Underbara Mariebergsskogen!
Vi Karlstadbor har väldigt tur som har guldstället Mariebergsskogen att åka till. En tom dag i kalendern kan enkelt spenderas där; lite lek i de olika lekparkerna, en sväng bland djuren, och sen fika på Naturum!
Det var så dimmigt att man inte kunde se tvärs över Mariebergsviken (se lilla bilden där man annars ska se vatten och hus!), men lagom till att vi skulle åka hem så kom solen fram bakom molnen! :) Såklart!
Första syskonbilden :) Harry tyckte att de...
Första syskonbilden :) Harry tyckte att det var lite dålig styrsel i lillebror!
Efter att ha varit på H&M..
...där jag provade ett par byxor i storlek "skitstor" som skulle sitta pösigt - men på mig satt tight som tights - kände jag att det får vara dags. När Nils kom så gav jag mig 8 veckor att käka godis och leva i sockerlandet, för jag mindes från första tiden med Harry att det är sockret som får en att orka med alla långa nätter. Men, jag får ge mig 3 veckor tidigare. Här ska inte bantas - för Nils behöver få normal mat han också - här ska bara ätas normalt och ordentligt. Vi ska gå över till tex fullkornspasta (till pojkarnas stora förtret), äta sallad och grönsaker till varje mål (vi slarvar med det...), motionera MYCKET (latmasken ska krypa vidare till någon annan) och INTE äta en massa snask på kvällarna.
När jag nått min smärtgräns för kroppens storlek med Harry hade jag över 20 kg kvar till målvikten. Med Nils är det högst 15 kg, och det känns bra - och möjligt!
Idag är vi på IKEA...
...och letar nytt tyg till soffan i vardagsrummet. Den är över 20 år gammal och är omklädd ett antal gånger. Nu är den helsvart, vilket inte är smidigt ihop med en hund... Om Ombra ens dreglar det minsta så blir det vita och gråa fläckar som är helt omöjliga att få bort, så nu ska den kläs om igen. Mamma har ju sportlov och en massa tid över, så då får vi passa på! ;)
Kanske blir det några av de här?
Kanske blir det några av de här?
Nystädad blogg
Äntligen har jag fått till en ny header till bloggen:
"Bebisräknaren" är också borta, och nu är det bara min profilbild och presentation som ska fixas! Kan du inte se nya headern, tryck F5!
Shoppingrunda på stan
Det var så länge sen jag var nere på stan och verkligen shoppade, men nu fick jag presentkort på kläder i födelsedagspresent så då passar det ju perfekt! :)
Till mig:
Till Harry (som fick välja själv!):
Att shoppa tillsammans med mormor innebär alltid fika, men idag blev det "bara" lunchfika på Espresso House. Harry spexade på som vanligt:
Lillebror var cool och sov sig igenom hela fikastunden, sen ammade jag under en sjal innan vi gick, och det funkade också. Skönt!
Till mig:
Ett linne, två blusar (satt ju bra så då tar vi två!) och en tröja med söta körsbär på!
Till Harry (som fick välja själv!):
"C for cool" i rosa, en limegrön(här ser den gul ut) och två-för-en i grått och turkos. Det ska vara FÄRG!
Att shoppa tillsammans med mormor innebär alltid fika, men idag blev det "bara" lunchfika på Espresso House. Harry spexade på som vanligt:
Jag är en Festis!
Lillebror var cool och sov sig igenom hela fikastunden, sen ammade jag under en sjal innan vi gick, och det funkade också. Skönt!
Man kan sova i soffan på caféet! :)
Igår sken vårsolen såhär underbart -
- till och med solglajjorna åkte på! Jag och Ombra tog en långpromenad i raskt tempo på eftermiddagen, och det känns så skönt att börja väcka kroppen till liv igen. Idag är låren blytunga så det är verkligen välbehövligt!
Om ni någon gång undrat...
...hur ett kilo tortellini ser ut när man (Harry) tappar det på golvet:
Jag fick bita mig väldigt hårt i läppen för att inte skälla på det stackars barnet, för han menade verkligen inte att hälla ut dem. När han såg mina uppspärrade ögon så bröt han ihop och blev väldigt ledsen - det är inte lätt att vara nyfiken när man är liten... :) Mest irriterad blev jag på mig och Henki som inte orkat satt upp socklar än. Det var verkligen tortellini överallt...
