Tussie

Det värsta med djur är tunga beslut. Att man måste välja åt dem.
Vi har idag bestämt åt Tuss att hon inte längre får bo kvar.

Hennes kissande i Harrys säng driver mig till vansinne, och nu har hon kissat två gånger på mindre än en vecka. Jag vill inte bädda med hans nya, fina hundlakan, eftersom jag vet att de kommer bli nerkissade inom en snar framtid. Det är ingen idé att ha ett tjockt duntäcke för det blir inte ordentligt rent i tvätten. Tur att ungen är svettig och inte behöver mer än en tunn filt.

Vi har prövat allt.
Sprayflaskor med vatten
Sprayflaskor med avskräckande lukter (vilket inte fungerar eftersom jag inte vill spreja kemikalier i sängen där han sover flera timmar i sträck, utan måste spruta runt omkring!)
Matskålar under spjälsängen (De kissar ju inte där de äter. Denna metod har fungerat bäst, men inget är 100% säkert...)
Prassliga och äckliga material i sängen (typ folie)
Adapter med lugnande hormoner (dyrt och fungerar INTE!)
Städa lådan hysteriskt ofta
Fler lådor
Med mera.....

Nästa vecka, lördagen den 12e december flyttar alltså Tussen till min kusin. Hon bor tillräckligt nära för att vi ska kunna hälsa på, hon kan djur - och hon har framförallt tid och lust att ha henne.

Det är ju inte så att vi inte har kärlek för våra djur, men i och med så kallade ändrade familjeförhållanden så ser ju vår fritid annorlunda ut. Det här är det bästa för alla parter, även om det smärtar mig oerhört att behöva ge bort min bebis. Tanken på att inte se henne varje dag gör att tårarna rinner. Det känns som ett enormt nederlag att hon inte trivs, men kissandet är ju ett solklart exempel på protest.
Jag vill ju att hon ska må bra, även om det inte är hos mig.



En Tuss ♥


Så himla typiskt

Vill gärna lägga till ett asså till rubriken á la fjortis, men jag skippar det.

Ni vet det där uttrycket självuppfyllande profetia? Att det man säger kommer att hända? Så är det ju med hunden - fast baklänges som vanligt. Säger man högt att hon har gått upp i vikt, eller att hon äter bra, så kan hon genom ett andetag gå ner 3 kg igen, eller slutar att äta på sekunden. Hon har ju allvarliga ätstörningar, vilket är så himla typiskt. Klart att jag fick hunden som vägrar att äta. Jag fick ju även katten som inte kunde jama (Eddie), hästen som inte kunde äta gräs (Irma), och katten som äter allt som hon inte ska (Tuss).

Jag har känt likadant med Harry senaste veckan. Jag vågar inte berätta att han sovit dunderbra flera nätter, för då slutar han väl på stört. Vi ökade vällingmängden, och vips så sov han utan att vakna mellan 22 och 05.30. Det är inte alla kvällar den extra mängden går ner, och då vaknar han stup i kvarten som vanligt. Men - inatt sov han alltså igen mellan 22 och 05.30 utan napp-instoppning. Jag hade bokat sovmorgon, men vaknade vid 9 och var utsövd. Skönt, men så himla typiskt asså.

Harry är hos sin mormor och morfar, och jag och Ombra ska promenera upp dit snart. Henki är ute i garaget och plockar isär nya Forden. Jag orkar inte dra hela historien, men nya skroten (läs Forden) är ju just det; skrot. Hela motorn är paj och nu kommer det kosta jättemycket mer att få igång den. Såklart. Man säger högt att man gjort en bra bilaffär och BAM! så trillar den isär i en enda stor hög. Så himla typiskt.

Alltid begär

Det är så mycket man vill ha. Alltid massor av saker som jag tycker att jag behöver. Saker, kläder, möbler, prylar... Det finns alltid en väldigt lätt lösning på de begären. Nej. Jag har ju inga pengar, så jag kan inte köpa något. Lätt som en plätt, men fy farao va tråkigt. När man dessutom är medlem hos Campadre, så blir ju köpbegäret e n o r m t.

