och trycker något djävulskt ibland - men jag vet ju vad det är och att det är något BRA. :) Hos barnmorskan konstaterades att huvudet är neråt men fortfarande rörligt. Mitt blodtryck är som med Harry: toklåga 100/60. Mina järn- och blodsockervärden är alltid desamma och absolut lagom.
Jag har en sanslös bebislängtan som jag vet att jag inte hade förra gången. Nu vet man ju vad som komma skall, och jag kan knappt vänta tills jag får den där lilla grodan på bröstet och får klappa lite på rumpan. Så mysigt! ♥
Kaggen!
Nytt för veckan är att jag fått en supertunn liten hormonrand. Med Harry kom den redan i vecka 30. Jag känner också av att bebben håller på och "tränger ner" och fixerar sig, för det ilar och trycker något djävulskt ibland - men jag vet ju vad det är och att det är något BRA. :) Hos barnmorskan konstaterades att huvudet är neråt men fortfarande rörligt. Mitt blodtryck är som med Harry: toklåga 100/60. Mina järn- och blodsockervärden är alltid desamma och absolut lagom.
Jag har en sanslös bebislängtan som jag vet att jag inte hade förra gången. Nu vet man ju vad som komma skall, och jag kan knappt vänta tills jag får den där lilla grodan på bröstet och får klappa lite på rumpan. Så mysigt! ♥
Vecka 34
Du är i vecka 34.
Du har gått 33 fulla veckor och 0 fulla dagar (v33+0).
Du är i 9:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 22 jan 2012.
Du har 48 dagar kvar till beräknad förlossning.
Med Harry:
(klicka för större)
Du har gått 33 fulla veckor och 0 fulla dagar (v33+0).
Du är i 9:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 22 jan 2012.
Du har 48 dagar kvar till beräknad förlossning.
Med Harry:
(klicka för större)
Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.
Under förra veckan hade jag så intensiva sammandragningar (och säkert förvärkar också nu när jag tänker efter) så att jag funderade på om det verkligen ska vara såhär - men nu läste jag i gamla bloggen att jag hade nästan exakt samma "symtom" med Harry i den här veckan så det är bara att gilla läget! :) Något som dock är annorlunda är att jag i vecka 36 hade gått upp 16 kg med Harry... Eh... Den gränsen är passerad nu kan jag säga. Samtidigt så är det inte så konstigt eftersom min kropp är van att kunna röra sig hela tiden, och nu sitter jag still på min feta rumpa åtminstone 70% av dagen. Längtar efter vårpromenader och att kunna cykla - eller att kunna röra på sig över huvud taget utan att få tokont!
Det är mycket klagomål den här graviditeten, men att ha den här foglossningen är också det absolut värsta jag varit med om - även Harrys förlossning inräknad! Ser fram emot alla underbara förlossningsförändringar av kroppen, bara denna ryggvärk går över!
Turbobitchen
Idag har jag haft sammandragningar hela dagen till och från, och utan att jag gjort något annat än att sitta i soffan/gå på toa/laga lunch/sitta i soffan igen... De ger sig inte, och jag börjar känna mig lite sliten. Lillebror härjar som den värsta gymnasten där inne dessutom, och använder mina höftben som språngbrädor. Aj helt enkelt. Att dessutom roa den lille terroristen i 5 timmar, laga mellis, mat och lägga honom känns som en omöjlighet - därav samtalet.
Jag är inte nöjd med den här känslan av att inte klara av något själv. Att gå från att vara väldigt stark ensam till att behöva hjälp med allt (vissa kvällar får jag knappt av mig kläderna själv pga ryggont) är inte direkt peppande.
Gnäääääälll...... :(
Vecka 32
Du är i vecka 32.
Du har gått 31 fulla veckor och 0 fulla dagar (v31+0).
Du är i 8:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester tre.
Du har 62 dagar kvar till beräknad förlossning.
Barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.
Sjukskrivningen har gjort susen för mina sovproblem - men för varje vecka som går blir foglossningen bara värre. Idag tog jag, Harry och Ombra en kort skogspromenad (och med kort menar jag KORT! 500 meter i en cirkel i skogen...) och den slingan brukar gå bra att gå. Men, idag bestämde sig plötsligt Harry för att han inte ville gå hem. Ingen glass, gunga, bulle eller film i världen kunde locka hem honom - så jag fick bära hem honom skrikandes. 250 meter bar jag honom. Högst. Det räckte för att jag ska vara soffliggande resten av kvällen, och antagligen hela dagen imorgon också. Fy fan vad jag är trött på det här! Ge mig en trasig snippa som inte går att sitta på, avslag och söndertuttade bröstvårtor. Ge tillbaka mina sömnlösa nätter - men ta för sjutton bort den här vidriga smärtan i ryggen! Jag är galet trött på den här tjocka kroppen som inte orkar eller fungerar.
