Tack för de fina kommentarerna om nattamningen! :) Det känns verkligen som du skriver L, att om jag inte är helt säker så är det kanske fel tidpunkt. Och det är jag nu helt säker på att det är! Två nätter på raken har han sovit så tätt intill mig som det bara går. När han vaknat har han fått mat (eftersom den varit precis intill), och sen har han somnat om på sekunden. Jag har inte kollat klockan utan bara gått efter honom. Nöjd bebis! Jag är galet trött däremot, men det känns som att det kommer dröja några år till innan hans och mina behov kan börja mötas på mitten...

Men, när nätterna fungerat så bra så har dagarna varit dessvärre. Det är en kombination av tand, mage och trött mamma som gör att han är missnöjd med det mesta. Henki har ju jobbat över hela veckan så det kanske är det, eller så är det en sån här berömd tillväxtperiod kanske. Jag skulle iallafall åkt på tjejkväll idag, men det får bli en annan dag för jag vill inte lämna Henki hemma ensam med ett skrikmonster som bara tröstas av mammas tutte. Direkt Henki kom hem förut (för han jobbade ju idag också...) så log Harry mot honom och skrattade. Det är tacken för en veckas slit! :) Det är tur att han är världens goaste unge när han väl är glad, annars hade man ju gått under för länge sen :)

Ikväll blir det: (i skrikpauserna)


och senare:


och även en stor påse godis! ♥