Nu har de erbjudande från Babushka:



Hos Campadre får man lägga ut 755 kr för den här gudomliga klänningen, som dessutom skriker Johanna om den. I verkliga affären får man betala 1889 kr. Förstår ni? Det är schysst rabatt. Då blir man inte bara köpsugen - man bara måste ha den!!!!!!

Visst duger väl sega krutonger från golvet som bebimat, om mamma vill vara fin? ;)

Vi gör krutonger! Det är ett mycke

11cba493d5cafdaec370d66b89386d74.png

Vi gör krutonger! Det är ett mycket enkelt recept: Ge limpskalken till bebisen. Låt honom blöta upp brödet och fördela det i minimala delar. Bebisen brukar sedan strö dem automatiskt över hela köksgolvet. Låt dem ligga kvar, och tills i eftermiddag har ni exklusivt sega krutonger! Jättelätt! :)


Sunkigt värre

Det är inte roligt att träffa människor när man är sjuk. När man dessutom har mississippi mellan benen, PMS i huvudet, inget smink what so ever och sunkiga myskläder så känns det ännu jobbigare. Speciellt om personen man träffar dessutom ser extra fräsch och glad ut. T & W hade varit på Öppna Förskolan. Lyllosar. Vi vill också dit men jag orkar inte, och dessutom tycker jag att det är ego att gå dit när jag är dålig. Även om Harry är frisk och orkar busa, så är det liksom inte ok att hans dassiga morsa sitter bredvid och sprider en babbelimard med baciller. 

Vi träffades på väg ner till Pekås. Vår lokala "livsmedelsbutik". Konsum i botten, men utbud som Lidl. Sunkigt. Jag hade ett mission med min promenad - lösgodis. Efter dopet 7 november var överenskommelsen (mellan mig och Henki) att inte äta godis förrän till jul. Vi brukar godisfasta en månad innan ungefär varje år, men jag kommer aldrig ihåg varför... I tisdagskväll syndade jag första gången. Popcorn. Ljuvliga popcorn gjorda i riktigt smör. Då pratar vi inte några micropopcorn heller, utan old fashion i-kastrull-varianten. Imorse när jag slog upp ögonen såg jag bara godis överallt. Lösgodis i regnbågens alla färger. Massvis med äckliga färgämnen och tillsatser. Mmmmm.... Så, idag är det synd nummer 2. PMSen ursäktar dock nästan allt, för den här gången är den brutal. Henki har varken syndat godis eller chips eller popcorn, men tydligen är det ok att han tar en öl på soffan efter jobbet. Eller en Xanté i soffan efter garaget. Sunkigt.  




Min fina tröja!

0-6046bd18f9bb1ef233566d9e2c0bafb5.png

Min fina tröja!


Orkeslös

Idag orkar jag inget. Är förkyld i hela kroppen. Går jag så blir jag andfådd direkt, och halsen är tjock som ... ja det känns som klister. Kvällens projekt har varit designen. Headern är nästan ok. Nästan. 

Vad man kan hitta på inne med sin bebis när man är sjuk:

Kladd. Kladd ska ju tydligen vara nyttigt för barn att få syssla med, så idag fick Harry äta en banan på egen hand. Jag satt såklart precis intill och skrattade åt kletet, och såg till att allt gick som det skulle. 
Omdöme: Mycket omtyckt. Kommer nog tyvärr att hända igen.

Tvätta bebin i handfatet. En alldeles ny händelse, inspirerad av tidigare kladd.
Omdöme: Ok. Bebin satt faktiskt still, men tänk på att ta bort tvålar, tandborstar och annat obarnvänligt innan...

Sångstund. När vi inte kan gå till Öppna Förskolan, får Öppna Förskolan komma till oss.
Omdöme: Mycket omtyckt. Som alltid!

