Mina barns kläder

Ur LadyDahmers briljanta krönika:
 
"Så hur kommer kläderna in i bilden? Spelar det någon roll om barnen har rosa eller inte, det är ju bara en färg…. Eller? Genus handlar i högsta grad om kläder. Att vara genusmedveten handlar i grund och botten om de föreställningar och förväntningar vi har på varandra och hur kön påverkar dessa. Det handlar om hur barn bemöts och hur barn uppfattas. Vår uppfattning om manligt och kvinnligt. Flickigt och pojkigt. Stereotyper, fördomar och förväntningarna som följer med det. 


 
Kläder och färger påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget. 

Detta gäller speciellt för barn som inte har kunskap eller erfarenhet att kunna tänka kritiskt. 

En flicka i rosa klänning uppfattas på ett sätt medans en flicka i jeans och tröja uppfattas på ett annat. Således får de - tråkigt nog - olika bemötanden. Inget konstigt med det.
 
Men som genusmedveten förälder så är man uppmärksam på hur dessa bemötanden påverkar våra barn. 

Och utifrån det gör vi våra val; hur vill jag att mitt barn blir bemött? Hur kan jag påverka detta?"
 
Jag vill att Harry och Nils ska bli bemötta som Harry och Nils. Med sina egna egenskaper och sätt. Med sina egna tankar och handlingar. INTE som Spindelmannen, en jedi i Star Wars eller en arg dinosaurie. Jag vill att deras kläder ska förmedla barnslighet, inte att de är stora, tuffa och hårda. Min första tanke när jag ser dem ska vara att jag blir glad, inte att de ser coola eller snygga ut. Jag vill också att andra ska känna så, och låta dem vara just barn - inte specifikt pojkar. De ska inte bli itutade att pojkar inte gråter, inte visar känslor eller att det är ok att "knuffas på skoj". Och ja, allt detta påverkas faktiskt av kläderna. Det är helt sjukt egentligen.
 
Med tiden kommer de att välja bort de färgglada och neutrala kläderna - samhällets förväntningar är hårdare än mammas - men jag hoppas att de vid det laget fått en neutral grund att stå på. Att deras självbild inte är "den stora, starka mannen som (måste) klarar allt".
 
Svart bakgrund med turkost Hello Kitty-tryck och glitterstenar - skitkul att "lura ögonen" med, för det syns ju inte direkt att det är just HK på... :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0