Jag har aldrig drömt särskilt stort om mitt liv. Aldrig satt upp mål som jag vet att jag inte kan klara av att genomföra. Jag tror att man besparar sig mycket oro och krav om man är realistisk och har en god självkännedom. Visst är det alltid bra med en utmaning, men jag fungerar inte på det sättet. Självklart ska man tillåta sig att drömma om sådant som aldrig kommer hända också, men då är det ju bra att man är medveten om att det är så. En av mina största drömmar under högstadiet var att jag skulle bli ihop med Leonardo DiCaprio och att vi skulle leva lyckliga resten av livet... :)

En av de drömmarna jag har nu är att vårt hus ska bli färdigt, och att det ska vara alldeles alldeles underbart. Jag vet redan att de flesta som varit där blir lite imponerade av att det är så galet stort (boytan är ca 260 kvm), och då vill jag också att de ska tycka att det är fint och genomtänkt. Jag hade heller aldrig dragit igång hela renoveringsprojektet om jag inte hade vetat att vi har underbara människor omkring oss som stöd och hjälp. Jag vågar drömma om vårt fina hus för att jag vet att det kommer bli så - även om det inte blir färdigt så fort som jag vill så kommer vi lyckas till slut.

En av mina andra drömmar är att Harry ska ha en sådan trygg uppväxt som jag själv har haft. Jag drömmer om att han ska bli en självsäker och nöjd kille när han blir stor, och att han ska vara lycklig. Jag är så glad att han har sin Kusin H att leka med så ofta som han gör, för jag vet att den leken leder till så mycket bra. Jag är också glad att de bara är 4 månader äldre/yngre än varandra, för då kommer de alltid att vara nästan lika gamla och ha mycket gemensamt. Jag har lärt mig så otroligt mycket av alla mina kusiner under åren, och hoppas att Harry kommer kunna göra likadant!