Jag fick bita mig väldigt hårt i läppen för att inte skälla på det stackars barnet, för han menade verkligen inte att hälla ut dem. När han såg mina uppspärrade ögon så bröt han ihop och blev väldigt ledsen - det är inte lätt att vara nyfiken när man är liten... :) Mest irriterad blev jag på mig och Henki som inte orkat satt upp socklar än. Det var verkligen tortellini överallt...
Lillebror har...
...börjat få hyfsat bra dygnsrytm, och har äntligen sina långa vakenperioder på dagen istället för på natten. Halleluja! :) Däremot så spökar fortfarande magen så han är inte direkt jättenöjd. Harry har samtidigt kommit in i en ny period där han är så trött efter förskolan att allt som går emot honom får honom att gråta hysteriskt. Underbart... Igår när jag hämtade honom så grät båda bröderna hysteriskt samtidigt, så en fröken fick ta lillebror åt mig en stund. Det är sådana dagar som det verkligen känns att jag har två illbattingar här hemma nuförtiden! Jag prioriterar inte bloggen.
När jag badade båda samtidigt ensam för första gången häromdagen så var de dock väldigt lugna och allt gick väldigt bra. :)
När jag badade båda samtidigt ensam för första gången häromdagen så var de dock väldigt lugna och allt gick väldigt bra. :)
Första leendet
Det kommer flera ordentligt flin om dagen nu, och då får jag ju vara beredd med kameran!
Mammas ♥
Lagom till födelsedagen så smällde vi till...
Lagom till födelsedagen så smällde vi till med ett litet eldprov: att handla första gången med båda barnen... :) Det gick faktiskt väldigt bra! Nu är det ju väldigt lätt eftersom Nils sitter i sin bilstol, och Harry sitter i vagnen - och båda får plats så i Maxis stora vagnar, men om några månader blir det nog värre! ;) Ni ser ju hur stilla Harry sitter i vagnen nu, så det blir spännande att släppa lös honom...
"Ombra, för i helvete, sluta spela på pianot!!!"
Hundens favoritställe är att stå med huvudet lutat mot fönsterbrädan i Harrys lekrum. Under fönstret står keyboarden Harry fick i present förra året. Ständigt på "on", för vem vet när spellusten faller på? :) När hon står där och tittar ut i alla fall, så kommer hon åt tangenterna med bröstkorgen. Därav de sporadiska plinken, som av någon anledning driver mig till vansinne. :)
En mening jag aldrig trott att jag skulle säga!
En mening jag aldrig trott att jag skulle säga!Sova med öppna ögon
Precis som sin storebror så sover Nils ibland med öppna ögon - vilket är det läskigaste jag vet. Speciellt på natten! Jag tycker att det ser så läbbigt ut! :)
Nu inviger vi babygymet! Det är tyvärr int...
Nu inviger vi babygymet! Det är tyvärr inte lika intressant som Bolibompa.... :)
Bästa låten just nu:
Jag hörde låten från MTV när jag plockade med disken, och tyckte den var riktigt bra. När jag väl såg videon och insåg att den är på soundtracket till Breaking Dawn så var det ju typiskt att jag gillade den! ♥
Februari är ju...
...inte bara min födelsemånad, utan också de sjukas månad. Aldrig är folk så sjuka som nu skriver de i tidningen, och vi instämmer helt. Igår fick Henki vara hemma från jobbet för att ta hand om resten av familjen. Jag vaknade med världens febertopp, och låg i sängen resten av dagen. Harry får ju slemhosta så fort det snöar (fukten i luften) så han är förkyld hela tiden. Nils har varit tät, men är på bättringsvägen. Tjolahopp liksom.
Min vän C var ju här och tittade på Nils när han låg i vagnen utomhus förra veckan. Hon och hennes barn är också sjuka hela tiden, så vi vill inte smitta varandra ifall vi nu är på bättringsvägen. Så ofantligt tråkigt att inte få visa upp sin bebis ordentligt för sin bästa vän!
