Förlossningsberättelse: Nils
Fredagen den 20 januari var vi på kalas hos Henriks pappa på kvällen. Förvärkarna var som vanligt; irriterande men inget man föder barn på. När vi kom hem fick jag en underlig känsla, och efter ett toalettbesök så kunde jag konstatera att jag blödde. Ljusrosa slempropp har jag ju hört om, och så var det med Harry, men detta var klarrött - så jag fick lite lätt panik. Om det är något man fasar för hela graviditeten så är det blod! Barnmorskan på förlossningen svarade lugnt i telefonen att "det är bara slemproppen, och den kan se ut så. Det är ingen fara. Du är välkommen när värkarna kommit igång!". Med en lätt(!) adrenalinhysterisk kropp gick jag och la mig. Värkarna kom och gick tätare och tätare, men det var liksom inget "tryck" i dem. När klockan var 02 gick jag upp och satte mig på pilatesbollen en timme och tittade på Cityakuten. Värkarna kom med 6 minuters mellanrum och började göra rätt ont. Men, när jag återgick till sängen så kom de plötsligt av sig, och någon timme senare så somnade jag.
Kl 16.00 skrev vi in oss på förlossningen, och fick ett rum direkt. Jag hade värkar med 8 minuters mellanrum, och var väldigt nervös över att bli hemskickad - men samtidigt så gjorde värkarna så ont så jag hade protesterat vilt om de hade bett mig att göra det! Barnmorskan tog ett CTG som visade att bebisen mådde bra och att värkarna var igång. Jag låg och andades genom värkarna, men kände att det gjorde alldeles för ont att ligga ner. Vi diskuterade smärtlindring med barnmorskan, och kom fram till att vi började med massage. Underbara H kom in och masserade ryggen på mig i 20 minuter, medan jag växlade mellan att sitta i sängen och att stå med gåstolen. Vilken lyx att få komma in med sin trötta kropp och få massage!
Efter massagen, ca kl 17.30, tog vi ett varv i korridoren med gåstolen, men sen behövde jag vila benen så det fick bli sängen igen. Där mådde jag plötsligt bättre, och kunde slappna av såpass att jag mikrosov mellan värkarna en kort period. Vid första undersökningen var jag 3 cm öppen, men efter massage och promenad så hade jag öppnat mig till 5 cm. Då valde jag att få akupunktur, och de satte nålar i huvudet, händerna, ena foten och på undersidan av magen där värkarna härjade som värst. Runt kl 19.30 var det dock dags att gå över till lustgasen, och den är ljuvlig! :) Barnmorskan undersökte mig och då var jag öppen 7 cm. Dock började jag få krystkänslor, men försökte så gott det gick att hålla emot.
Sista anteckningen barnmorskan gjorde i journalen var kl 21.20 då jag var öppen 10 cm, men kanterna på livmodertappen var kvar så jag fick inte krysta. Hon försökte få bort dem med handen, men det gjorde bara djävulskt ont... Barnmorskorna hade skiftbyte, och alla lämnade rummet en kort stund, men jag sa till Henki att "nu kommer han ut!" så han fick ringa på dem. "Hon säger att den kommer" sa Henki till dem när de kom tillbaka, varpå de lite vant skrattar för så säger säkert alla... Jag snäser åt dem att sluta skratta, och att jag måste krysta. Barnmorskan undersöker mig och inser att hon i princip kan se huvudet redan. Ungefär 5 krystvärkar senare är Nils född - 21.28 den 21 januari 2012!
Båda barnmorskorna (den vi hade under värkarbetet och den som hade det övergripande ansvaret vid själva förlossningen) var helt suveräna, och lyssnade verkligen på mig. Jag kände att jag hade kontrollen hela tiden, och att jag hela tiden visste vad som hände - vilket jag också skrivit om noga i min förlossningsplan. Det kunde inte blivit bättre, och det är den bästa känslan att ta med sig!
