Dag 7: Mitt husdjur
Senhösten 2007 fick jag genom min vän C höra talas om en grandisvalp som de hittat ute i skogen. Hon hade anmält sig som villig att ta hand om den, eftersom den befann sig i jourhem. Tillsammans åkte vi och tittade på den, och jag blev helt förälskad i rasen! Det var faktiskt mitt första ordentliga möte med en Grand Danois, så jag är inte uppväxt med dem (inte ens med hund), utan har bara alltid tyckt att det var vackra. Jag anmälde mig också till att ta över den här hunden, men det slutade med att den stannade kvar i jourhemmet.
Genom det här jourhemmet fick i alla fall C kontakt med en norsk tjej som hade grandisar. Hon ville omplacera en av sina tikar, och C var intresserad. När vi kom dit insåg C snabbt att tiken - Ombra - inte alls var "hennes" hund. Däremot fick jag och Ombra bra kontakt, och jag erbjöd mig snabbt att passa henne när tjejen skulle åka bort. Kort därefter var vi plötsligt med hund (även om Henrik verklogen INTE ville ha hund) - och Ombra trivdes väldigt bra hos oss.
Jag tog över Ombra när hon var 1 ½ år - mitt i värsta tonåren. Jag ska inte säga att vår första tid var lätt, eftersom jag var tvungen att omfostra henne helt och hållet. Hon flyttade till oss från en stuga i skogen där hon knappt lekt med andra hundar, och ännu mindre gått på gator och träffat folk. Jag fick lägga ner enormt mycket tid på att bara få henne att gå normalt i koppel, och att det inte är okej att studsa fram till okända människor och hundar. De vill INTE alltid leka tillbaka... :)
Med Ombra har jag alltid tänkt "frihet under ansvar". Jag vill inte vara en dominant ledare, utan så länge hon sköter sig så får hon sköta sig bäst hon vill. Vara lös så länge hon kommer när jag ropar. Inte kunna alla kommandon i boken så länge vi förstår varandra. Ligga i soffan så länge hon inte gräver sönder den... Busa hårdhänt så länge hon kan sluta när det blir nog. Jag litar på att hon känner själv vad som är rätt och fel, och hittills så har hon kunnat göra det. När vi bodde inne i stan hade jag henne alltid lös överallt, för med enkla små ljud fick jag henne att stanna vid trottoarkanten, inte gå för långt ifrån mig - och då fick hon strosa runt i sin egen takt. Balans kanske man skulle kunna kalla det, och jag är väldigt stolt över vår trygga relation!
All denna tid förvandlade en väldigt osocial och orolig hund till den underbara familjemedlem vi har idag. En hund som jag litar fullt på tillsammans med Harry, som jag har ett otroligt starkt band till. En liten hund i en stor kropp, med ett stort hjärta som klappar för alla. ♥
Genom det här jourhemmet fick i alla fall C kontakt med en norsk tjej som hade grandisar. Hon ville omplacera en av sina tikar, och C var intresserad. När vi kom dit insåg C snabbt att tiken - Ombra - inte alls var "hennes" hund. Däremot fick jag och Ombra bra kontakt, och jag erbjöd mig snabbt att passa henne när tjejen skulle åka bort. Kort därefter var vi plötsligt med hund (även om Henrik verklogen INTE ville ha hund) - och Ombra trivdes väldigt bra hos oss.
Jag tog över Ombra när hon var 1 ½ år - mitt i värsta tonåren. Jag ska inte säga att vår första tid var lätt, eftersom jag var tvungen att omfostra henne helt och hållet. Hon flyttade till oss från en stuga i skogen där hon knappt lekt med andra hundar, och ännu mindre gått på gator och träffat folk. Jag fick lägga ner enormt mycket tid på att bara få henne att gå normalt i koppel, och att det inte är okej att studsa fram till okända människor och hundar. De vill INTE alltid leka tillbaka... :)
Med Ombra har jag alltid tänkt "frihet under ansvar". Jag vill inte vara en dominant ledare, utan så länge hon sköter sig så får hon sköta sig bäst hon vill. Vara lös så länge hon kommer när jag ropar. Inte kunna alla kommandon i boken så länge vi förstår varandra. Ligga i soffan så länge hon inte gräver sönder den... Busa hårdhänt så länge hon kan sluta när det blir nog. Jag litar på att hon känner själv vad som är rätt och fel, och hittills så har hon kunnat göra det. När vi bodde inne i stan hade jag henne alltid lös överallt, för med enkla små ljud fick jag henne att stanna vid trottoarkanten, inte gå för långt ifrån mig - och då fick hon strosa runt i sin egen takt. Balans kanske man skulle kunna kalla det, och jag är väldigt stolt över vår trygga relation!
All denna tid förvandlade en väldigt osocial och orolig hund till den underbara familjemedlem vi har idag. En hund som jag litar fullt på tillsammans med Harry, som jag har ett otroligt starkt band till. En liten hund i en stor kropp, med ett stort hjärta som klappar för alla. ♥
Innan Harry kom var hon bebisen som sov i sängen. Mest på Henkis sida såklart!
Ombra älskar mjukdjur, och ska helst ha ett med sig när hon sover.
Leker vakthund i stallet. Alla blev jätterädda när hon viftade på svansen och såg glad ut... :)
Vacker ♥
Kommentarer
Postat av: Merete
Jeg er så glad for at Ombra landet hos deg tilslutt!
Hun var en fantastisk hyggelig og trivelig valp de første 8 ukene jeg fikk bli kjent med henne, og jeg er så glad for at jeg kan få følge med på hva som skjer hos dere igjennom blogg og bilder.
Kose dere så masse, jeg er så glad på Ombra sitt vegne.. å ha kommet til et så kjærlighetsfullt og godt hjem :)
Stor klem fra "bestemor" på Kennel Black Jack & Blues ... og en ekstra klem til Ombra sin lille blå søster som også finnes i Sverige :)
Merete