I måndags ringde de från vårdcentralen och hade fått ett återbud på läkartid för Nils tungband. De ringde 08:50 och frågade om jag kunde komma in till kl 10:00. Där stod jag och funderade. Ensam med två barn, precis uppstigna ur sängen och med ingen frukost i magen, så kände jag att det inte var värt att stressa in till stan för. Bara att ha med Harry vid ett läkarbesök som inte rör honom gör mig alldeles svett, så att göra det på tom mage och för en så viktig sak som tungbandet så fick det tyvärr bli en annan gång. Nu har vi fått tid den 5 mars, men jag hoppas att de ringer om återbud snart igen, helst en dag när Harry är på förskolan... :)
Tur att vi har lekparken precis intill huset, så storebror får busa av sig utan att behöva gå jättelångt!
Min vän C var ju här och tittade på Nils när han låg i vagnen utomhus förra veckan. Hon och hennes barn är också sjuka hela tiden, så vi vill inte smitta varandra ifall vi nu är på bättringsvägen. Så ofantligt tråkigt att inte få visa upp sin bebis ordentligt för sin bästa vän!
I måndags ringde de från vårdcentralen och hade fått ett återbud på läkartid för Nils tungband. De ringde 08:50 och frågade om jag kunde komma in till kl 10:00. Där stod jag och funderade. Ensam med två barn, precis uppstigna ur sängen och med ingen frukost i magen, så kände jag att det inte var värt att stressa in till stan för. Bara att ha med Harry vid ett läkarbesök som inte rör honom gör mig alldeles svett, så att göra det på tom mage och för en så viktig sak som tungbandet så fick det tyvärr bli en annan gång. Nu har vi fått tid den 5 mars, men jag hoppas att de ringer om återbud snart igen, helst en dag när Harry är på förskolan... :)
Goaste kinderna växer fast han har svårt med taget, men han blir så gasig i magen trots Minifomet...
Vi har ändrat oss...
Det blir:
Nils Anton ♥
Det behövs inte mycket...
...för att få mig alldeles lycklig och tårögd nuförtiden ♥
Harry har pysslat fina hjärtan på förskolan, och jag fick min första Alla Hjärtans Dag-ros av Henki. Kärlek!
Favorit i repris
Nils Henrik
Ja det blir nog pappas namn som andranamn... Tror vi... :) Det är ju ett skitsvårt beslut att ta vad någon ska heta i (förhoppningsvis) resten av sitt liv!
Ålder: 3½ vecka
Idag har han haft en av sina längsta vakenperioder hittils, ca 2½ timme! Han sitter helt nöjd i sin babysitter, ligger i soffan och tittar kaninen, hänger på mig eller sitter i bärsjalen. Nöjd helt enkelt. Minifomen gör underverk med all luft han sväljer när han äter, och jag hoppas att vi får komma till läkaren snart och få tungan kollad, för det är jobbigt för honom att bli så gasig. De ringde igår och frågade om vi kunde komma in på en återbudstid - men problemet var att de ringde en timme innan, och jag var ensam med båda barnen och hade precis gått ur sängen. Jag kände inte för att stressa in till stan och sen försöka gå på läkarbesöket med Harry i släptåg, så jag fick tacka nej. Nu kommer det säkert dröja några veckor bara för det... :) Inom 4 veckor ska vi ha en tid i alla fall, så snart så...
Nils är verkligen en nöjd bebis, trots problemen med gasig mage och nu har han dessutom varit förkyld i några dagar. Han älskar att sova inpackad i filtar, och är otroligt fascinerad av ljus. :) Jag har fått två leenden hittills, och Henki ett - men jag ser på honom att det kommer mer när som helst!
Ålder: 3½ vecka
Vikt: 5140 gr (+420 gr)
Längd: 57 cm (+1,5 cm)
Huvudomfång: 39 cm (+0,2 cm)
Idag har han haft en av sina längsta vakenperioder hittils, ca 2½ timme! Han sitter helt nöjd i sin babysitter, ligger i soffan och tittar kaninen, hänger på mig eller sitter i bärsjalen. Nöjd helt enkelt. Minifomen gör underverk med all luft han sväljer när han äter, och jag hoppas att vi får komma till läkaren snart och få tungan kollad, för det är jobbigt för honom att bli så gasig. De ringde igår och frågade om vi kunde komma in på en återbudstid - men problemet var att de ringde en timme innan, och jag var ensam med båda barnen och hade precis gått ur sängen. Jag kände inte för att stressa in till stan och sen försöka gå på läkarbesöket med Harry i släptåg, så jag fick tacka nej. Nu kommer det säkert dröja några veckor bara för det... :) Inom 4 veckor ska vi ha en tid i alla fall, så snart så...