Men annars är allt "bra"... :) Jag längtar efter lillebror och även om han har taskig tajming och oftast sparkar och bökar när jag minst behöver det, så blir jag lika ängslig så fort han är lugn där inne. ♥
Jag har ansökt om gravidpenning, men ska ändå besöka läkaren i slutet av veckan för att diskutera vidare sjukskrivning. Hur som helst så kan jag inte jobba med den här ryggen, så det får lösa sig på något sätt...
Du har gått 31 fulla veckor och 0 fulla dagar (v31+0).
Du är i 8:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester tre.
Du har 62 dagar kvar till beräknad förlossning.
Barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.
Glad, trött och randig tjockis :)
Sjukskrivningen har gjort susen för mina sovproblem - men för varje vecka som går blir foglossningen bara värre. Idag tog jag, Harry och Ombra en kort skogspromenad (och med kort menar jag KORT! 500 meter i en cirkel i skogen...) och den slingan brukar gå bra att gå. Men, idag bestämde sig plötsligt Harry för att han inte ville gå hem. Ingen glass, gunga, bulle eller film i världen kunde locka hem honom - så jag fick bära hem honom skrikandes. 250 meter bar jag honom. Högst. Det räckte för att jag ska vara soffliggande resten av kvällen, och antagligen hela dagen imorgon också. Fy fan vad jag är trött på det här! Ge mig en trasig snippa som inte går att sitta på, avslag och söndertuttade bröstvårtor. Ge tillbaka mina sömnlösa nätter - men ta för sjutton bort den här vidriga smärtan i ryggen! Jag är galet trött på den här tjocka kroppen som inte orkar eller fungerar.
Men annars är allt "bra"... :) Jag längtar efter lillebror och även om han har taskig tajming och oftast sparkar och bökar när jag minst behöver det, så blir jag lika ängslig så fort han är lugn där inne. ♥
Jag har ansökt om gravidpenning, men ska ändå besöka läkaren i slutet av veckan för att diskutera vidare sjukskrivning. Hur som helst så kan jag inte jobba med den här ryggen, så det får lösa sig på något sätt...
Vecka 29
Det är fantastiskt hur kameran plötsligt plockar av ett antal kilo, för såhär "smal" ser jag verkligen inte ut egentligen! Haha! :)
Från denna graviditetsvecka erbjuder MVC ofta kontroller varannan vecka. Förmodligen känns det nu som om alla organ trängs undan av magen och barnet. När du börjar närma dig slutet av din graviditet känns benen ofta tunga och trötta. Räkna med att du behöver extra mycket vila. Trycket på venerna som leder blodet från benen tillbaka till hjärtat kan ibland bli för hårt, och det kan leda till åderbråck. Många kvinnor börjar nu fundera på den förestående förlossningen.
Barnets vikt är ca 1,4 kg och längden runt 26 cm från huvud till stjärt. Det fortsätter att lägga på hullet, samtidigt som hjärnan och de inre organen växer till sig. Nu finns det inte plats för akrobatik konster i livmodern längre, men barnet kan fortfarande sträcka ut sig och sparka. Barnets huvud står i proportion till den övriga kroppen. Hjärnan växer mycket snabbt och gör så att de mjuka skallbenen pressas utåt. Vindlingarna som är karakteristiska för hjärnans utseende, blir allt fler eftersom den blir snabbare och kraftfullare samt förbindelserna mellan nervcellerna ökar. Hjärnan kontrollerar nu andning och kroppstemperatur.I ögonhålorna rör sig ögonen och barnet börjar bli känsligt för ljus, ljud, smaker och lukter. Det kan också skilja på naturligt och artificiellt ljus genom livmoderväggen. (Källa)
Hur mår jag då? Jag känner mig tung, fast jag har stannat av lite i viktuppgången (tack gode gud för det!). Det är jobbigt att plocka upp saker från golvet, och att klä på mig och Harry skor... Magen är dock exakt lika stor som med Harry, och jag ligger precis på normalkurvan. Däremot känner jag starkare av trycket neråt den här gången. Jisses! Ibland måste jag sätta mig för det känns som om att en melon är på väg ut... :)
Det knasiga är att om en vecka så börjar nedräkningen. Det är i alla fall så det känns. Man räknar upp till vecka 30, och sen börjar man räkna ner. 10 veckor kvar... 9 veckor kvar... Ruskigt fort går det! Jag har ca 6 veckor kvar på jobbet bara, och det är helt knäppt!
