BMI, vikt och känslor

När jag bestämde mig för att "ta tag" i min vikt, hade jag 15 kg som mål att minska. Mitt BMI låg på 29.4, vilket på skalan räknas som övervikt. Gränsen för fetma går vid ett BMI på 30... Visst var det graviditetskilon, men de satt likaväl kvar på kroppen för det. Kroppen var tung, gjorde ont och var inte rolig att leva i.
Här kan du räkna ut ditt BMI.
Idag har jag 4 kg kvar till målvikten, och har alltså minskat med 11 kg. Mitt BMI ligger på 25.6, där skalan säger att 25 räknas som idealvikt och 26 som övervikt. Min målvikt kommer ge mig ett BMI på 24.2 vilket är alldeles lagom. Kroppen känns inte bara lättare nu, utan också smidigare, starkare och friskare - och det är den känslan jag värderar högst. Visst har jag ett fokus på siffrorna på vågen, BMI och målvikt - men jag går också väldigt mycket på just hur det känns att vara mig. Jag kan nöja mig med hur min kropp ser ut nu, men för huvudets skull så vill jag bli av med graviditetskilona. Däremot så kämpar jag inte särskilt hårt såhär "på slutet", utan fortsätter med LCHF så mycket det går, och tar vara på min vardagsmotion. :)

Kommentarer
Postat av: Sofia

BMI är konstruerat för att passa mäns kroppar, inte kvinnors...

2010-12-08 @ 22:41:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0