Nu flyttar jag!
Hej då blogg.se och allt krångel! Det ska vara lätt och snabbt att blogga, och det har det INTE varit. Nu flyttar jag till Wordpress istället. :)
Klicka här för att komma till min nya blogg! Jag hoppas att ni följer med!
Det är jag och panschissarna
En kunde ju lätt tro att det skulle räcka med de uppenbara kroppsförändringar som två graviditeter har fört med sig - och ja jag tänker bespara er listan! :) Mitt senaste besök hos optikern förtäljde mig dock något annat. Jag har haft svårt att läsa på nära håll när jag sitter vid datorn, även med linser eller glasögon, och gjorde därför en extra undersökning för att se om synen försämrats igen. Nej, det hade den inte! Däremot så hade nu de båda graviditeterna påfrestat mina ögon (trycket som förändras i kroppen) så mycket att de inte längre orkar fokusera så på nära håll.
Lösningen? Läsglasögon! Fantastiskt! Vad väntar nästa månad? Klimakteriet? :P
Lite vindögd också - perfekt! :D
Genus: Hur gör vi hemma hos oss?
Något av det viktigaste inom genus för mig är nog ändå hur vi som föräldrar är som förebilder. Henrik är ju faktiskt Harrys och Nils förebild i hur en man är, och jag hur en kvinna är - och för mig är det jätteviktigt att vi inte lever i stereotypa mönster.Jag vill att de ska lära sig att hur jag och Henki hjälper varandra med sysslorna är sättet som vuxna lever ihop. Att föräldrarna hjälper till lika mycket, istället för det stereotypa (och väldigt vanliga) att kvinnan sköter hemmet medan mannen kommer hem och sätter sig i soffan efter jobbet! :/
Det vi gör bra här hemma är att vi tar hand om barnen lika mycket. Det är inte mammas jobb att sköta barnen, utan det gör vi lika mycket båda två. Särskilt nu när Henki är hemma med Nils! :) Det är ingen pappa som "passar" sina egna barn här. Vi är också bra på att renovera och sköta om huset båda två. Jag snickrar lika mycket som Henrik, och han städar (nästan) lika mycket som jag gör. Jag kör åkgräsklipparen tillsammans med Harry, skottar snö på vintern och lagar trasiga leksaker. Henki leker i lekrummet, sköter disken och lagar mat. Det viktigaste är ju också att detta blir tydligt för barnen, så att de tar med sig bilden av pappa och mamma som jämställda.
Här handlar det ju heller inte om att utplåna könen för oss. Jag älskar ju att hålla på med hästar och pyssla, vilket är typiskt tjejigt, samtidigt som Henki meckar med bilar som är ytterst manligt. Vi behöver ju inte gå ifrån våra egna personer bara för att bli jämställda, utan det handlar om de små sakerna som gör det tydligt.
Det vi gör bra här hemma är att vi tar hand om barnen lika mycket. Det är inte mammas jobb att sköta barnen, utan det gör vi lika mycket båda två. Särskilt nu när Henki är hemma med Nils! :) Det är ingen pappa som "passar" sina egna barn här. Vi är också bra på att renovera och sköta om huset båda två. Jag snickrar lika mycket som Henrik, och han städar (nästan) lika mycket som jag gör. Jag kör åkgräsklipparen tillsammans med Harry, skottar snö på vintern och lagar trasiga leksaker. Henki leker i lekrummet, sköter disken och lagar mat. Det viktigaste är ju också att detta blir tydligt för barnen, så att de tar med sig bilden av pappa och mamma som jämställda.
Här handlar det ju heller inte om att utplåna könen för oss. Jag älskar ju att hålla på med hästar och pyssla, vilket är typiskt tjejigt, samtidigt som Henki meckar med bilar som är ytterst manligt. Vi behöver ju inte gå ifrån våra egna personer bara för att bli jämställda, utan det handlar om de små sakerna som gör det tydligt.
