I någon sorts jippie-det-är-fredags-yra så städade jag hela lägenheten nu på morgonen. Det är det som är smidigt med just lägenhet, det går fort! Jag behövde röra och värma på de ömma musklerna(hela kroppen) från igår, men ändå gör det inte så ont som jag trodde. Runt 3,5 km in på loppet så fick jag tokont i höger ljumske, så jag trodde den skulle vara jättearg idag.

Ja jisses. Det var verkligen inte mycket som jobbade FÖR mig igår. Dagen började med en underbar förolämpning som gjorde mig riktigt arg och faktiskt lite ledsen. En ny mamma på ÖF tyckte att hon var värsta komikern och när jag skar en bit av den smaskiga rabarberkakan så sa hon:
 - Ta en större bit du! Det syns ju att du gillar att äta! 
Detta samtidigt som hon "kärvänligt" klappar mig på höften. Men ursäkta?? Säger man så? Som tur är så är jag så himla mogen och väluppfostrad(!), så jag sa inget, utan valde sen att fokusera på henne när jag sprang. Idrottslärare var hon, men farao lika bred som mig, och jag tänkte sen på kvällen att "jag springer fanimej snabbare än dig iallfall". Fast med mycket mer svordomar och andra ord... 

Jag skulle kunna räkna upp en hel lista med andra saker som gjorde ont, inte fungerade som de skulle, och som störde mig, men jag känner att läsvärdet i dem är inte så spännande. 

Det viktigaste var att jag faktiskt sprang snabbare än jag trodde, och att jag inte är helt förlamad idag! Detta ska strax firas med en hundpromenad i spöregnet! :)


Bild från Vårrusets hemsida. Notera alla irriterande regnställstanter som ställt sig i Springa Snabbt-fållan, för att sedan agera sniglar och förstöra tempot. Grr... :)