Baaaah! Tog en springtur på 4,2 km idag för att peppa mig lite med den här träningen och viktminskningen som liksom bara går baklänges. Det gick dock sådär superdåligt att jag funderade på att plötsligt bli akut sjuk när det är dags för Vårruset (skulle hellre ligga in public än springa just nu... eller näe förresten...). Allt mellan knät och foten blev som en stor, hård tegelsten och gjorde apont. Mjölksyra fast utan den snälla vita mjölken typ, för satan vad ont det gjorde. Funderade någon sekund över att be Henki komma och hämta mig med bilen, men insåg sen hur den historien liksom aldrig skulle försvinna. Det fick bli lunkning tillbaka, och humöret var på topp. Mjo.

De där s*tans Quick Diet-drinkarna smakar sopor, raparna som CLA'n skapar smakar gammal plast, och jag får inte på mig mina gamla stalljeans som jag kunde ha i oktober. Det är meningen att jag ska bli smalare ju längre från graviditeten jag kommer. Hallå kroppen! Kan vi börja samarbeta?

Väl tillbaka hos Henkis föräldrar (där jag sprang) fyllde jag min tomma mage med chokladbrioche eftersom jag inte har någon disciplin, vilket fick hjärnan att bli glad men magen och rumpan att hänga ännu mer. På torsdag får det farao bli springpass igen. Det måste gå det här. Måste!

Ljuva, j*vliga chokladbrioche...