Lördagen den 21 januari gick vi upp tillsammans och åt frukost vid 9. Jag kände värkarna, men det var bara "molande mensvärk" än så länge. Vi ringde till mamma och pappa som kom "utifall att", och vi passade på att packa en väska åt Harry så att han och hunden kunde följa med och sova hos dem om vi åkte in. Henki gick och la sig och sov, för han var både förkyld och hade magkatarr. Värkarna tog fart efter lunch och från kl 14 så började de bli riktiga värkar. Jag satt i soffan och pustade på, medan Harry såg på tv. Efter att mamma blängt på mig och sagt "nu åker ni in!", så ringde jag förlossningen och meddelade att vi var på väg. :)
Kl 16.00 skrev vi in oss på förlossningen, och fick ett rum direkt. Jag hade värkar med 8 minuters mellanrum, och var väldigt nervös över att bli hemskickad - men samtidigt så gjorde värkarna så ont så jag hade protesterat vilt om de hade bett mig att göra det! Barnmorskan tog ett CTG som visade att bebisen mådde bra och att värkarna var igång. Jag låg och andades genom värkarna, men kände att det gjorde alldeles för ont att ligga ner. Vi diskuterade smärtlindring med barnmorskan, och kom fram till att vi började med massage. Underbara H kom in och masserade ryggen på mig i 20 minuter, medan jag växlade mellan att sitta i sängen och att stå med gåstolen. Vilken lyx att få komma in med sin trötta kropp och få massage!
Än så länge räcker det med att andas själv...
Efter massagen, ca kl 17.30, tog vi ett varv i korridoren med gåstolen, men sen behövde jag vila benen så det fick bli sängen igen. Där mådde jag plötsligt bättre, och kunde slappna av såpass att jag mikrosov mellan värkarna en kort period. Vid första undersökningen var jag 3 cm öppen, men efter massage och promenad så hade jag öppnat mig till 5 cm. Då valde jag att få akupunktur, och de satte nålar i huvudet, händerna, ena foten och på undersidan av magen där värkarna härjade som värst. Runt kl 19.30 var det dock dags att gå över till lustgasen, och den är ljuvlig! :) Barnmorskan undersökte mig och då var jag öppen 7 cm. Dock började jag få krystkänslor, men försökte så gott det gick att hålla emot.
Med gåstolen och spypåsen i högsta hugg. Illamåendet gick som tur var över när jag la mig i sängen igen.
Sista anteckningen barnmorskan gjorde i journalen var kl 21.20 då jag var öppen 10 cm, men kanterna på livmodertappen var kvar så jag fick inte krysta. Hon försökte få bort dem med handen, men det gjorde bara djävulskt ont... Barnmorskorna hade skiftbyte, och alla lämnade rummet en kort stund, men jag sa till Henki att "nu kommer han ut!" så han fick ringa på dem. "Hon säger att den kommer" sa Henki till dem när de kom tillbaka, varpå de lite vant skrattar för så säger säkert alla... Jag snäser åt dem att sluta skratta, och att jag måste krysta. Barnmorskan undersöker mig och inser att hon i princip kan se huvudet redan. Ungefär 5 krystvärkar senare är Nils född - 21.28 den 21 januari 2012!
Pappa klipper navelsträngen.
Min blåa alien som dreglar fostervatten :)
Jämfört med Harrys förlossning (de fick ta hjälp av sugklocka för att få ut honom) så kändes denna förlossning väldigt enkel och snabb. Båda förlossningarna tog runt 5,5 timmar i förlossningsrummet, men eftersom Harrys stannade av i själva krystskedet och det blev väldigt intensivt och mycket intryck just på slutet så kändes den mycket längre även om jag aldrig upplevde den som skrämmande. Med Nils så kom dock känslorna av hjälplöshet tillbaka, just när jag hade krystvärkarna. "Shit! Det är nu han fastnar!" tänkte jag när jag väl kom igång och krystade, vilket var väldigt obehagligt. Men, eftersom han faktiskt kom ut på bara några värkar så blev jag alldeles chockad över att det "gick så fort" (vilket det ju också gjorde eftersom ingen förväntade sig krystning 21.20 och 8 minuter senare var han ute!).
Båda barnmorskorna (den vi hade under värkarbetet och den som hade det övergripande ansvaret vid själva förlossningen) var helt suveräna, och lyssnade verkligen på mig. Jag kände att jag hade kontrollen hela tiden, och att jag hela tiden visste vad som hände - vilket jag också skrivit om noga i min förlossningsplan. Det kunde inte blivit bättre, och det är den bästa känslan att ta med sig!
Kommentarer
Postat av: Soff
åh mysigt att läsa!! :) haha, barnmorskorna är alltid lite virriga med att ta en på allvar känns det som. Borde lärt sig att det kan variera. Ska bli kul att snosa bebis ngn dag!! Stooor kram
Postat av: Sofia
Åå vilken fantastisk berättelse! snörvel
Tack för att du delar med dig.
Kram! <3
Postat av: Klara
Åh, GRATTIS till lillkillen!:)
Postat av: ulli
Härligt att läsa, o härligt att allt gick så bra! Grattis igen, till hela familjen :)
Postat av: Linda
Välkommen Nils, du är efterlängtad :) kram