Kaninen från PoP är så spännande!
Nils är verkligen en nöjd bebis, trots problemen med gasig mage och nu har han dessutom varit förkyld i några dagar. Han älskar att sova inpackad i filtar, och är otroligt fascinerad av ljus. :) Jag har fått två leenden hittills, och Henki ett - men jag ser på honom att det kommer mer när som helst!
Ombra bär vattenflaskor i sin klövjeväska ...
Ombra bär vattenflaskor i sin klövjeväska för lite extra träning på promenaden. Jag drar barnvagn i snömodd med mina otränade armar! :) Det var ju sånt fantastiskt väder ute igår, så när både Harry och Henki vägrade gå ut så gick jag ändå. Jag behöver sol och frisk luft!
Kvällens melodifestival är precis så intre...
Kvällens melodifestival är precis så intressant som bilden visar... Vi värmlänningar gillar ju såklart Top Cats, och de var nog bäst ändå. :)
Om man packar in bebisen lite, så tror den...
Om man packar in bebisen lite, så tror den att den är tillbaka i magen och blir alldeles toklugn. :) Nu har han sovit i snart 3 timmar, och jag har hunnit duscha, sminka mig OCH ätit lunch utan att stressa det minsta. Lugnet är också lite tack vare de underbara Minifom-dropparna som hjälper mot all luft han sväljer när han ammar. Underbart! (Man måste passa på så länge det varar...)
En liten paus
Något som är otroligt viktigt för mig är egentid. Jag har skrivit om det förut, men det är värt att ta upp igen - särskilt nu när min tid upptas av en liten person till! Egentid för mig behöver inte vara att göra något särskilt bara för mig, utan det är en liten paus från "det vanliga" där jag kan tömma huvudet och varva ner.
Jag och Henki har i vår relation alltid sett till att vi har varsina intressen, och att vi får tid till dem. I en relation måste det finnas ett inflöde av ny energi, och samtidigt något att föra ut sin energi på. Går man på varandra utan att tillföra något nytt så tröttnar man, och fastnar i samma spår. Henki har sina bilar, och just nu även renoveringen här hemma. Även om renoveringen kanske är mer av ett måste än en hobby, så är det tid han spenderar ensam, och som skapar nya samtal mellan oss. Det som kvarstår av mina hobbies (som förut var stallet, träning, Ombra, pyssla osv) är Ombra. Nu när jag inte längre har foglossningen så är det därför jag som tar långpromenader och aktiverar henne, vilket är underbart! Så småningom ska jag börja springa igen, vilket jag längtar efter!
Eftersom jag är den som spenderar mest tid med barnen och alltså har minst ensamtid, så får jag se till att få egentiden de stunder som det går. Att få fixa med tvätten utan att behöva bli avbruten (och gärna med radion på), ta disken eller att bara få ligga och surfa i sovrummet - ensam - gör väldigt mycket för ett trött huvud!
Jag och Henki har i vår relation alltid sett till att vi har varsina intressen, och att vi får tid till dem. I en relation måste det finnas ett inflöde av ny energi, och samtidigt något att föra ut sin energi på. Går man på varandra utan att tillföra något nytt så tröttnar man, och fastnar i samma spår. Henki har sina bilar, och just nu även renoveringen här hemma. Även om renoveringen kanske är mer av ett måste än en hobby, så är det tid han spenderar ensam, och som skapar nya samtal mellan oss. Det som kvarstår av mina hobbies (som förut var stallet, träning, Ombra, pyssla osv) är Ombra. Nu när jag inte längre har foglossningen så är det därför jag som tar långpromenader och aktiverar henne, vilket är underbart! Så småningom ska jag börja springa igen, vilket jag längtar efter!
Eftersom jag är den som spenderar mest tid med barnen och alltså har minst ensamtid, så får jag se till att få egentiden de stunder som det går. Att få fixa med tvätten utan att behöva bli avbruten (och gärna med radion på), ta disken eller att bara få ligga och surfa i sovrummet - ensam - gör väldigt mycket för ett trött huvud!
