Harry vs. Mamma 1-0

Jag: Nu ligger du still och sover, annars får du sova i resesängen!
Harry: Jaaaa!

Note to self; hota med sådant han INTE gillar... ;)

Mammas bästa hjälpreda i stallet idag:

Stor

Att vara tre år är verkligen en mellanålder. Jag förstår Harrys frustration över att kunna vissa saker själv, och med andra vara helt beroende av oss. Han tycker ju att han är jättestor och vet bäst själv... ;) De otaliga diskussionerna vi hade om vilket håll vi går åt för att komma hem, hur en beter sig på restaurang eller hur många glassar en liten mage ska innehålla per dag visar på att han vill vara med och bestämma - men inte vet riktigt hur det ska vara än. :)

Han är med och påverkar sin vardag väldigt mycket ändå just nu, för han bestämde helt själv att han skulle sova utan blöja och sen var han plötsligt torr på natten också! Nu är han helt blöjfri, och nappen "glömde han bort" för några månader sen. Det går ju allra bäst när han visar såhär tydligt att han är redo! :)

Häng och fläng

När vädret växlar såhär så tycker jag att det är svårt att hitta på saker med barnen. Jag vill ju inte dra iväg på någon längre grej om det plötsligt börjar regna och sen inte ger sig! 
 
Idag lyste ju solen samtidigt som himlen var molnfri för första gången på flera dagar, så vi slängde in oss i bilen och åkte till Frykenbaden som ligger någon mil från oss (tog bara 20 min) - men där blåste det halv storm och efter en stund gick solen i moln så det blev iskallt! Men Harry och hans mormor är inga badkrukor så de slängde sig i ändå! Burr! 
 
 
På eftermiddagen tog vi en promenad  i skogen och letade svamp. Lillebror hängde i bärsjalen och fladdrade av glädje när vi klampade runt bland ris och mossa! Harry blev däremot ordentligt myggbiten och tappade allt intresse.... Lillebror hade vi klätt in i höga strumpor, mössa och tofflor så han såg ut som en rysk kosack!
 
Älskade ungar! ♥

HTC One S

Det absolut största skälet till att jag valde en HTC One S nu när jag "fick" byta telefon (jag har 3, och när det är dags att förnya abonnemanget så får jag en ny telefon också) var kameran. Samma effekter som till exempel Instagram eller Camera 360 (som jag tog alla mina bilder med innan) finns redan i kameran, och jag behöver bara fortsätta trycka på knappen så fortsätter den ta kort. Det absolut bästa är att den kan ta kort samtidigt som jag filmar! Jag filmade det här: (med effekten "sepia" vald, som också blir när jag filmar!)
 
 
Samtidigt tog jag de här bilderna:
 
Jag är väldigt nöjd med de här bilderna (det är ju liksom ingen systemkamera jag fotat med...)! :)
 

"I'm your biggest fan...

...I'll follow you until you love me" sjunger Lady Gaga, och jag tror att Nils håller med. Så fort Harry kommer i närheten så skiner han upp och börjar gurgla och prata. Harry märker inte/bryr sig inte nämnvärt om sin brors joller och beundran, men det blir i alla fall oftare och oftare som han spexar så att lillebror ser - men att göra det på begäran för att få honom att skratta går INTE för sig! :)

Med tjock så menar jag TJOCK!

Jag skrev ju att Harry var tjock som en boll tidigare, och hittade nu även de här bilderna som verkligen talar för saken:
Knubbis! ♥

Grattis Harry 3 år!

Min älskade Harry ♥ En genomsnäll och ödmjuk kille, som älskar tåg, pratar mycket och som gärna dansar. Tänk att vi har en så fin unge, och som jag är så stolt över!

Ögoninflammation

Sedan i torsdags ser Harry ut såhär:
Ögoninflammationen är ett faktum (underbara förskolan!), men vi tvättar varje timme och spritar både våra och hans händer stup i kvarten. Än så länge har det inte blivit sämre i alla fall, så vi hoppas att det kan läka ut av sig själv. Så fort jag kommer med bomullen i handen så springer han och gömmer sig, och så får Henki hålla i honom för han blir helt vansinnig... Stackarn... :( Hoppas det går över snart!

Gullungarna dansar

Harry och K passade på att fira lördagkvällen ordentligt med lite dans! ♥

Som en boll!

