Jag var bara tvungen att få se med mina egna ögon att det var han. Om inte, så hade just ordet "om" snurrat i mitt huvud. Nu vet jag att det utan tvekan var min katt som inte längre kommer jama och slänga sig på rygg intill mig i sängen. Aldrig mer hoppa upp direkt i mitt knä när jag tar fram kloklipparen. Aldrig mer låta Harry klappa på honom sådär hårdhänt. Aldrig mer ligga på min mage och kurra. Tissefnatten.

Vi saknar dig.