3 promenader. Bebisen somnar alltid bäst i vagnen.
Omdöme: Mycket bra i teori, inte ok att genomföra. Att andas genom ett sugrör(i vanliga fall luftrör...) samtidigt som man drar en tung unge i en tung vagn med en hand, och håller i en gigantisk hund med den andra är inte så smart.

Öva på bebisens nya trick. Han kan snart: high five, och att stoppa in leksaker i min mun. Det senare går mycket bättre än det första. Kanske för att den lilla elakingen får nöjet med att slå sin arma mamma hårt i ansiktet flera gånger när han "missar".
Omdöme: Kul för mamma och bebi = OK. Att jag har ont i halsen är ju ett minus, men what the hell. Det är ju roligt!


Dags att trolla med knäna. Jag önskar mig ork att gå ut med hunden! *väntar*







*
och väntar.....*







*och väntar.....*


Elodie Details-sakerna kom idag, o

32d81295e2fcd7006122954409614455.png

Elodie Details-sakerna kom idag, och Harry var inte sen att hugga tag i den lilla, söta väskan som snuttefilten låg i. Bokstavligt talat!


Nu är det snart jul även i vårt hu

69710a8c08f198a5b65f3866f1f68465.png

Nu är det snart jul även i vårt hus! Adventsstakar, stjärna och glaslykta förgyller våra fönster. I år har jag en STARK julkänsla! :)


Tiden går fort.

Alldeles för fort - fast ändå inte. Föräldrar förstår. Jag vill ju att Harry ska utvecklas, och ibland blir jag galen på att han aldrig ens försöker krypa. Men baksidan är att jag heller inte vill att han ska växa upp. Han ska alltid vara min lilla knubbis. Min lilla goding som bara genom en blick kan ge mig känslor jag aldrig känt tidigare.

Idag har jag varit aktiv mamma i 7 månader. Jag var ju faktiskt också inaktiv mamma i nästan 42 veckor, men det känns inte som att det räknas i det här sammanhanget. 7 månader. I ett liv utan bebis är 7 månader jättelänge. Man hinner göra massor av saker. 7 månader tillsammans med en bebis är inte lika fyllt av saker som är gjorda, utan mest bara vara. Vi har varit bebis, mamma och pappa i 7 månader idag. Det är stort. Antalet månader i sig är ju inget "speciellt", men det är mer än ett halvår - och det är stort! Harry har hunnit lära sig massor, och tänk också hur mycket han har kvar. Och det är jag som får vara med och visa honom!

Jag älskar dig Harry! ♥


Mamma, de lossnar inte!

0-3db55c171b93a4b1675e14c937a66f3c.png

Mamma, de lossnar inte!


Min prins, min kärlek, mitt allt :

0-198baebc10e1df08e1e8bcdb46b0c966.png

Min prins, min kärlek, mitt allt!


Dagens tips:

är dessa:


Cobra Walkie Talkies! De har babywatch-funktion, och även 5 km räckvidd. Ju längre räckvidd, desto mer väggar tar den sig igenom utan brus. Jättebra - verkligen! Med de här kan Harry sova i vagnen utanför dörren. Inget krångel med att bära upp honom till balkongen, eller att hela tiden behöva springa dit och kolla. Det allra bästa med att kunna sova utomhus är ju också att han sover tredubbelt så länge. Minst en timme åt gången!

Vi köpte våra på Kjell & Company för 599 kr. Väldigt bra pris för något som kommer att användas i flera år framöver! Hur kul är det inte med walkie talkie när Harry och kusin H blir större, eller när han blir så stor att han går till lekparken själv - perfekt!

Idag...

... feber. Ont i halsen. Snuvig. Mamma, pappa, syster och A kom och livade upp mig och Harry lite. Bakade scones. Åt dem med grädde och sylt. Såg på Upp. Nu sitter jag fast i soffan. Harry sover ute i vagnen. Tempot är snigelfart.  

