Ibland är det väldigt skönt när inte alla leksaker låter och liksom "leker själva". Här satt faktiskt virvelvinden Nils still och lekte tyst och lugnt med kulorna i nästan 10 minuter. :)

Harry har gått 4 dagar på nya avdelningen, och jag har redan en klump i magen som växer för varje lämning/hämtning. Inför avdelningsbytet delade de upp barnen på de två äldreavdelningarna, och Harry hamnade med den kamraten han lekte allra minst med. De leker, men inte lika bra som med de andra. Jag märker på Harry att han inte vill gå dit, och det känns inte kul alls att han inte ser fram emot det på samma sätt som tidigare... Det största problemet är dock personalen, och att det är det största problemet är verkligen ett s t o r t problem. Vi verkar liksom inte klicka - alls. Hur jag än vrider på saker så svarar de helt annat än vad jag förväntar mig, och jag är lite förstummad rent ut sagt. För mig som förskollärare är ju föräldrarelationen det viktigaste direkt efter relationen till barnet, och att vara så tillmötesgående vi kan inom våra ramar är ju det vi strävar efter/jobbar för. Vi har ju ett serviceyrke, faktiskt!

Att få höra att vi får sköta hans "extra" språkträning på hemmaplan för att de inte har tid att sitta med något enskilt barn gjorde mig så paff att jag glömde säga något tillbaka. Är det inte det vi pedagoger är till för? Att se till att varje barns behov blir tillgodosett? Om inte en-och-en så åtminstone i samspel med de andra barnen, det är ju precis det vi är utbildade för att kunna göra! När blanketten med hans ansökan om utökad tid var borta - trots att vi sökte redan i början på sommaren - så blev VI ombedda att reda ut det med enhetsassistenten. Ha! Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag, så just nu ska jag nog släppa det ett tag... Om jag känner likadant efter nästa vecka så får jag ta tag i det på riktigt. Då kommer tigermamman i mig fram för att skydda sin unge, och det är inte att leka med... :(

P.s När jag ringde assistenten så var blanketten fortfarande hos henne, så det löste sig på 5 min - men tänk vad mycket mer engagerat det hade känts att få höra det från personalen istället... D.s

Ja, allt var så lugnt igår när jag badade ungarna. De satt där i varsin balja och plaskade i godan ro - tills lillebror kommer på att han kan häva sig upp mot kanten av baljan... Varför sitta när han kan stå på knä? :) Efter det blev allt väldigt blött och lite stressigt (mamman är ju van storebrors manéer med att sitta still...) men alla var glada och rena i slutet av kvällen. :)

Han ålar hela vägen genom vardagsrummet nu också. Även om han är naken och liksom fastnar lite i golvet... :P Hejja Nils!

...framför Bolibompa imorse:

Igår följde jag med syster till hennes häst (samma som jag red förra året), för hon skulle ta en lektion i westernridning. De har ridit honom så ett tag nu och den sortens "lösare" ridning passar honom perfekt! Det var väldigt skönt att se de två fungera så bra tillsammans - han är verkligen hennes häst nu. :) Även om jag rider "engelskt" på Leija, så kommer jag kunna använda mig av många av de övningarna jag såg Lisa & Sassa göra igår, så nu är jag helpeppad inför min stalldag på onsdag! :)

Lyckades fånga en nöjd häst med tungan ute:

Tänk hur mycket enklare det är med arbetskamrater som liksom tänker i samma banor som en själv. Inte för att jag "alltid vill ha min vilja igenom" - absolut inte - men för att en stadig ram är lättare att hålla ihop. Ungarna testar ju rätt friskt såhär i början på terminen, och det är redan nu viktigt att vi i personalen tydligt visar var vår gräns går, och hur det fungerar på avdelningen. Tydlighet är a och o i allt kring barn tycker jag, och med fasta och enkla rutiner så är det lättare att kunna skojja till ibland utan att allt skenar iväg.

Det blir nog en bra höst det här! :)

Vi har haft en bra helg i skärgården med släkten, och jag kommer lägga ut bilder så fort jag har en längre date med datorn hemma (bloggar ju från mobilen mest). Det är alltid balsam för själen att umgås med familjen och när resten av stora släkten också är med så blir det bara bättre!