Nostalgimusik
I min iTouch har jag bland annat Silverchair's album "Neon Ballroom" som jag lyssnade väldigt mycket på i gymnasiet. Det är en riktigt bra skiva med bland annat:
Lyssna på hela albumet i Spotify här!
Lyssna på hela albumet i Spotify här!
Barnbesiktning: besök 2 :)
Lilleman har antagligen för kort tungband, och på besöket hos BVC idag skickade sköterskan en remiss för att få det hela undersökt. Han har inga problem att amma och få i sig tillräckligt med mat, men han suger in luft och blir alldeles gasig i magen, plus att han inte kan "hålla tätt" och spiller ner hela sig när han äter. Är han trött har han dessutom väldigt svårt att få rätt grepp, så det är lika bra att kolla upp det hela. Tittar man på tungan är den tydligt hjärtformad framtill, och tungan når heller inte riktigt ut genom munnen. Vi får väl se vad de säger hos läkaren.
Siffror för Nils, 2 veckor och 3 dagar gammal:
Sköterskan frågade om han var på gång att fästa blicken, och det har han gjort "länge". Pingu-speldosan här hemma är den klara favoriten (se inlägg nedan) och han följde hennes leksak utan problem.
När jag lyfte upp honom visade jag också hur sanslöst stark han är i nacken. Har man honom mot axeln så orkar han hålla huvudet rätt upp i flera minuter. Han har ju heller ingen koll på huvudet, så helt plötsligt så kastar han iväg med nacken så att vi nästan tappar honom... Livsfarlig! På mage håller han också uppe huvudet en längre stund redan, och det känns lite väl tidigt... Blir detta en härjig krypare måntro? :)
Siffror för Nils, 2 veckor och 3 dagar gammal:
Vikt: 4720 gr (+440 gr)
Längd: 55,5 cm (+1,5 cm)
Huvudomfång: 38,8 (+1,2 cm)
Sköterskan frågade om han var på gång att fästa blicken, och det har han gjort "länge". Pingu-speldosan här hemma är den klara favoriten (se inlägg nedan) och han följde hennes leksak utan problem.
Jag älskar den här tass-bodyn från Lindex! Måste nog köpa den i större storlekar också... :)
När jag lyfte upp honom visade jag också hur sanslöst stark han är i nacken. Har man honom mot axeln så orkar han hålla huvudet rätt upp i flera minuter. Han har ju heller ingen koll på huvudet, så helt plötsligt så kastar han iväg med nacken så att vi nästan tappar honom... Livsfarlig! På mage håller han också uppe huvudet en längre stund redan, och det känns lite väl tidigt... Blir detta en härjig krypare måntro? :)
Två veckors pappaledighet är över, och imo...
Två veckors pappaledighet är över, och imorn börjar allvaret... :) Henki har lite lätt ångest över att behöva jobba igen, och jag är nervös inför min första heldag ensam med båda barnen. Om några veckor när "lillepoo" blivit lite större så får det bli Öppna Förskolan på Harrys lediga måndagar! Morgondagen är fortfarande helt oplanerad, så vi får se vad vi hittar på... :)
Underbara bärsjalen!
Även om bebisar inte väger så mycket när de är såhär små, så är de väldigt otympliga att bära eftersom de liksom inte har någon styrsel i kroppen än... :) När man har ett äldre syskon som också vill ha uppmärksamhet och behöver matas så behöver man båda sina händer! I bärsjalen sitter bebisen tätt intill och får all den närhet den behöver, plus att den får sitta i bärsjalen hur länge man vill (i BabyBjörn får de endast sitta högst 2 timmar pga den felbelastar bebisens rygg). Bärsjalen är perfekt för små gasiga magar som vill gungas, och för bebisar som inte vill sova på rygg :)
Jag köpte min på eBay, men det är samma modell som en Tricot-Slen som finns att köpa på de flesta webbutiker för mammor och barn!
Jag köpte min på eBay, men det är samma modell som en Tricot-Slen som finns att köpa på de flesta webbutiker för mammor och barn!
"Heeej bloggen!" sa Henki och knäppte bilden :)
Speldosan med Spöket Laban...