Imorgon... Troligtvis inte Öppna Förskolan, om inte ett mirakel gör mig helt frisk över natten. Yeah right.

Tillbaka till snoret...

En gammal goding

Idag hade vi besök av A & E, och utan att överdriva så kan jag säga att det var säkert 7 år sedan vi sågs sist. Nu är vi vuxna, och har glömt att groll - och det var väldigt skönt att umgås igen! Efter en snabb titt i fotoalbumen så var vi uppdaterade på varandra igen, och det kändes som att vi setts hela tiden. Sånt är skönt för ovanlighetens skull! Mer sånt! A funderade på att ta hand om en häst, och ville att jag skulle hjälpa till lite. Till en början var jag inte jättesugen, men ju mer vi diskuterade så kände jag att det började dra i den gamla stallnerven. Harry är ju verkligen tillräckligt gammal för att vara hemma med pappa en kväll i veckan, så det kanske är det här som är mitt nya projekt? :) Någon mening måste det ju finnas med att vi inte setts på så länge, och så kommer hon med ett sådant roligt erbjudande.

Än så länge har vi inte märkt av något på Harry från vaccinationen. Han håller ju på att kläcka två tänder i överkäken fortfarande, så den lilla grinighet som kommer ibland kan likaväl vara därför. Han var så otroligt lugn och behaglig när A & E var här, och även bokstavskombinationshunden betedde sig - så antagligen blir det hell för mig imorn... :)

Nu blir det "De e kanon..." med Robert Gustafsson. Lagom nivå för en lördagkväll.

Oh quite happy day

♥ Harry är nu vaccinerad. Varför är jag egentligen nöjd över att någon okänd sticker honom i låret? Nu kan vi i alla fall fortsätta vara på Öppna Förskolan utan större oro. När hon stack honom, så tittade hon upp för att hon var beredd på att han skulle börja skrika och gråta, men icke! Inte ett knyst! Inte ens ett litet morr!
♥ Harry är friskförklarad i sina öron. Vi körde alla behandlingar på samma dag, och trots sprutan innan på BVC så satt han helt still hos doktorn och var jätteduktig. Doktorn kom till och med ihåg att "ja, det var ju du som kunde sitta still så duktigt". Min lilla älskling! Hans lugn är imponerande.
♥ Bilderna från fotograferingen kom idag - redan. Nu är de beställda, och kommer hamna under granen hos nära och kära!

Skönt med en dag som bara rullar på in i mellanåt!

Harrys senaste:

   

    

Han har i och med tänderna i överkäken (ja det kommer ju förresten inte bara framtänder, utan även de bredvid också...) börjat leka med munnen. Massor av roliga miner, som gör att jag skrattar hysteriskt ♥

Ett litet brev




Harry har hittat sin pillevipp.... :)


Alla sätt att sitta är bra - utom

0-2ff241961ba0b9afc339f6be02f09ec2.png

Alla sätt att sitta är bra - utom de dåliga! Jag fattar bara inte vart han gömmer låret för att få in hela benet sådär! :)


Oh not so happy day

Dagens roadtrip! Vi åkte buss till en stadsdel en halvmil härifrån, och fick nobben i dörren då vaccinet var slut. Vi blev irriterade, och gick hem hela vägen. Imorgon gör vi om proceduren. Vi som ändå är hemma och "ingenting gör om dagarna". Grrrrr... 

Vid hemkomsten inser jag att katten kissat i hela Harrys säng. Igen. Nu är hon gratis. På riktigt. Det finns en adapter man kan köpa som sänder ut lugnande feromoner vilket tydligen ska sluta kissandet, men den kostar en halv tusenlapp i månaden. Inte plats för det just nu i den tighta familjebudgeten. Orka! Projekt! Pälsmössa?

Vill egentligen bara ställa mig i mitten av vardagsrummet och skrika massor av roliga svordomar, och sen gå och lägga mig. Men det går ju inte för sig.

