Jag och kroppen
Jag vill börja med att poängtera att det inte är viktigt med siffror och kilon för mig egentligen. Jag förklarar mer i texten.
Med Harry i magen, gick jag upp ca 30 kg. Detta trots att jag var pigg i kroppen och orkade motionera (gick 5 km om dagen sista veckan innan han kom ut). Efteråt gick jag ner i princip hans födelsevikt, men inte mycket mer. Jag var stark i kroppen, men tung. Alla sa "det rinner av dig när du ammar" men det hände verkligen i n g e n t i n g. Jag kom igång och började jogga, och gick ner några kilon, men sen stannade det upp. Då började jag med LCHF och gick på ca 8-9 månader ner ca 17 kg. Jag hann uppnå min målvikt i någon vecka, sen blev jag gravid med Nils och la på mig kilon direkt! :)
Med Nils i magen gick jag upp lika mycket. På grund av foglossningen kunde jag knappt röra mig under de sista 2 månaderna, vilket gjorde mig tung och svag. Dock har jag efter 4 månader "bara" 11 kg kvar till målvikten (kanske rinner det av mig med all s*tans amning varannan timme...), men jag har inga muskler! Jag orkar inte jogga, för kroppen håller inte uppe mig. Därför har jag plockat fram min tanträser från Biltema och hojjar runt kvarteret så fort jag har tid och ork. Jag cyklar varken snabbt eller långt, och blir helt slut - men jag känner att musklerna i benen och ryggen börjar vakna. Jag tar också promenader när jag orkar, men med Ombra och barnvagn så blir det ganska dåligt tempo.... :)
Angående själva vikten, så skulle jag rent siffermässigt kunna väga det jag väger idag - om kroppen var tränad och vikten var muskler. Jag eftersträvar heller inte att bli "smal" (målvikten är 5 kg över det jag borde väga enligt BMI), utan målet är att få en stark kropp som orkar bära och leka med mina barn. Att kunna gå i kjol utan att ha tights (tjocka lår skaver emot varandra och gör otroligt ont!) nu på sommaren, att inte få ont i knäna när jag går lite för långt utan träningsskor, och att kunna leka utan att flåsa som en oxe vid minsta ansträngning - det är mina kroppsliga mål. Inte omöjliga!
Jag ÄR stolt över min kropp som den ser ut nu också, bara för att verkligen poängtera det. Den här kroppen har burit och fött två barn på 3 år, vilket är helt sanslöst! :) Men, jag vill vara pigg och lätt i mina steg. Inte trött och tung som jag är nu. Så länge jag ammar så tänker jag äta som vanligt, men när jag börjar jobba så ska jag nog minska kolhydraterna som sist, för det är en metod som passar mig väldigt bra. :)
Med Harry i magen, gick jag upp ca 30 kg. Detta trots att jag var pigg i kroppen och orkade motionera (gick 5 km om dagen sista veckan innan han kom ut). Efteråt gick jag ner i princip hans födelsevikt, men inte mycket mer. Jag var stark i kroppen, men tung. Alla sa "det rinner av dig när du ammar" men det hände verkligen i n g e n t i n g. Jag kom igång och började jogga, och gick ner några kilon, men sen stannade det upp. Då började jag med LCHF och gick på ca 8-9 månader ner ca 17 kg. Jag hann uppnå min målvikt i någon vecka, sen blev jag gravid med Nils och la på mig kilon direkt! :)
Med Nils i magen gick jag upp lika mycket. På grund av foglossningen kunde jag knappt röra mig under de sista 2 månaderna, vilket gjorde mig tung och svag. Dock har jag efter 4 månader "bara" 11 kg kvar till målvikten (kanske rinner det av mig med all s*tans amning varannan timme...), men jag har inga muskler! Jag orkar inte jogga, för kroppen håller inte uppe mig. Därför har jag plockat fram min tanträser från Biltema och hojjar runt kvarteret så fort jag har tid och ork. Jag cyklar varken snabbt eller långt, och blir helt slut - men jag känner att musklerna i benen och ryggen börjar vakna. Jag tar också promenader när jag orkar, men med Ombra och barnvagn så blir det ganska dåligt tempo.... :)
Angående själva vikten, så skulle jag rent siffermässigt kunna väga det jag väger idag - om kroppen var tränad och vikten var muskler. Jag eftersträvar heller inte att bli "smal" (målvikten är 5 kg över det jag borde väga enligt BMI), utan målet är att få en stark kropp som orkar bära och leka med mina barn. Att kunna gå i kjol utan att ha tights (tjocka lår skaver emot varandra och gör otroligt ont!) nu på sommaren, att inte få ont i knäna när jag går lite för långt utan träningsskor, och att kunna leka utan att flåsa som en oxe vid minsta ansträngning - det är mina kroppsliga mål. Inte omöjliga!
Jag ÄR stolt över min kropp som den ser ut nu också, bara för att verkligen poängtera det. Den här kroppen har burit och fött två barn på 3 år, vilket är helt sanslöst! :) Men, jag vill vara pigg och lätt i mina steg. Inte trött och tung som jag är nu. Så länge jag ammar så tänker jag äta som vanligt, men när jag börjar jobba så ska jag nog minska kolhydraterna som sist, för det är en metod som passar mig väldigt bra. :)
Kommentarer