...är så spännande! Den håller mig vaken i nästan 10 minuter mellan mat- och sovstunder... :)
Förlossningsberättelse: Nils
Fredagen den 20 januari var vi på kalas hos Henriks pappa på kvällen. Förvärkarna var som vanligt; irriterande men inget man föder barn på. När vi kom hem fick jag en underlig känsla, och efter ett toalettbesök så kunde jag konstatera att jag blödde. Ljusrosa slempropp har jag ju hört om, och så var det med Harry, men detta var klarrött - så jag fick lite lätt panik. Om det är något man fasar för hela graviditeten så är det blod! Barnmorskan på förlossningen svarade lugnt i telefonen att "det är bara slemproppen, och den kan se ut så. Det är ingen fara. Du är välkommen när värkarna kommit igång!". Med en lätt(!) adrenalinhysterisk kropp gick jag och la mig. Värkarna kom och gick tätare och tätare, men det var liksom inget "tryck" i dem. När klockan var 02 gick jag upp och satte mig på pilatesbollen en timme och tittade på Cityakuten. Värkarna kom med 6 minuters mellanrum och började göra rätt ont. Men, när jag återgick till sängen så kom de plötsligt av sig, och någon timme senare så somnade jag.
Kl 16.00 skrev vi in oss på förlossningen, och fick ett rum direkt. Jag hade värkar med 8 minuters mellanrum, och var väldigt nervös över att bli hemskickad - men samtidigt så gjorde värkarna så ont så jag hade protesterat vilt om de hade bett mig att göra det! Barnmorskan tog ett CTG som visade att bebisen mådde bra och att värkarna var igång. Jag låg och andades genom värkarna, men kände att det gjorde alldeles för ont att ligga ner. Vi diskuterade smärtlindring med barnmorskan, och kom fram till att vi började med massage. Underbara H kom in och masserade ryggen på mig i 20 minuter, medan jag växlade mellan att sitta i sängen och att stå med gåstolen. Vilken lyx att få komma in med sin trötta kropp och få massage!
Efter massagen, ca kl 17.30, tog vi ett varv i korridoren med gåstolen, men sen behövde jag vila benen så det fick bli sängen igen. Där mådde jag plötsligt bättre, och kunde slappna av såpass att jag mikrosov mellan värkarna en kort period. Vid första undersökningen var jag 3 cm öppen, men efter massage och promenad så hade jag öppnat mig till 5 cm. Då valde jag att få akupunktur, och de satte nålar i huvudet, händerna, ena foten och på undersidan av magen där värkarna härjade som värst. Runt kl 19.30 var det dock dags att gå över till lustgasen, och den är ljuvlig! :) Barnmorskan undersökte mig och då var jag öppen 7 cm. Dock började jag få krystkänslor, men försökte så gott det gick att hålla emot.
Sista anteckningen barnmorskan gjorde i journalen var kl 21.20 då jag var öppen 10 cm, men kanterna på livmodertappen var kvar så jag fick inte krysta. Hon försökte få bort dem med handen, men det gjorde bara djävulskt ont... Barnmorskorna hade skiftbyte, och alla lämnade rummet en kort stund, men jag sa till Henki att "nu kommer han ut!" så han fick ringa på dem. "Hon säger att den kommer" sa Henki till dem när de kom tillbaka, varpå de lite vant skrattar för så säger säkert alla... Jag snäser åt dem att sluta skratta, och att jag måste krysta. Barnmorskan undersöker mig och inser att hon i princip kan se huvudet redan. Ungefär 5 krystvärkar senare är Nils född - 21.28 den 21 januari 2012!
Båda barnmorskorna (den vi hade under värkarbetet och den som hade det övergripande ansvaret vid själva förlossningen) var helt suveräna, och lyssnade verkligen på mig. Jag kände att jag hade kontrollen hela tiden, och att jag hela tiden visste vad som hände - vilket jag också skrivit om noga i min förlossningsplan. Det kunde inte blivit bättre, och det är den bästa känslan att ta med sig!