Jag och L (som har Bure) har diskuterat hur tjock Harry var när han var liten, och att han verkligen var som en boll i ansiktet. Här kommer bevisen! ♥




Far & Son

April 2009
Mars 2012
Det går så ruskigt fort! ♥

"Koo a Lillepoo"


Den här bilden sammanfattar väldigt bra hur Harry är som storebror. Nyfiken, glad och intresserad - men på lite avstånd. Han kan få en klapp och ett försiktigt killekill men ännu ingen puss. :) Harry har tagit det mycket bättre än jag trodde än så länge, och är mer intresserad än jag trodde. En morgon satt han med och tittade när vi ammade och tyckte det var lite knasigt att lillebror åt från mitt bröst! :)

Jag frågade häromdagen om han ville hålla lillebror, och det ville han - men när han fick korven i knät så ångrade han sig och tyckte nog att lillebror var lite ostyrlig. :) Annars följer han gärna med och byter blöja, gungar honom i babysittern och tittar till honom när han sover.

Jag förstod ju att Harry skulle se mycket större ut i mina ögon när Nils kom ut, och så var det ju verkligen! Plötsligt kan han göra så mycket som jag aldrig bett honom om förut, och vill göra mycket som han inte gjort förut. Igårkväll sjöng han plötsligt tandborstsången från Bolibompa, och det är den första hela sången han sjungit högt för oss!

Småpojkarna sover i soffan tillsammans

"Koo a Lillepoo" betyder "God Natt Lillebror" på Harryspråk :)

"Det är ett under...

...att du inte klämt ut den där ungen än! Som du måste lyfta och håller på!" utbrast Harrys ena fröken förut, när jag stod på alla fyra och satte på Harrys overallen vid hämtdags. Idag var han sådär underbart behjälplig vid påklädningen, och trots löften om glass och skumbad* så ville han inte hjälpa till. Då är det bara att lyfta ungen och klä på honom... :) Med alla hormoner som samlar sig i kroppen så är jag helt sjösvett när vi väl kommer utanför dörren - så tur att det är "vinter" så jag kan kyla av mig snabbt!
Bildkälla
*Jag tror inte på att skälla och hota, även om det lockar! Barn (och vuxna förstås) lär sig av positiva upplevelser, och därför lockar jag hellre med exempelvis russin eller en kul aktivitet. Jag tror/vet dessutom att min och Harrys relation blir bättre om vi har kul ihop genom trotset, än att vi ska bråka hela tiden (vilket det skulle bli annars).

Att vara delaktig...

... är inte ett dugg intressant! Vem är den här lillebror alla tjatar så om? Allt nytt är väl till mig?
/2½-årsegot
Jag har minsann INTE vuxit ur liggdelen på vagnen!

Gå i barndom

Helt plötsligt låg det en "bebis" i babysittern som glömts framme efter förra bebisbesöket. :)

Hur hanterar Harry att bli storebror? Ja... Frågar vi var bebisen är så pekar han på magen. Frågar vi vad mamma har i magen så svarar han "bebi". Frågar vi om han vill ha en lillebror så svarar han "nej!". Det är ju så abstrakt att förstå att det ligger en person i mammas mage (knappt jag fattar ibland...) som ska komma ut och bli en "lillebror" - vad nu det innebär. Vi håller inte på och tjatar och pratar så mycket om det, utan tar det som det kommer. Vi har en bok som heter "Busiga bebben":

Boken har flikar där man kan se in i mammas mage och se vad bebben hittar på under dagen, och Harry gillar den jättemycket. Sista fliken är ett stort hjärta där hela familjen är samlad under i en stor kram. När jag pekar vilka som är där (mamma, pappa, Jakob och bebben) och sedan byter ut till våra namn så brukar han stänga boken... :) Vi får väl se hur det går! ♥

Hos logopeden...

...gick det ungefär som jag trodde. Hon förklarade att Harry är för liten för att komma varje vecka och "träna", utan hon ger mest tips på vad vi kan göra hemma, och så ses vi fler gånger under våren. Hon var väldigt glad över att vi redan "leker" med Babblarna, och att förskolan arbetar med stödtecken. Just att fortsätta med tecken var hennes tips som vi skulle jobba mest med även hemma. Harry har ju jättelätt att ta till sig teckenspråk, och då utnyttjar vi det. Språket mår ju superbra av att få två olika "sorter" av ordet, så detta ska vi absolut jobba vidare med! Hon tipsade om Teckna.se också, så det ska jag kolla in. Det var skönt att få veta att det vi redan gör är "rätt", och att jag vet hur vi ska fortsätta!

