Idag hade vi vår första riktiga lämning på nya dagiset. Jag hade bytt min arbetstid så att jag hade lite marginal ifall han skulle bli ledsen, men som vanligt så är han så fasligt kavat. Med en gång drog han med mig in till det stora bilgaraget, drog fram bilarna och satte igång att leka. Jag sa "nu går mamma", och fick en vink och en slängpuss - och så var det bra. Jag fick liksom anstränga benen för att faktiskt gå därifrån när det gick så bra, annars hade jag gärna stått kvar där och velat lite med "klarar du dig nu då älskling?". Hormonstinn kossa är vad jag är. Jag vill ju att han ska vara så självsäker att han kan gå in sådär och leka, men självklart inte så distanslös att jag kan lämna honom varsomhelst - så detta gick ju perfekt! Han hade inte gråtit någonting under dagen, ätit ordentligt med mat och sovit en stund. Då är jag nöjd!

Själv pussade jag en snorig barnnäsa i helgen (inte Harrys, tror jag är immun mot den nu) och mår därefter. Ont i halsen, vallande frossa och tät i näsan, men eftersom jag har hand om inskolning på jobbet så är det i n t e bra att vara hemma just nu. Jag fokuserar på att vi ska på ultraljud nästa måndag, och räknar dagarna! Resten av den här dagen spenderas framför teven med en kopp te och Bafucin. Tyvärr går det mest Rorri Racerbil, Thomas Tåget och Teletubbies på teven här... :)