Ibland behövs det ju bara så otroligt lite för att den så kallade "bägaren" ska rinna över. Gårdagens ilska bottnade faktiskt inte i en speciell händelse, utan bara en alldeles för lång stund ensam med mina egna tankar. En liten tanke rör upp så otroligt mycket känslor, och har man mycket att röra upp så är det svårt att sortera alla känslorna.

Jag kan bara hoppas att piken gick in till de som behövde den (om de läser här), och ni andra kan ta det som lite kvällsläsning... :)