Snickarmorsan är igång igen!
Heligt förbannad
Jag hittade den här t-shirten till Harry på Ica Maxis rea, och tyckte att den hade fina färger! Självklart köpte jag den i Harrys storlek, och tänkte inget mer på det.
När jag kom hem och provade den på honom, så satt den tight runt rumpan (på det lilla beniga barnet desutom) och den gled genast ner över ena axeln, eftersom halsringningen också var mycket större än vad jag trodde. Eftersom det är en tröja från "tjejavdelningen" så visar de tydligt att 3-4åriga tjejer ska visa upp rumpan och hud på överkroppen... Skamligt!
Genus
Kommentarer (0)
När jag kom hem och provade den på honom, så satt den tight runt rumpan (på det lilla beniga barnet desutom) och den gled genast ner över ena axeln, eftersom halsringningen också var mycket större än vad jag trodde. Eftersom det är en tröja från "tjejavdelningen" så visar de tydligt att 3-4åriga tjejer ska visa upp rumpan och hud på överkroppen... Skamligt!
Beniga paket
Idag fyller Ombra 6 år, och har därmed varit hos mig i 4,5 år! Hon blev firad med paket på eftermiddagen, och hon älskar verkligen att öppna dem själv! :) I dem fanns några extra goda ben, och det var inte bara hon som blev sugen på dem:
Djuren
Kommentarer (0)
Far & Son
Jag är en tromb!
Förr i tiden var jag stans största slarver som hade stökigast rum och som aldrig städade ordentligt. De av er som hängt med ett tag håller nog med om detta... :P
Men, när jag flyttade ihop med Henki för 10 år sedan så mötte jag min överman! I några år stökade vi tillsammans, men sen kom Harry och då var dammråttorna plötsligt inte lika charmiga gosedjur längre... När vi flyttade till huset och allt där blev nytt och fint så tog det liksom tag i mig, och nu blir jag inte riktigt lugn förrän det är plockat och diskmaskinen brummar ute i köket. Ett slags "tillbaka till noll-läge" som är väldigt skönt att starta från varje morgon med två småbarn. Konstigt hur stor skillnad det kan bli i en människa på bara några år! :P
Men, när jag flyttade ihop med Henki för 10 år sedan så mötte jag min överman! I några år stökade vi tillsammans, men sen kom Harry och då var dammråttorna plötsligt inte lika charmiga gosedjur längre... När vi flyttade till huset och allt där blev nytt och fint så tog det liksom tag i mig, och nu blir jag inte riktigt lugn förrän det är plockat och diskmaskinen brummar ute i köket. Ett slags "tillbaka till noll-läge" som är väldigt skönt att starta från varje morgon med två småbarn. Konstigt hur stor skillnad det kan bli i en människa på bara några år! :P
Så, när jag kommer hem från jobbet och har ett uns ork kvar så går jag loss som en tromb och styr upp huset på 15 minuter. Henki har blivit "bättre" på att se stöket - efter många års diskussioner - och plockar lite under dagen, och då är det mycket lättare att kunna slappna av ordentligt i soffan sen. :)
Att kunna se den slitna plastmattan i lekrummet är ju en fördel, och det är ju mycket roligare att leka när en får slita fram alla saker! ♥ Och jo, barnvakten i bakgrunden är med överallt och tittar så att jag sköter mig... :)
"Jävla oflyt hele tin"
För någon vecka sen gick ju kylskåpet sönder. Vi hade turen att få låna ett (ni ska få tillbaka det inom kort, nya är beställda J&J!:) ) som nu pryder ena hörnet i köket! Lagom till att vi löst det ekonomiskt, så började datorn att krångla och då kände jag bara hur kul jag tyckte det var... Eller inte. Nu är allt säkerhetskopierat och datasnillet (min bror) ska formatera om den under veckan. Men - som vanligt - så blir det inga längre inlägg mer fler än en bild här eftersom det inte funkar från mobilen....
