Frukost i Mellerud. Harry tyckte att det var dags att dra dagens första rymning...

Sen övertalade han morbror att han visst kunde köra bil.

En lite väl fejkglad, och den andra lite trött. Föräldrarna helt enkelt. Mormor hottar upp bilden med ett par kaninöron. Thanks.

Lunch intogs på Hard Rock Café, efter att vi hämtat våra neongula springtröjor. Harry tyckte maten tog lite väl lång tid, och bestämde sig för att ställa till med en scen. Skrik, gråt, illvrål och mordiska blickar...

Då fick han både en cool drickmugg och en ballong, och sen kom äntligen maten. Mac' and cheese såklart!

När pappan och bebin bestämt sig för att ta kvällen, bestämde sig morsan för att ta en tur på stan. Typ en mil ungefär. Totalt opeppad mamma kan ses som nr 2 från vänster i Team Harry 2010.

Allt från 51 minuter, till 1 timme och 23 minuter senare så droppade vi in. Svettiga, trötta och gula - men väldigt nöjda med att ha klarat loppet.

Dagen efter firade vi med fika på Condeco. Lite sega i kroppen, men ändå vid gott mod.

Harry var tröttast och orkade inte ens fika.

Innan vi for hemåt shoppade vi lite, och släppte lös lilleman en stund.

Fia var glad! :)

Du och jag älskling... ♥

Hejdå Göteborg!

Årets upplaga av Midnattsloppet blev inte riktigt så bra som jag hade tänkt mig av förklarliga skäl. Att förbereda sig och peppa med att gråta oavbrutet en hel dag innan är inte att rekommendera. Att få lingonveckan samma dag är inte heller ultimat, även om det tydligen finns forskning som visar att kvinnor springer bättre då. Yeah right. Jag var riktigt negativ efter loppet, för då kom väl ilskan efter veckans händelser ut - tur att jag var omringad av familjen som förhoppningsvis hade lite förståelse.

Annars kan jag verkligen tipsa er om att springa Midnattsloppet (går i Stockholm, Göteborg, Fredrikstad och Helsingfors), för det ÄR en häftig upplevelse, och jag är faktiskt riktigt stolt över att jag klarade det! :)