Brev från kolonien
Vilken dag! Även om mamma och systeryster var här och underhöll Harry förut, så känns det som att jag inte haft en sekund över.
Harry har varit vaken halva natten, och ja - vaken. Han har legat mellan oss i sängen och bubblat och pratat medan vi har tagit tur i att peta tillbaka honom ner på kudden när han satt sig upp. Jisses. Tänder? Utvecklingsfas? "Ja venne", men jag hoppas det går över snart.
Själv har jag tagit en tur till doktorn. Hittade en knöl i halsen på väg ner till Ullared förra veckan, och sedan dess har den bara blivit större och elakare. Ni som känner mig vet ju att jag aldrig någonsin är sjuk på riktigt, och heller inte den här gången. Läkarstudenten (jepp, får heller aldrig en riktig doktor) kom fram till att en tandköttsinflammation jag haft bak vid ena visdomstanden dragit igång en lymkörtel som sedan exploderat i storlek. "Känns det inte bättre om en månad så får du höra av dig". Hon kläckte även den käcka kommentaren: "Det är bra att den gör ont, då vet vi att det är en lymfkörtel - annars kunde det ju varit cancer till exempel." *hurrarop* Var det nu jag skulle vara tacksam?
Under dagen har jag också insett att farbrorkatten har fått problem med kisseriet igen, och påbörjade därför en penicillinkur lite sådär spontant på eget bevåg. De sex laxarna som flög ur min plånboksask i måndags gör att ytterligare ett besök hos djurdoktorn inte är att tänka på inom den närmsta framtiden.
Hunden repar sig i alla fall alldeles för bra. Glädjeskuttar runt i sin soffa och lever allan i lägenheten. Imorgon ska jag ringa veterinären och fråga om vi kan halvera smärtlindringen. När hon sprang av sig klon förra sommaren fick vi göra så, eftersom hon glatt skuttade runt utan att känna hur ont hon egentligen hade. Djur!
Kvällen spenderades således (efter en långpromenad ensam) i soffan framför vår senaste serie:
Jag har sett den förut, men det var precis när den kom så jag har nästan glömt allt. En riktig nagelbitare!
Kommentarer