Yey! Jag älskar när allt fungerar! :P
Sådär vill jag också göra
Jag fick den här fina godisskålen av mamma och pappa i helgen, när de besökt en matmässa/skördefest på Värmlandsnäs. Den är ju jättesöt, och allt jag tänker är "En sådan vill jag också göra. En sådan KAN jag också göra!" En tallrik från IKEA och lite porslinsfärg från Panduro - och vips så har jag värsta bra personliga presenten! :) Får väl se när jag tar mig tid och pengar att prova, men det vore kul!
Ni ser väl hur jag...
...står där vid rören och duschar inom "en snar framtid"? Bredvid mig på golvet (till vänster på bilden) sitter ungarna i badbaljan tillsammans och leker så fint *höhöhö*... :)
Av en allsköns blandning av orsaker är detta badrum inte färdigt än trots att det till nyår är ett år sedan det var "snart färdigt" första gången. Nu har jag tagit oss(!) i kragen och har de senaste dagarna snickrat där inne en hel del.
Jag gjorde färdigt insidan av fönstrena idag. Det är ju lite pill när det ska vara lutning på nedre delen och sen vill vi ju inte slösa på våtrumsgipset för det är i n t e gratis, så det gäller att tänka ett par gånger innan jag sågar... Nu är det inte mycket vägg kvar att täcka med gips i alla fall, och sen ska innertaket upp - sen kan de komma och kakla! Kanske behöver vi inte duscha i iskalla källaren en vinter till? ;)
Huset - följ renoveringen!
Kommentarer (0)
Av en allsköns blandning av orsaker är detta badrum inte färdigt än trots att det till nyår är ett år sedan det var "snart färdigt" första gången. Nu har jag tagit oss(!) i kragen och har de senaste dagarna snickrat där inne en hel del.
Jag gjorde färdigt insidan av fönstrena idag. Det är ju lite pill när det ska vara lutning på nedre delen och sen vill vi ju inte slösa på våtrumsgipset för det är i n t e gratis, så det gäller att tänka ett par gånger innan jag sågar... Nu är det inte mycket vägg kvar att täcka med gips i alla fall, och sen ska innertaket upp - sen kan de komma och kakla! Kanske behöver vi inte duscha i iskalla källaren en vinter till? ;)
Tipsa mig!
Behöver lite ny inspiration och läsning, så tipsa mig om bloggar ni läser och tycker är bra! :D
Livet och vardagen
Kommentarer (2)
Som rakt ur "Doctor Mario"
Nu när jag är helt slutammad (han slutade självmant när tand 3 i underkäken kom upp) så var det ju dags för antibiotikakuren mot dermatiten i ansiktet. Den har ju varit bra länge nu, men när jag började jobba så kände väl kroppen av att jag blev lite stressad och prickarna kom tillbaka som ett brev på posten. Tabletterna är ju väldigt starka för magen, och jag visste att immunförsvaret skulle pajja direkt... Och visst var det så! Igår och idag har jag varit hemma med värsta förkylningen på riktigt länge...
Mina piller är inte i storlek Small direkt, och ser ut att komma direkt ur Nintendospelet "Doctor Mario":
Mina piller är inte i storlek Small direkt, och ser ut att komma direkt ur Nintendospelet "Doctor Mario":
Ljudlöst
Ibland är det väldigt skönt när inte alla leksaker låter och liksom "leker själva". Här satt faktiskt virvelvinden Nils still och lekte tyst och lugnt med kulorna i nästan 10 minuter. :)
Nils
Kommentarer (0)
Inte alls likasinnade
Harry har gått 4 dagar på nya avdelningen, och jag har redan en klump i magen som växer för varje lämning/hämtning. Inför avdelningsbytet delade de upp barnen på de två äldreavdelningarna, och Harry hamnade med den kamraten han lekte allra minst med. De leker, men inte lika bra som med de andra. Jag märker på Harry att han inte vill gå dit, och det känns inte kul alls att han inte ser fram emot det på samma sätt som tidigare... Det största problemet är dock personalen, och att det är det största problemet är verkligen ett s t o r t problem. Vi verkar liksom inte klicka - alls. Hur jag än vrider på saker så svarar de helt annat än vad jag förväntar mig, och jag är lite förstummad rent ut sagt. För mig som förskollärare är ju föräldrarelationen det viktigaste direkt efter relationen till barnet, och att vara så tillmötesgående vi kan inom våra ramar är ju det vi strävar efter/jobbar för. Vi har ju ett serviceyrke, faktiskt!