Var tog fötterna vägen? :)
Lite rädd faktiskt
Jag trodde aldrig att jag skulle säga att jag känner mig rädd för att inte kunna jobba. Latmasken i mig borde tycka att en eventuell sjukskrivning skulle sitta perfekt, och genast börja planera vad som ska förtäras till vilket tv-program. Men nej.
Jag kanske ska förtydliga: jag är inte sjukskriven, och är i skrivande stund heller inte på väg att bli det heller. Så.
Däremot så gör foglossningen att jag varje kväll undrar om jag ens ska komma upp ur sängen nästa morgon. Det gnisslar, trycker och smärtar något fruktansvärt när det gör ont - men håller jag bara en pensionärslugnt tempo så klarar jag det mesta. Problemet är ju bara att på jobbet finns det inget annat tempo än "100 % hela tiden", så när jag kommer hem så kraschar jag i soffan och tar mig liksom inte upp igen.
Därför är jag rädd för vad som komma skall. Jag ska till barnmorskan på tisdag, och då ska jag ta upp hur ont jag faktiskt har. Stödbältet jag köpte fungerar, men hjälper mest med just stödet kring magen - inte alls smärtan i ryggen som jag hade hoppats på.
Samtidigt som jag vill fortsätta jobba - för herregud vad jag trivs på jobbet just nu! Underbara barn, underbara kollegor, massor av idéer som jag inte hunnit göra, massor av startade projekt som jag vill göra färdigt - så vill jag inte heller skada min kropp. Mår den dåligt så måste jag ju lyssna. Helst innan en överstressad bebbe ploppar ut alldeles för tidigt på grund av att kroppen lagt av.
Bäckenet består av tre delar: de två höftbenen, som går samman i blygdbenet framtill, och ett ben kallat sacrum som utgör den nedre delen av ryggraden. Lederna mellan alla de här benen är normalt ganska orörliga, men blir mjukare hos gravida. Då måste musklerna omkring arbeta mer för att hålla bäckenet stabilt. Man tror att det är de musk-lerna som blir överansträngda och gör ont vid foglossning. Källa.
Jag kanske ska förtydliga: jag är inte sjukskriven, och är i skrivande stund heller inte på väg att bli det heller. Så.
Däremot så gör foglossningen att jag varje kväll undrar om jag ens ska komma upp ur sängen nästa morgon. Det gnisslar, trycker och smärtar något fruktansvärt när det gör ont - men håller jag bara en pensionärslugnt tempo så klarar jag det mesta. Problemet är ju bara att på jobbet finns det inget annat tempo än "100 % hela tiden", så när jag kommer hem så kraschar jag i soffan och tar mig liksom inte upp igen.
Därför är jag rädd för vad som komma skall. Jag ska till barnmorskan på tisdag, och då ska jag ta upp hur ont jag faktiskt har. Stödbältet jag köpte fungerar, men hjälper mest med just stödet kring magen - inte alls smärtan i ryggen som jag hade hoppats på.
Samtidigt som jag vill fortsätta jobba - för herregud vad jag trivs på jobbet just nu! Underbara barn, underbara kollegor, massor av idéer som jag inte hunnit göra, massor av startade projekt som jag vill göra färdigt - så vill jag inte heller skada min kropp. Mår den dåligt så måste jag ju lyssna. Helst innan en överstressad bebbe ploppar ut alldeles för tidigt på grund av att kroppen lagt av.
Bäckenet består av tre delar: de två höftbenen, som går samman i blygdbenet framtill, och ett ben kallat sacrum som utgör den nedre delen av ryggraden. Lederna mellan alla de här benen är normalt ganska orörliga, men blir mjukare hos gravida. Då måste musklerna omkring arbeta mer för att hålla bäckenet stabilt. Man tror att det är de musk-lerna som blir överansträngda och gör ont vid foglossning. Källa.
Räddningen?
