Morgonen började bra med ordentlig mängd frukost, och sen lite lek (som det brukar se ut här hemma - Harry väsnas och Lillepoo sover). Men, efter en stund så var allt tråkigt och det blev mer och mer gråt, så nu tar vi det lugnt framför teven. Tack för SVTPlays barnprogram! :) Vi får väl se hur dagen fortsätter...

Inte ens glass går ner, och febern är nära 39 grader - så nu åker vi till vårdcentralen. Han somnar lite närsomhelst och liksom stönar lite i sömnen... Henki har lämnat in bilen på verkstan så han kommer ingenstans, vilket känns skitjobbigt. Usch vad jag hatar när han är sjuk, min älskling! :(

Lillepoo har äntligen växt i Harrys gamla tatueringströja - den är så fin! :) Han har numera också gått med i vår kör där vi hostar i någon sorts kanon. Det är alltid någon utav oss som harklar och snorar, och sen tar en annan över i ljusare eller mörkare ton. Vi kanske släpper en cd om vi håller på länge nog! :) Bullbak står på schemat idag, och sen blir det nog en tur till skogen för att hämta påskris!

Vi livar upp stämningen här hemma med att sätta på finhatten när vi borstar tänderna! Det behövs verkligen, för jag känner mig som ett djur i bur efter att ha varit inne i princip hela tiden i över en vecka. På fredag ska jag till barnmorskan på efterkoll, och om allt är ok så blir det till att springa intervaller i skogen nästa vecka. Det får bära eller brista helt enkelt! Jag är så sugen på att komma igång och träna! Nästa vecka har jag dessutom fått tid hos hudläkaren. Det kostar lite(!) mer än att gå till vårdcentralen, men då får jag rätt hjälp direkt utan att behöva vänta på remiss och använda krämer som sen visar sig inte vara rätt. Jag tycker att utslagen har blivit lite bättre, men det kan ju vara så just nu och bli sämre om några dagar. Hos hudterapeuten köpte jag en dagcreme från Dermalogica som i alla fall inte gör utslagen värre, och som nattcreme använder jag lite olivolja! Nu ska jag trotsa hostan och gå på promenad med barnen. Det här solskenet får jag inte missa!

Det är en sådan där långlivad och seghostad förkylning som har oss i besittning, och även om jag stundvis tror att jag mår bra (och då far runt härhemma och dammsuger och fejjar) så slutar det alltid med att jag dråsar ihop i soffan av utmattning och huvudvärk. Idag är Harrys feber uppe i 39,2 grader, och nyss somnade han sittandes med en tallrik glass i knäet - då förstår ni hur sliten han är... Nils har ingen feber, men hostar och sover mer än vanligt så han har väl fått ett litet virus han också. Jag är så glad över att han redan kan komma till ro och somna på egen hand i sin egen säng. Det är guld värt! :)

Dagens "precis lagom för det lilla vi orkar"-projekt för mig och Harry har varit att plocka bort alla Ombras bajsar från trädgårdens baksida. Det är ju superbra att bara kunna släppa ut henne från verandan på morgonen, men mindre bra med alla högar hon lämnar nu när vädret blir varmt och vi vill vara där ute. Hade det varit en vinter med mycket snö hade det försvunnit ner i gräsmattan med tövattnet, men sån tur har vi ju inte haft! :) Efter att ha fyllt en halv Ica-kasse med skit, belönade vi oss med en tur till lekparken och en kort cykeltur på trehjulingen. Den har varit totalt ointressant förut, men nu verkar han ha cyklat på förskolan och kunde cykla en lång bit! Förkylningsläget för familjen är annars: jag - ont i vänster öra, Harry - snorig och hostig, Henki - feber och hosta, Nils - verkar vara frisk än så länge... :P

Visst är vi fina? :) Detta är jag och min barndomsvän S för blyga 28 år sen, även kallade "nappmaffian". Sedan igårkväll är vi numera mammor båda två - grattis fina du! Vilken upplevelse det är att få barn va? :)

Harry vaknade med 38 graders feber imorse. Sådär lagom lite med feber för att orka leka som vanligt men tillräckligt mycket för att han ska bryta ihop för minsta lilla Det är inte lätt! :) Jag har kört tv-rehabilitering här hemma under veckan för det har varit för mycket tittande under en period, men idag får det bli film så att han sitter still och vilar. Att läsa böcker med mig går nämligen inte - det är det bara mormor och farmor som kan... Efter gårdagens besök hos hudterapeuten fick jag diagnosen(som hon trodde i alla fall) "perioral dermatit", och efter att ha läst på lite om det så verkar det stämma. Jag bokade tid hos vårdcentralen nästa vecka så får vi väl se vad doktorn säger, men jag har i vilket fall en lång period av att se ut såhär framför mig... Dessutom får jag inte ta en del av läkemedlen mot det nu när jag ammar. Detsamma gäller allergimedicinen jag skulle behöva ta nu när pollensäsongen är igång. Som att det inte räcker med att vara röd RUNT ögonen! :)

Solskenet gav mig en extra dos energi efter att jag lämnade Harry på dagis, så jag knöt på mig bärsjalen och tog med mig Lillepoo och Ombra på en kort promenad i skogen. Promenaden gjorde väl inte direkt susen för förkylningen, men ett litet tillskott av d-vitamin och frisk luft får överväga! :) Nu blir det att slappa i soffan resten av dagen.