Lördagen den 21 januari gick vi upp tillsammans och åt frukost vid 9. Jag kände värkarna, men det var bara "molande mensvärk" än så länge. Vi ringde till mamma och pappa som kom "utifall att", och vi passade på att packa en väska åt Harry så att han och hunden kunde följa med och sova hos dem om vi åkte in. Henki gick och la sig och sov, för han var både förkyld och hade magkatarr. Värkarna tog fart efter lunch och från kl 14 så började de bli riktiga värkar. Jag satt i soffan och pustade på, medan Harry såg på tv. Efter att mamma blängt på mig och sagt "nu åker ni in!", så ringde jag förlossningen och meddelade att vi var på väg. :)
Kl 16.00 skrev vi in oss på förlossningen, och fick ett rum direkt. Jag hade värkar med 8 minuters mellanrum, och var väldigt nervös över att bli hemskickad - men samtidigt så gjorde värkarna så ont så jag hade protesterat vilt om de hade bett mig att göra det! Barnmorskan tog ett CTG som visade att bebisen mådde bra och att värkarna var igång. Jag låg och andades genom värkarna, men kände att det gjorde alldeles för ont att ligga ner. Vi diskuterade smärtlindring med barnmorskan, och kom fram till att vi började med massage. Underbara H kom in och masserade ryggen på mig i 20 minuter, medan jag växlade mellan att sitta i sängen och att stå med gåstolen. Vilken lyx att få komma in med sin trötta kropp och få massage!
Än så länge räcker det med att andas själv...
Efter massagen, ca kl 17.30, tog vi ett varv i korridoren med gåstolen, men sen behövde jag vila benen så det fick bli sängen igen. Där mådde jag plötsligt bättre, och kunde slappna av såpass att jag mikrosov mellan värkarna en kort period. Vid första undersökningen var jag 3 cm öppen, men efter massage och promenad så hade jag öppnat mig till 5 cm. Då valde jag att få akupunktur, och de satte nålar i huvudet, händerna, ena foten och på undersidan av magen där värkarna härjade som värst. Runt kl 19.30 var det dock dags att gå över till lustgasen, och den är ljuvlig! :) Barnmorskan undersökte mig och då var jag öppen 7 cm. Dock började jag få krystkänslor, men försökte så gott det gick att hålla emot.
Med gåstolen och spypåsen i högsta hugg. Illamåendet gick som tur var över när jag la mig i sängen igen.
Sista anteckningen barnmorskan gjorde i journalen var kl 21.20 då jag var öppen 10 cm, men kanterna på livmodertappen var kvar så jag fick inte krysta. Hon försökte få bort dem med handen, men det gjorde bara djävulskt ont... Barnmorskorna hade skiftbyte, och alla lämnade rummet en kort stund, men jag sa till Henki att "nu kommer han ut!" så han fick ringa på dem. "Hon säger att den kommer" sa Henki till dem när de kom tillbaka, varpå de lite vant skrattar för så säger säkert alla... Jag snäser åt dem att sluta skratta, och att jag måste krysta. Barnmorskan undersöker mig och inser att hon i princip kan se huvudet redan. Ungefär 5 krystvärkar senare är Nils född - 21.28 den 21 januari 2012!
Pappa klipper navelsträngen.
Min blåa alien som dreglar fostervatten :)
Jämfört med Harrys förlossning (de fick ta hjälp av sugklocka för att få ut honom) så kändes denna förlossning väldigt enkel och snabb. Båda förlossningarna tog runt 5,5 timmar i förlossningsrummet, men eftersom Harrys stannade av i själva krystskedet och det blev väldigt intensivt och mycket intryck just på slutet så kändes den mycket längre även om jag aldrig upplevde den som skrämmande. Med Nils så kom dock känslorna av hjälplöshet tillbaka, just när jag hade krystvärkarna. "Shit! Det är nu han fastnar!" tänkte jag när jag väl kom igång och krystade, vilket var väldigt obehagligt. Men, eftersom han faktiskt kom ut på bara några värkar så blev jag alldeles chockad över att det "gick så fort" (vilket det ju också gjorde eftersom ingen förväntade sig krystning 21.20 och 8 minuter senare var han ute!).
Båda barnmorskorna (den vi hade under värkarbetet och den som hade det övergripande ansvaret vid själva förlossningen) var helt suveräna, och lyssnade verkligen på mig. Jag kände att jag hade kontrollen hela tiden, och att jag hela tiden visste vad som hände - vilket jag också skrivit om noga i min förlossningsplan. Det kunde inte blivit bättre, och det är den bästa känslan att ta med sig!
