Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Under förra veckan hade jag så intensiva sammandragningar (och säkert förvärkar också nu när jag tänker efter) så att jag funderade på om det verkligen ska vara såhär - men nu läste jag i gamla bloggen att jag hade nästan exakt samma "symtom" med Harry i den här veckan så det är bara att gilla läget! :) Något som dock är annorlunda är att jag i vecka 36 hade gått upp 16 kg med Harry... Eh... Den gränsen är passerad nu kan jag säga. Samtidigt så är det inte så konstigt eftersom min kropp är van att kunna röra sig hela tiden, och nu sitter jag still på min feta rumpa åtminstone 70% av dagen. Längtar efter vårpromenader och att kunna cykla - eller att kunna röra på sig över huvud taget utan att få tokont!

Det är mycket klagomål den här graviditeten, men att ha den här foglossningen är också det absolut värsta jag varit med om - även Harrys förlossning inräknad! Ser fram emot alla underbara förlossningsförändringar av kroppen, bara denna ryggvärk går över!