...och kvällen består av packning, packning och packning. Att spendera helgen på en ö mitt ute i skärgården med två små barn är inte helt lätt att packa inför, och för att hjälpa till extra så krånglade de båda extremt med läggningen (som en reaktion på att vi är stressade såklart).

Ombra är hos sin polare Bure i helgen, och trots att hon är den som behöver minst packning och minst krångel så är det henne jag oroar mig för. Inte alls för att hon inte ska ha det bra - hon kan INTE ha det bättre - men för att hon inte är hos mig. Så fort hon inte är här hemma så blir jag helt spattig, hönsig och alldeles knäpp. Det blir så tomt, och det stämmer inte alls! :( Tur att det bara är till på måndag, för det är knappt jag kan stå ut så länge...