Jag försöker hålla den ena sonen vaken med hjälp av Små Einsteins, och vill få den andra att sova en stund så att jag kan få lägga mig i soffan och bara vila lite... ;) Inte för att jag borde vara trött när Lillepoo bjöd på längsta sovperioden hittills inatt; 7,5 timme - men vi var på Öppna Förskolan på förmiddagen och jag blir lika trött som barnen efteråt! Jag kan ju inte ta mig en tupplur i bilen på väg hem som de kan... :)

Jag knockar kvällens sötsug med en kopp te, och det här är nästan lika gott som godis. Havtorn är dessutom sprängfyllda med c-vitamin så det hjälper till att hålla bort alla förkylningar som går nu!

Precis som med Harry så var det inga problem att få Nils att äta ur flaskan - och det underlättar ju sen när det är dags för välling. Tar han flaskan så kan ju faktiskt hans mamma hitta på något utanför hemmet som tar längre än "en liten stund"! :)

Några nätter i rad har jag sovit dåligt, och som ett brev på posten så kommer febern och däckar mig. Alltid. Jag ligger lågt en dag, slappar och dricker en massa the och vatten och nästa dag är jag bra igen. Visst är det skönt att det går över fort, men lika irriterande varje gång Det svåra är ju dessutom att jag är helt borta av feber och trötthet, så jag vill helst att Lillepoo sover under dagen när jag är ensam - men då sover han dåligt under natten och håller mig vaken och så fortsätter spiralen... Det är roligt nästan jämt! :)

Det är morfar som är skyldig till denna tröjan, som är ärvd från Harry :) Inget "Bä bä vita lamm" här inte!

Det är väl typiskt att när det är Henkis tur att gå upp tidigt så vaknar Harry klockan 7, men när det är min tur så kommer han innan kl 6... :) Lillepoo satt med och tittade på Melodifestivalen igår kväll, och visst hejade vi på Loreen vi också!

Det är inte bara amningen som är helt annorlunda (bra annorlunda!) efter klippet under tungan, utan vi märker också stor skillnad i att han nu till exempel tar nappen utan problem och att han inte tappar den alls lika ofta. Han är dessutom mycket mer mätt och nöjd efter amningen, och har längre perioder mellan matningarna. Hur skönt som helst!

Vi blev lite lurade av det sköna solskenet, och tog med oss mellanmålet till lekparken. Där gungade vi en stund innan vi åt, men sen höll vi på att frysa händerna av oss så då gick vi in och gjorde varm choklad istället! :)

Dagens gladaste Lillepoo :)

Lunch à la Ombra: huvudrätt - dagsfärsk bajsblöja. Efterätt - överfylld amningskupa. Dessa smarriga och närproducerade delikatesser avnjutes bäst i sängen, där de sprids ut i minsta beståndsdelar för mest arom... Fy fan...!

I 4 långa veckor har vi väntat på läkarbesöket angående Lillepoos korta tungband. Idag var det dags! Jag var där en stund innan så att jag hann amma, byta blöja och vara lugn innan vi gick in. Jag var inte nervös på det viset, för jag pratade med min svägerska J om hur det gick till igår, och hon lugnade den lilla oron jag hade - tack! :) Däremot ser väl ingen förälder fram emot att se sina barn lida, så det var därför jag ville vara lugn innan och inte komma dit med andan i halsen i sista minuten. Läkaren kollade en snabbis i munnen medan Nils låg i mitt knä med huvudet mot läkaren, och sen så "naggade" han tungbandet så att det skulle bli längre. Det var definitivt för kort enligt honom, men inte så att han behövde klippa mycket. Lillepoo tyckte ju att det hela var lagom kul, och grät en hel del. Det är ju fantastiskt hur mammakroppen går igång på alla cylindrar när bebisen gråter! Pulsen går upp, jag blir alldeles svettig och kommunikationsförmågan försvinner. :) Jag lyckades tacka läkaren, klä på oss och komma ut från vårdcentralen samtidigt som Nils grät hysteriskt, och det var inte förrän vi kom ut som jag insåg att jag nästan glömt att andas! Så fort jag körde iväg med bilen så lugnade han sig, så nu väntar jag bara på att få amma igen och se om det blir någon skillnad. :)

Den nya soffan kommer bli lite lätt hysterisk som ni kan se på kudden, men den kommer stå emot fläckar från både barn och hund mycket bättre än det helsvarta tyget som sitter nu. Dessutom är ju allt annat här hemma väldigt ljust och avskalat så då bryter ju soffan av lite! :)