Snart min tur

På en kräftskiva för ungefär fem år sedan, så fick vi se en dansuppvisning. Det var min pappas kusins barn (vi är en stor släkt som träffas och äter ihop!) som dansade hip hop, och ville såklart visa upp vad han lärt sig de senaste lektionerna. Jag minns exakt hur han hoppade fram och tillbaka med fötterna och böjde sig och dansade, men det starkaste minnet jag har nu är hur hans pappa stod och tittade på honom.

För fem år sedan var vi inte på barnhumör. Defintivt inte. Jag jobbade på MackeDonken, festade lite på helgerna och hade väl precis börjat älska Irma. Att se någon annans barn visa upp sig var inte direkt intressant, och jag kommer ihåg att jag efter någon minut tyckte att de få rörelserna han lärt sig inte var särskilt märkvärdiga.

När jag åkte bil för någon vecka sedan så kom den låt han dansade till på stereon. Den var med på varenda cd jag brände den perioden, och det är ju fantastiskt att skivan klarat sig så länge! Jag fick upp bilderna av honom dansande i huvudet, sen bilden av hans pappa som stod bredvid och klappade händerna i takt till musiken. Nu såg jag en helt annan bild av det hela än vad jag gjorde då. Kärlek. Stolthet. Lycka. Det tog ungefär 2 sekunder innan jag grät en skvätt (tur att jag var ensam i bilen...) över hur fint det var, och längtade efter att själv få visa upp vad mitt barn kan. Att själv få stå där bredvid och vara så lycklig och stolt så man spricker! Titta han kan krypa! Titta han kan vinka! Titta han kan gå! ♥

                                                                         Finfisen ♥


Gummi-morsan

Alla gravida får ju foglossning i någon grad. Skelettet luckras upp för att bebisen ska kunna tränga ner genom bäckenet "lättare" (Jo tjenare... Mer foglossning i så fall tack!) exempelvis. Jag tror däremot att det finns många fler orsaker och att det inte bara luckras upp i mellankroppen.

Några exempel är att vi ska kunna böja kroppen hur som helst för att kunna hålla i bebis, napp och snutte samtidigt (bebisens huvud lutar mot överarmen, men handen håller in tutten i munnen - det ni!) - men att också under tiden kunna typ klia oss i ansiktet, hålla upp en telefon mot örat med andra axeln (vilket kräver att vi böjer ihop rygg och mage till en cirkel), sparka lagom hårt på dumma katter som förstör bebisens leksaker(att kunna stå på ett ben med bebis och allt på överkroppen men samtidigt kunna precisera sparken till kattens bakände kräver muskelfokus som heter duga ...) - för att ta några bara... Skitbra! Armen går ju numera att böja i princip 360°, och det kunde jag inte förut! Skitsmidigt att kunna klia sig på underarmen med samma hand liksom! :P Att ställa sig upp från sittande med en stor klump på höften kräver smidighet som en cirkusartist och styrkan av en fitnesstönt - men det ingår ju i foglossningen! Kroppen omstrukturerar helt enkelt! Mindre stabilt skelett, mer konstiga muskler med konstiga funktioner! Foglossningen gör alltså att mammor kan klara allt! Men det visste vi ju redan! ♥

Googlade på gummi, och fick upp den här bilden! Om nu någon undrar hur en gummibjörn ser ut innuti :) Undrar hur hårt deras skelett är?


Fotograferingen på Öppna Förskolan

0-43f6ccb4acfd86790cf40e9fa713b18a.png

Fotograferingen på Öppna Förskolan gick jättebra! Mr Stoneface bjöd på både skratt och leende :) Nästa vecka dimper korten ner i brevlådan!


Då... och NU! Mammas fina lillkill

0-31e1c47af70de3725217c7ff4ea18b78.png

Då... och NU! Mammas fina lillkille blev plötsligt stor! :) Tack J för den fina klippningen!


