Det finns ett fint ordspråk som lyder "älska mig mest när jag
förtjänar det minst". Det är ett väldigt klokt ordspråk tycker jag.
Att i ilska och misstro vända tankarna till något positiv.

Det var inte förrän jag läste ordspråket häromdagen som jag insåg att
det är lite så jag gör. Baklängesterapi ungefär.
Istället för att skälla på, skicka ett argt sms eller ringa ett
upprört samtal till Henki (oftast målet för min ilska och misstro...)
så brukar jag skicka exempelvis "jag älskar dig" eller "jag längtar efter dig",
eller krama honom istället. Jag tänker att så länge det inte gäller livet eller
något nästan lika viktigt, så är det kanske inte värt att hetsa upp
varandra för det? Detta gäller ju inte alla månadens dagar, men oftast. . .
Detta betyder ju inte att alla "jag älskar dig" kommer när jag är arg, utan
jag anstränger mig för att uttrycka mina känslor så ofta som möjligt. Och han med! ♥

Jag tycker att det är viktigt att ha respekt i en relation. Att man
inte går lös på varandra hur som helst, och bara fokuserar på det
negativa. Visst skäller jag på honom ibland, man behöver ju lite
variation, men peppar peppar så var det länge sen vi var riktigt
ovänner. Kanske för att vi just tar oss tid att uppmärksamma varandra
och anstränger oss för att säga snälla och positiva saker. Det känns
också extra viktigt nu med Harry hos oss.

Hur gör ni för att "hålla kärleken vid liv"? Har ni några tips? :)

Svara anonymt om ni vill, det är bara roligt att få svar!