Jag har haft några dagar nu där jag skrivit flera inlägg som inte blivit av. Som känts helt orelevanta att publicera inför andra människor. Inte för att de innehållit saker jag inte vill att andra ska läsa, jag har bara fått någon sorts "anti-hybris". Jag är ingen. Vem vill veta vad jag skriver? Vem bryr sig om vad jag känner? Skitknäppt, och jag vet inte alls varför det känns så just nu. Min egen Dr Johanna-diagnos har ju alltid varit att jag har jättelight manodepression (som också finns i delar av släkten men i mycket allvarligare och tyvärr odiagnosticerat fall), och det här jag känner just nu är väl en av dalarna. Mitt ryck med Henkis kalas och efterföljande veckor med mycket socialt var uppåtperioden. Egentligen är det ju skit samma om det nu skulle vara så, men jag vill tro att det är så för då finns det iallafall något att skylla på. Jag tror att det märks på bloggen också, eftersom jag varken skriver många inlägg, eller inlägg med mycket text (förutom det här då...). Ja herregud.

Idag har jag iallafall INTE varit bakis. Jag drack väl visserligen inga mängder igår, men var definitivt påverkad och vi hade kul! Något som var lite intressant var att jag tog 6 stycken social-cigg som kändes helt rätt då, men sen när jag kom hem så äcklade dem mig. Jag stank rök fastän vi stått på balkongen korta stunder, och jag var tvungen att tvätta händer och ansikte. Det kändes som ett lager snusk som jag bara var tvungen att få bort, och så har det inte känts förut. Jag skulle ju inte sova bredvid Harry som tur var, för det hade aldrig gått. Det har varit samma sak när jag varit i stallet. Jag vill inte vara runt Harry och vara "smutsig", vilket jag givetvis är ändå med alla bakterier som flyger omkring, men just händerna har blivit ett jättefokus för mig. Konstigt det där hur saker ställs på sin kant när man får barn. Vad som blir viktigt och inte.