Att få höra att vi får sköta hans "extra" språkträning på hemmaplan för att de inte har tid att sitta med något enskilt barn gjorde mig så paff att jag glömde säga något tillbaka. Är det inte det vi pedagoger är till för? Att se till att varje barns behov blir tillgodosett? Om inte en-och-en så åtminstone i samspel med de andra barnen, det är ju precis det vi är utbildade för att kunna göra! När blanketten med hans ansökan om utökad tid var borta - trots att vi sökte redan i början på sommaren - så blev VI ombedda att reda ut det med enhetsassistenten. Ha! Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag, så just nu ska jag nog släppa det ett tag... Om jag känner likadant efter nästa vecka så får jag ta tag i det på riktigt. Då kommer tigermamman i mig fram för att skydda sin unge, och det är inte att leka med... :(
P.s När jag ringde assistenten så var blanketten fortfarande hos henne, så det löste sig på 5 min - men tänk vad mycket mer engagerat det hade känts att få höra det från personalen istället... D.s
Arg
Kommentarer (2)
Att få höra att vi får sköta hans "extra" språkträning på hemmaplan för att de inte har tid att sitta med något enskilt barn gjorde mig så paff att jag glömde säga något tillbaka. Är det inte det vi pedagoger är till för? Att se till att varje barns behov blir tillgodosett? Om inte en-och-en så åtminstone i samspel med de andra barnen, det är ju precis det vi är utbildade för att kunna göra! När blanketten med hans ansökan om utökad tid var borta - trots att vi sökte redan i början på sommaren - så blev VI ombedda att reda ut det med enhetsassistenten. Ha! Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag, så just nu ska jag nog släppa det ett tag... Om jag känner likadant efter nästa vecka så får jag ta tag i det på riktigt. Då kommer tigermamman i mig fram för att skydda sin unge, och det är inte att leka med... :(
P.s När jag ringde assistenten så var blanketten fortfarande hos henne, så det löste sig på 5 min - men tänk vad mycket mer engagerat det hade känts att få höra det från personalen istället... D.s
Mina barns kläder
Ur LadyDahmers briljanta krönika:
"Så hur kommer kläderna in i bilden? Spelar det någon roll om barnen har rosa eller inte, det är ju bara en färg…. Eller? Genus handlar i högsta grad om kläder. Att vara genusmedveten handlar i grund och botten om de föreställningar och förväntningar vi har på varandra och hur kön påverkar dessa. Det handlar om hur barn bemöts och hur barn uppfattas. Vår uppfattning om manligt och kvinnligt. Flickigt och pojkigt. Stereotyper, fördomar och förväntningarna som följer med det.
Kläder och färger påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget.
Detta gäller speciellt för barn som inte har kunskap eller erfarenhet att kunna tänka kritiskt.
En flicka i rosa klänning uppfattas på ett sätt medans en flicka i jeans och tröja uppfattas på ett annat. Således får de - tråkigt nog - olika bemötanden. Inget konstigt med det.
Men som genusmedveten förälder så är man uppmärksam på hur dessa bemötanden påverkar våra barn.
Och utifrån det gör vi våra val; hur vill jag att mitt barn blir bemött? Hur kan jag påverka detta?"