Imorgon börjar Harry på förskolan igen, efter 7 veckors ledighet. Det blir ny avdelning tillsammans med de äldre barnen, men han kommer stortrivas där! Jag har turen att sluta tidigt imorgon så jag kan hämta honom - och det är jag tacksam för. Jag vill ju också träffa kompisarna, personalen och vara en del av rutinerna, plus att det underlättar för Henki att inte behöva väcka stackars lillebror som antagligen sover vid den tiden. När Henki jobbade så var det ju jag som alltid lämnade och hämtade på förskolan, och jag tycker det är mysigt att få fortsätta göra det ibland! :)

Efter en "planeringsdag" på jobbet som innehöll väldigt lite planering, har vi nu åkt till storstaden och bor hos min faster för natten. Imorgon är det uppstigning t i d i g t för att åka båt ut till ön där kräftskivan ska vara. :)

Jag och syster:

Jag: Nu ligger du still och sover, annars får du sova i resesängen!
Harry: Jaaaa!

Note to self; hota med sådant han INTE gillar... ;)

Mammas bästa hjälpreda i stallet idag:

...på jobbet för en ny arbetsvecka, och det är verkligen både skönt och fruktansvärt att åka från de här på morgonen. :P

Den lille är glad och den store äter flingor med sugrör...

Klockan var närmare 21 när vi gick ut för kvällspromenad, jag och grannen - och herregud vad varmt det var fortfarande! Vi gick ca 6 km och svettades som grisar! ;) Mycket mygg var det, Ombra skulle stanna varannan meter och lukta på a l l t, vi fick akta stegen för att inte trampa på alla grodor som plötsligt är överallt - men vad det är skönt att röra på sig! Jag sover som en liten unge efter en sådan här promenad! Självklart glömde jag att aktivera Runkeeper, men om vi går imorgon igen som vi tänkt så måste jag komma ihåg det. Är kul att få veta exakt hur långt vi gått på hur lång tid. :)

Nästa helg åker hela mina familjer till huvudstadens skärgård för kräftskiva med släkten. Det är ju ett litet projekt att resa dit ut med små barn, men vi har turen att kunna sova hos min faster på fredagskvällen. Lördag morgon går färjan ut till ön!

Idag hade vi familjen här på lite mat och vi planerade i vems bil vi ska lasta all vår packning! :P Barnen ska ha med varsin resesäng, varsin vagn och allt annat de kan behöva för 3 dagar... Det är tur att vi åker i 3 bilar så vi kan dela med oss lite!

Nils satt länge i morbrors knä och myste:

Detta är min syster, någon månad äldre då än vad Nils är nu. Syns att han fått lite från henne också! :)

En halv arbetsdag är avklarad, och hittills har det varit lugnt. Mycket personal och lite barn - det brukar ju vara tvärt om - och så blir det ju om någon vecka när alla är tillbaka från semestern. Skönt med en mjukstart för den trötta småbarnsmamman! :)

Pappa Henki har fullt upp hemma med båda barnen. Nils är ju helt sanslös nu och rullar runt överallt. Han kryper inte ordentligt, men flyttar och sjuver(?) sig runt, så han är aldrig kvar länge där vi lämnar honom.

Senast på tandfronten är att tand nr 3 spruckit upp i underkäken, så nu har han 4 framme och en framtand fortfarande på g. Arg är han mest hela tiden, och det är ju inte så konstigt heller... :(

Att vara tre år är verkligen en mellanålder. Jag förstår Harrys frustration över att kunna vissa saker själv, och med andra vara helt beroende av oss. Han tycker ju att han är jättestor och vet bäst själv... ;) De otaliga diskussionerna vi hade om vilket håll vi går åt för att komma hem, hur en beter sig på restaurang eller hur många glassar en liten mage ska innehålla per dag visar på att han vill vara med och bestämma - men inte vet riktigt hur det ska vara än. :)

Han är med och påverkar sin vardag väldigt mycket ändå just nu, för han bestämde helt själv att han skulle sova utan blöja och sen var han plötsligt torr på natten också! Nu är han helt blöjfri, och nappen "glömde han bort" för några månader sen. Det går ju allra bäst när han visar såhär tydligt att han är redo! :)