Nu ryker lockarna. . . :)

0-771b8ee2ec98d98beb17f69cac265f68.png

Nu ryker lockarna... :)


Trött unge i soffan - check! :) Fr

42852f96f76ade84183ed6a65ac2fe7b.png

Trött unge i soffan - check! :) Frukost, hundpromenad, dusch, shopping och sen vinterdäck på bilen. Sen är det dags att sova igen tror jag :)


Veliga jag...

Sitter och funderar på det där med vaccinering. Lata (orka hålla sig uppdaterad) och tröga mamman hade ju totalt missat att de börjat vaccinera småbarn i fredags (och att alla i hela stan var där), så nu ska jag ta tag i Harrys vaccinering till veckan. Det jobbiga är att jag inte har någon bil, och att vaccineringen sker på en annan vårdcentral än vår egen här precis intill. Vi måste alltså ta bussen till andra sidan stan, antagligen vänta en rätt lång stund, vaccinera, och sedan ta bussen hela vägen hem igen. Känns lite lagom kul med en sexmånaders bebis... Det är när saker blir sådana här projekt som jag i vanliga fall lägger ner och skiter i dem, men det kan jag ju inte göra nu. Harry ska vaccineras, och hur det blir med mig får vi se. Som det ser ut nu så erbjuds ju inte vi "vanliga" vuxna något vaccin, så blir det min tur i typ januari så känns det det faktiskt som det kan kvitta. Ego? I don't know. Så länge Harry får sitt, så kan vi fortsätta gå till Öppna Förskolan - för vad farao ska vi göra annars?

Iris, vi kanske kan ta sällskap till Krp och spruta ungarna? :)

Annars? Trött som en liten gris efter släktfika härhemma, innebandy och sen matlagning till Harry, utrensning av Harrys kläder(han växer ju ur ALLT!), städning och tvättning. Henki är ute och bowlar med jobbet. Livet är väl härligt? :) 


Mmmm.... Nej tack!


Tillägg: Henki kom precis hem väldigt "glad" och började prata högljutt om bowlingresultat. Samtidigt är hunden i extas över att han kom hem, och svansen dundrar mot alla möbler... Jag sa till honom att om han inte är tyst så väcker han Harry, och då får både han och hunden sova i förrådet. Men, jag fick bara ett skratt tillbaka. Varför tror han mig inte?

Vi tittar på när morbror Klas spel

0-3568f98defff2967bd502779d039890a.png

Vi tittar på när morbror Klas spelar innebandy! Väldigt spännande!


När det drar sig nära nollgradigt

0-477989d6a1a5951f8f8d9757b50ac6ce.png

När det drar sig nära nollgradigt så är det någon som fryser. Därför tar det nu en kvart att komma hemifrån eftersom ALLA ska kläs på! :) Löjligt nöjd hund är det iallafall.


Roligast idag!

3d8e2d5f63e0100bfe6898d60320fed0.png

Roligast idag!


Dopet!

Bilder hittar ni här! Blogg.se är så segt idag, så ni får en länk till Facebook istället :)

Det var en mycket lyckad dag! Dopet var lagom långt, och fikan var mysig.
Vi fick så otroligt mycket bra och fina presenter!
Tack!!


Sådan fader sådan son :)

6700093c67fe64248c96ed6b8349fe6f.png

Sådan fader sådan son :)


My precious

De där s*tans framtänderna kommer ju aldrig ut! De ligger precis under tandköttet och kliar och gör ont. Man ser till och med taggarna, så nära är de... Harrys reaktion på detta är att inte sova. Jag har fått ungefär 4 timmars ordentlig sömn på 3 dygn, och nu börjar det kännas.

Imorse var jag en hårsmån ifrån att ringa till Henki och störtgrina så att han skulle komma hem, men istället lyckades jag få lilla skrikmonstret att sova en stund - och då kändes det ju genast bättre. Det är ju faktiskt inte meningen att de ska få tänder när de är såhär små. Inte så här många, och inte på så kort tid. KusinH har ju gjort samma bragd och har en hel samling fördelad på över- och underkäke. S*tans gener.