Jag vill att Harry och Nils ska bli bemötta som Harry och Nils. Med sina egna egenskaper och sätt. Med sina egna tankar och handlingar. INTE som Spindelmannen, en jedi i Star Wars eller en arg dinosaurie. Jag vill att deras kläder ska förmedla barnslighet, inte att de är stora, tuffa och hårda. Min första tanke när jag ser dem ska vara att jag blir glad, inte att de ser coola eller snygga ut. Jag vill också att andra ska känna så, och låta dem vara just barn - inte specifikt pojkar. De ska inte bli itutade att pojkar inte gråter, inte visar känslor eller att det är ok att "knuffas på skoj". Och ja, allt detta påverkas faktiskt av kläderna. Det är helt sjukt egentligen.
Med tiden kommer de att välja bort de färgglada och neutrala kläderna - samhällets förväntningar är hårdare än mammas - men jag hoppas att de vid det laget fått en neutral grund att stå på. Att deras självbild inte är "den stora, starka mannen som (måste) klarar allt".
Svart bakgrund med turkost Hello Kitty-tryck och glitterstenar - skitkul att "lura ögonen" med, för det syns ju inte direkt att det är just HK på... :)
Så mycket lugnare
Ja, allt var så lugnt igår när jag badade ungarna. De satt där i varsin balja och plaskade i godan ro - tills lillebror kommer på att han kan häva sig upp mot kanten av baljan... Varför sitta när han kan stå på knä? :) Efter det blev allt väldigt blött och lite stressigt (mamman är ju van storebrors manéer med att sitta still...) men alla var glada och rena i slutet av kvällen. :)
Han ålar hela vägen genom vardagsrummet nu också. Även om han är naken och liksom fastnar lite i golvet... :P Hejja Nils!
Nils
Kommentarer (0)
Han ålar hela vägen genom vardagsrummet nu också. Även om han är naken och liksom fastnar lite i golvet... :P Hejja Nils!
Kräftskiva i Finnhamn
Eftersom blogg.se gått från att vara den enklaste bloggportalen till den absolut sämsta med det nya verktyget, så kan jag inte lägga in texten mellan bilderna efteråt(!) så ni får väl gissa er fram lite... :)
Vi var 46 personer på Kräftskivan, varav 4 var vänner till min farbror som samtidigt firade sin 60-årsdag. Vi är MÅNGA när vi ses! ♥
Godingarna...
Inspiration
Igår följde jag med syster till hennes häst (samma som jag red förra året), för hon skulle ta en lektion i westernridning. De har ridit honom så ett tag nu och den sortens "lösare" ridning passar honom perfekt! Det var väldigt skönt att se de två fungera så bra tillsammans - han är verkligen hennes häst nu. :) Även om jag rider "engelskt" på Leija, så kommer jag kunna använda mig av många av de övningarna jag såg Lisa & Sassa göra igår, så nu är jag helpeppad inför min stalldag på onsdag! :)
Lyckades fånga en nöjd häst med tungan ute:
Djuren
Kommentarer (0)
Lyckades fånga en nöjd häst med tungan ute:
Tom i bollen
Igår kände jag mig tokpeppad och hade flera inlägg "i huvudet" om både genus, tankar om barn i allmänt och lite annat. Idag är det helt tomt så ni får vänta på inlägg med lite innehåll till en annan dag, sorry!
På lördag är det dags för Lillerudsdagarna, och självklart ska vi dit! På söndag är det Me&I-party hos grannen, och jag ska försöka hålla mig från att inte köpa hem hela kollektionen...
På lördag är det dags för Lillerudsdagarna, och självklart ska vi dit! På söndag är det Me&I-party hos grannen, och jag ska försöka hålla mig från att inte köpa hem hela kollektionen...
Jag och Harry på Lillerud förra året. Nils ligger i magen... ♥