Dagen har erbjudit en hel del känslor. Mest jobbiga, men också en del bra. Vi börjar med de bra.

Harry har börjat dagis. Vi fick träffa hans väldigt snälla och lugna förskollärare som visade oss runt avdelningen. Harry knallade rakt in och började leka direkt, och brydde sig inte om att han aldrig varit där förut. Han tog flera gånger spontant kontakt med sin förskollärare, och verkade tycka att hon var helt ok - det tyckte ju vi med! Hon var imponerad av hans "frimodighet" och att han kände sig så trygg och lugn. Vi med! Avdelningen var större än  jag trodde, och annars tyckte jag lokalerna var väldigt mysiga och inbjudande. Men, det allra bästa är att Harry är den enda som börjar nu i augusti. Han kommer alltså vara ensam "allra minsting" och därför få extra mycket tid i knät och hjälp vid bordet - och dessutom mycket bra hjälp av de äldre barnen(1-5:årsavdelning). Bättre än så kan det nog inte bli! :)

Sen lite förtvivlan. Lite bara. Ombra har fått en reaktion på de inre stygnen, och det har bildats en "blåsa" på såret. Vi tog en sväng till veterinären, som ordinerade medicin. Eftersom jag har nada pengar, fick jag ringa och be min älskade pappa betala - och det är ju alltid skönt att få göra när man är vuxen (och tydligen inte kan ta hand om sig själv)...

Den största förtvivlan är att kattfarbror bestämt sig för att gå på långtur, och har inte varit hemma sedan måndagskväll. Jag har tänkt mycket positiva tankar om att han är på just långtur, det har dessutom regnat en hel del (då sitter han nog bara och trycker) eller att han kanske börjat jaga en del på egen hand och därför inte är hungrig = han behöver alltså inte komma hem. Jobbigt är det i alla fall, och ni får hemsk gärna hjälpa mig genom att tänka "Kattskrälle - gå hem!". Vi har varit ute och ropat efter honom hela dagen, men icke. Håll tummarna med mig för att han smyger in genom dörren imorgonbitti som vanligt.