Jag beställde nyss ett sådant här stödbälte från Gula Rehab, och hoppas att det ska hjälpa mig med mina ryggbesvär. Jag förstår att det inte tar bort allt, men jag kan inte bli sängliggande redan - det går bara inte!
Det dimper ner i postlådan om någon vecka, så då får vi se hur det känns!
Vecka 24
Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 centimeter långt. Barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut.
Hur mår jag då?
Känslan av att kunna äta utan att någonsin få nog har gått över till att minsta munsbit gör mig proppmätt. Jag känner av direkt om jag slarvar med järntabletterna, för då blir jag jättetrött. Illamåendet är helt borta! :) Jag är väldigt pigg och har återfått lite bättre humör och tålamod, däremot har jag mycket ont av foglossning och den här veckan är jag hemma från jobbet två dagar för att bara ligga still. Inte roligt, men nödvändigt... Jag har mycket sammandragningar/förvärkar när hela nedre delen av magen blir totalt stenhård.
Jag känner väldigt mycket sparkar och rörelser, och nu börjar jag också kunna känna av huvudet, ryggen och igår även en fot! En kväll fick jag ta fram speldosan och lägga vid magen för att bebben skulle lugna ner sig! Jag gjorde samma sak med Harry, och efter några gånger så lärde han sig därinne att speldosan betydde "mamma vill sova - ligg still!" :) Om jag suttit ner en längre stund så känner jag också av ett tydligt tryck neråt när jag ställer mig upp, vilket känns alldeles för tidigt. Kommer ihåg att jag kände så sista veckorna med Harry, men inte såhär tidigt.
Trots smärtor och annat så är ändå de här veckorna helt ok. Jag mår bra i min graviditet! :)
Ultraljud
Man kan inte beskriva känslan av en förlossning för någon som inte upplevt det själv, och så tycker jag också att det är med ultraljud. Så häftigt och otroligt och omvälvande på samma gång. Vi fick se riktigt bra bilder av när bebisen drack av fostervattnet, gäspade och rörde på armar och ben. Jag minns från Harrys ultraljud att jag såg sparkarna, men kunde inte känna dem. Så var det inte nu! Jag har i 6 veckor känt tydliga sparkar, och förra veckan fick även Henrik känna 2 starka sparkar. På ultraljudet såg jag benen åka iväg och sen sa det "duns" i magen, och det är en häftig känsla!
Istället för att bli tillbakaflyttad två veckor som jag trott hela tiden, blev jag istället framflyttad nästan en hel vecka! Jag är därför nu i vecka 20, och är halvvägs! Shit! :) Nya datumet är 22 januari.
Och för att inte glömma.... Visst kollade ju vi vilken sort det är! Jag har ju hela tiden varit bombsäker på att det är en lillasyster därinne, men icke! :) Har barnmorskan rätt så blir det en lillebror! Nu måste vi bara komma på ett namn, för lillasyster hade vi redan döpt... :)
Istället för att bli tillbakaflyttad två veckor som jag trott hela tiden, blev jag istället framflyttad nästan en hel vecka! Jag är därför nu i vecka 20, och är halvvägs! Shit! :) Nya datumet är 22 januari.
Och för att inte glömma.... Visst kollade ju vi vilken sort det är! Jag har ju hela tiden varit bombsäker på att det är en lillasyster därinne, men icke! :) Har barnmorskan rätt så blir det en lillebror! Nu måste vi bara komma på ett namn, för lillasyster hade vi redan döpt... :)
Lillebror i magen!
Harry i magen, vecka 19 2009
Vecka 17
Att det ska vara så sanslöst svårt att komma ihåg att dokumentera den här graviditeten! :)
När jag skrev sist om hur jag mådde så vågade jag mig på att skriva att illamåendet hade gått över. Dagen efter drog det igång igen, och jag fick starta min arbetsdag med att kräkas på jobbtoaletten... Hur farao orkar ni, ni som mått illa flera graviditeter? Jag har lust att ge upp efter den här! :) Nu får jag istället skriva att just nu mår jag inte illa, och eftersom jag har börjat äta järntabletter så är tröttheten också mycket bättre - även om jag känner att jag orkar mycket mindre. Det är en trött mamma som kommer hem från jobbet... :)
Men äntligen har jag börjat känna ordentliga "sparkar" som också känns utanpå. Känner mig som Al Bundy från "Våra värsta år" när jag sitter med handen i byxlinningen här hemma, men det är så mysigt när det poppar till! :)
Jag är i vecka 17.