Jag har ju jobbat väldigt mycket med olika språkövningar när jag jobbade med de autistiska förskolebarnen, så jag har mycket idéer på eget material för att stödja kring specifika språkljud. Vi har saknat skrivare, och även om jag kunnat skriva ut hos andra så blir det inte samma sak. Jag har en egen lamineringsmaskin här hemma, så idag slog jag till och köpte en skrivare (med kopiator och scanner i också) på Claes Ohlson. Från jobbet hade jag fått ett presentkort som gick att använda där, så då gjorde det inte lika ont i plånboken:

Nu har jag äntligen lite att pyssla med om dagarna tills lillebror kommer ut! Att sitta med datorn i knät är inte så ansträngande! ;)

Den enda egenskapen...

..hos Henki som jag önskade skulle hoppa över en generation, är just nu den som är starkast i Harry - envisheten. Vi snackar inte om "vanlig" trotsighet, utan ren och skär envishet. Han är lika stönig som en gubbe på 80 bast, och rynkar ihop ögonbrynen och säger "nee mama". Suck... Fram för en stark vilja - absolut - men när det inte är resonligt så blir jag tokig! :)

Exempel: Harry har suttit på pottan sedan han var ca 8-9 månader gammal. Har både kissat och bajsat utan problem. Hemma funkar det jättebra med både potta och toalett (får han gå näck så går han till pottan ca 1 gång i timmen och vet när han behöver) - men på förskolan så är det bara blankt nej. De lockar med olika leksaker, böcker och andra roligheter - men de får rynkade ögonbryn och ett nej. I början så satt han på pottan där också, men över en natt så bestämde han sig liksom för att det inte skulle vara så längre. Riktigt irriterande... :) Jag vet att om han bara "kommer över guppet" så kommer det släppa där också, så nu har vi införskaffat en häftig liten lampa som han bara får leka med när han sitter på toaletten - inga krav på kiss eller bajs, utan bara att han sitter. Bryta ett mönster helt enkelt.

Jag känner mig som en tokig och hysterisk mamma när jag skriver det här, men det är svårt att förklara. Man känner ju sin egen lilla terrorist bäst, och jag vet ju att han kan! Nu kommer han till och med och säger "schischa mamma!"och då vet jag ju att han är medveten om vad han ska göra. :)

Kungen på sin tron i januari 2010

Luciasubstitut

På Harrys avdelning hade de inget luciatåg i år (till min stora besvikelse var det detsamma som på förra förskolan...) utan istället samlades alla barn, föräldrar och personal och hade pysselkväll. På förra förskolan gick vi inte på pysselkvällen, både för att Harry var så liten och för att jag egentligen tycker att det är barnet som ska pyssla och inte mamma och pappa (som det blev nu) - men det var väldigt mysigt att få träffa de andra föräldrarna och en chans att få prata med personalen utan det vanliga "hur har det varit idag"-snacket. Jag hoppas dock på luciatåg nästa år när han går på äldreavdelning... :)
Det bästa var att hela familjen var tillsammans och hade väldigt trevligt! ♥

Och så lite...

...febrigt barn för att sätta pricken över i'et på en lång dag med massivt ryggont. På bara en halvtimme så blev han plötsligt glansig på ögonen, trött och väldigt ledsen, och visst hade han 39 graders feber.

Men, när jag frågade om vi skulle se lite Chuggington innan läggdags, så sa han "Nee mama. Harry ova..." (sova) och ville gå och lägga sig både tidigare och alldeles frivilligt (vilket a l d r i g händer annars). Väl inne i sängen så la han sig, och sa åt mig att sitta på stolen bredvid honom. Jag klappade honom i håret som jag gjorde när han var pyttebebi, och så somnade han. Älskade unge! ♥

>
Den framtida lille grävmaskinisten :)

Samarbete

Tydligt exempel på hur vi arbetar tillsammans, jag och min son:

Jag är superfokuserad och vill att resultatet ska bli überbra. Harry däremot, hjälper till genom att äta upp dekorationen med god aptit. Perfekt! ;)

Tidigare inlägg
RSS 2.0