Det är inte roligt att träffa människor när man är sjuk. När man dessutom har mississippi mellan benen, PMS i huvudet, inget smink what so ever och sunkiga myskläder så känns det ännu jobbigare. Speciellt om personen man träffar dessutom ser extra fräsch och glad ut. T & W hade varit på Öppna Förskolan. Lyllosar. Vi vill också dit men jag orkar inte, och dessutom tycker jag att det är ego att gå dit när jag är dålig. Även om Harry är frisk och orkar busa, så är det liksom inte ok att hans dassiga morsa sitter bredvid och sprider en babbelimard med baciller. 

Vi träffades på väg ner till Pekås. Vår lokala "livsmedelsbutik". Konsum i botten, men utbud som Lidl. Sunkigt. Jag hade ett mission med min promenad - lösgodis. Efter dopet 7 november var överenskommelsen (mellan mig och Henki) att inte äta godis förrän till jul. Vi brukar godisfasta en månad innan ungefär varje år, men jag kommer aldrig ihåg varför... I tisdagskväll syndade jag första gången. Popcorn. Ljuvliga popcorn gjorda i riktigt smör. Då pratar vi inte några micropopcorn heller, utan old fashion i-kastrull-varianten. Imorse när jag slog upp ögonen såg jag bara godis överallt. Lösgodis i regnbågens alla färger. Massvis med äckliga färgämnen och tillsatser. Mmmmm.... Så, idag är det synd nummer 2. PMSen ursäktar dock nästan allt, för den här gången är den brutal. Henki har varken syndat godis eller chips eller popcorn, men tydligen är det ok att han tar en öl på soffan efter jobbet. Eller en Xanté i soffan efter garaget. Sunkigt.