Att ligga på magen är inte roligt. Det är jobbigt för nacken, och man tar sig ingenstans. Det måste ju vara så Harry tänker? Förutom på Öppna Förskolan då förståss. Där har de en spegel med en madrass framför. Mycket finurligt. Han myste där en lång stund, och kunde ligga och titta på de andra i spegeln. Betrakta och fundera. På behagligt och lugnt håll, fast ändå delaktig.




Som en liten säck med potatis. Inte en rörelse men ändå så nöjd.

Han har varit grinig i två dagar nu. Sådär grinig så att han inte är arg, utan bara småsur och irriterad på det mesta. Ont i magen, ovan med nya rutiner på natten, tänder, förkylning i startgroparna - listan med gissningar av orsaken kan göras lång. Det är iallafall skönt att kunna gå till Öppna Förskolan och kunna få komma ut ur "huset" litegrann. Den känslan tror jag även att Harry har. Där får han leka med andra leksaker, inte behöva sitta och stirra på mig hela dagarna.


Nycklar är gott...


KusinVitamin var där och ålade runt. Kul att de snart kan börja leka med varandra.

Natteriet har gått över förväntan. Han somnar fortfarande av sig själv i sin säng, och sover sedan natten igenom med två stycken stoppa-i-nappen-sessioner. Inatt behövde jag bara stoppa in nappen så somnade han om direkt. Jag blev så paff att jag fick stå kvar en stund bredvid sängen och bara titta. Liksom sökte efter alla tecken på att han skulle vakna igen - för det brukar han ju. Men nej. Han sov. Jag är lika förundrad varje gång. Det fungerar! ♥