Förutom hunden, så har jag haft en riktig "svenssonuppväxt". Villa, volvo, staket,  semester i Sverige - och massor av kärlek. Mamma pratar ganska ofta (nu när jag är vuxen och diskuterar familj och ekonomi...) om hur dåligt ställt vi hade det när vi barn var små, men det var inget jag märkte av alls. Mamma sydde fina klänningar till mina skolavslutningar, vi åkte alltid på semester tillsammans hela familjen, och vi hade det aldrig sämre än någon annan. Att de vände och vred på örena utan att vi upplevde det så, tycker jag är anmärkningsvärt bra gjort.

Det fina med mina föräldrar är att vi alltid har gjort allt tillsammans. De har endast ett fåtal gånger rest bort utan oss när vi var små, för annars var det semester med familjen som gällde. Vi har tältat oss genom Sveriges alla sydliga delar, bott på mysiga vandrarhem och upplevt väldigt mycket tillsammans. Den stabila grunden är det bästa jag har med mig från dem, och som jag också önskar för min egen familj.

Mina föräldrar har alltid ställt upp för mig. Även om jag inte varit speciellt krånglig och krävande, så har dem de gånger det behövts stått vid min sida och hållt mig i handen. Min inre trygghet kommer från dem, och det är väl det bästa man kan ge sina barn? :)

Mamma och Pappa ♥