Jag har gått 16 fulla veckor och 3 fulla dagar (v16+3).
Jag är i 4:e kalendermånaden.
Jag är i trimester två.
Jag har 164 dagar kvar till beräknad förlossning.
När jag skrev sist om hur jag mådde så vågade jag mig på att skriva att illamåendet hade gått över. Dagen efter drog det igång igen, och jag fick starta min arbetsdag med att kräkas på jobbtoaletten... Hur farao orkar ni, ni som mått illa flera graviditeter? Jag har lust att ge upp efter den här! :) Nu får jag istället skriva att just nu mår jag inte illa, och eftersom jag har börjat äta järntabletter så är tröttheten också mycket bättre - även om jag känner att jag orkar mycket mindre. Det är en trött mamma som kommer hem från jobbet... :)
Men äntligen har jag börjat känna ordentliga "sparkar" som också känns utanpå. Känner mig som Al Bundy från "Våra värsta år" när jag sitter med handen i byxlinningen här hemma, men det är så mysigt när det poppar till! :)
Jag är i vecka 17.
Jag har gått 16 fulla veckor och 3 fulla dagar (v16+3).
Jag är i 4:e kalendermånaden.
Jag är i trimester två.
Jag har 164 dagar kvar till beräknad förlossning.
Vecka 17
Kroppen: Livmodern växer mer och mer och det är vanligt att man känner lite molvärk av och till. Andra typiska symtom är att man känner sig hungrigare än normalt, det kan bero på att fostret samlar på sig fett. Troligen har du gått upp två-fem kilo i vikt. Sexlivet kan vara alltifrån blomstrande till att inte fungera alls. Däremot har man vanligen samma behov av närhet som tidigare, kanske till och med mer.
Fostret: Redan nu kan du känna när ditt barn har hicka. Det känns i så fall som mycket regelbundna fosterrörelser. Skelettet är synligt på röntgenbilder. Det bildas nu ett värmereglerande fettlager på ytan av kroppen. Underhudsfett bildas och det hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen efter födseln. Nu har den första avföringen börjat samlas i tarmen, denna avföring kallas mekonium och är grönsvart och kletig i konsistensen. Fostervattnet som fostret rör sig är rent och sterilt och byts flera gånger om dagen. Barnets hår har börjat växa och bli längre.
Jag och lilla "bullen" ♥
Men hur konstig...
...kan man bli av att bli gravid? Vad farao är det som händer med kroppen? :)
Vattnet på jobbet luktar "gammal fukt" (typ gammal ishall ni vet). Jag har en enorm craving efter croissanter. De gillar jag inte ens i vanliga fall, och har kanske ätit en under hela min livstid. Hur kan man ha ett sug efter något man knappt ätit? :) Humöret svänger från gladast till argast på ett whiplashknak, och sen tänker jag stilla i mitt huvud "varför är jag arg om det här...?". Schizo! Jag knallar dessutom runt om dagarna med en enorm dödsångest. Tänk om jag dör. Tänk om något händer med de jag älskar.... Psykotiskt alltså, inte bara lite funderingar. Henki och harry åkte till vattenparken idag, och jag vankade runt på jobbet och försökte att inte vara helt hysterisk. Tänk om de kom hem och var drunka!
Tur att karlskrället har älskat mig igenom knasiga perioder förut, och att jag har vettet att inte berätta detta för folk... ;P
Vattnet på jobbet luktar "gammal fukt" (typ gammal ishall ni vet). Jag har en enorm craving efter croissanter. De gillar jag inte ens i vanliga fall, och har kanske ätit en under hela min livstid. Hur kan man ha ett sug efter något man knappt ätit? :) Humöret svänger från gladast till argast på ett whiplashknak, och sen tänker jag stilla i mitt huvud "varför är jag arg om det här...?". Schizo! Jag knallar dessutom runt om dagarna med en enorm dödsångest. Tänk om jag dör. Tänk om något händer med de jag älskar.... Psykotiskt alltså, inte bara lite funderingar. Henki och harry åkte till vattenparken idag, och jag vankade runt på jobbet och försökte att inte vara helt hysterisk. Tänk om de kom hem och var drunka!
Äckligt och läskande...
Tur att karlskrället har älskat mig igenom knasiga perioder förut, och att jag har vettet att inte berätta detta för folk... ;P