Mitt i allt gnäll (från oss båda) så har vi väldigt fina stunder tillsammans. Han är ju så otroligt nyfiken! Allt ska tittas och vridas på. In i munnen. Ut. Titta. Vrida. In i munnen igen. En kväll hos mamma & pappa "hittade" han mönstret på sin body. I säkert 10 minuter satt han bara där och stirrade ner på sin egen mage med alla fotbollar och annat jox som var där. Drog lite i tyget för att se närmare. Jag ville bara krypa in i hans lilla huvud och smyglyssna på hans tankar. Hur spännande kan det inte vara att upptäcka världen? Varför kan man inte få komma ihåg saker från den här tiden i livet?


Kliar dödskönt i gaddarna.


Oj, det var visst ett par händer där också!


Hmmm...

Simons Cat

Hur man fångar kattens beteende perfekt!
 



Snuffe gör ju exakt sådär med tassen när han vill mig något!




Nu kan jag faktiskt sitta själv oc

12ccafc993274232fd02f5d7aa8e5068.png

Nu kan jag faktiskt sitta själv och leka! Då kan min mamma räkna matte! /Harry


Dagens inspiration...

Man skulle ju kunna undra vem som är far till detta barnet med tanke på håret. Det är helt "au naturel" dessutom :)



Kanske Johny Bravo (från Nickelodeon):


Eller Jamie Oliver:


Hellre den sista för min del :)


Hetta upp vintermörkret

Iris hade ju snygga hunk-bilder på sin blogg, så då ska ju inte jag vara sämre. Senaste tillskottet i snygghögen är Joel Kinnaman från Johan Falk-filmerna:


Till och med Henrik sa att det är Frank Wagner som gör Johan Falk-filmerna bra. Otroligt bra skådespelare (för Henrik)/ögongodis (för mig)... :)

Underbart är kort!

På väg hem från dopet i lördags fick jag en idé för julkorten i år. När vi kommit hem och Harry hade somnat satte jag mig vid datorn och pysslade. En timme senare var de färdiga, och jag la in en beställning. På lördagkvällen alltså. Idag kom de i brevlådan. Knappt 2 arbetsdagar senare! Oslagbart! Priset är i princip gratis; 46 kr för 20 kort och frakt...

Gå in och beställ ni med!! Fujidirekt!!


Efter helgens alla festligheter kä

16bc4c26e83c747ea591331f287c9d9f.png

Efter helgens alla festligheter kände vi oss fortfarande lite festliga så vi körde på finkläder till Öppna Förskolan idag. Vi orkade inte stanna så länge för jag tyckte det var tråkigt och mamma blev sjuk. . . /Harry


Baklängesterapi

Det finns ett fint ordspråk som lyder "älska mig mest när jag
förtjänar det minst"
. Det är ett väldigt klokt ordspråk tycker jag.
Att i ilska och misstro vända tankarna till något positiv.

Det var inte förrän jag läste ordspråket häromdagen som jag insåg att
det är lite så jag gör. Baklängesterapi ungefär.
Istället för att skälla på, skicka ett argt sms eller ringa ett
upprört samtal till Henki (oftast målet för min ilska och misstro...)
så brukar jag skicka exempelvis "jag älskar dig" eller "jag längtar efter dig",
eller krama honom istället. Jag tänker att så länge det inte gäller livet eller
något nästan lika viktigt, så är det kanske inte värt att hetsa upp
varandra för det? Detta gäller ju inte alla månadens dagar, men oftast. . .
Detta betyder ju inte att alla "jag älskar dig" kommer när jag är arg, utan
jag anstränger mig för att uttrycka mina känslor så ofta som möjligt. Och han med! ♥

Jag tycker att det är viktigt att ha respekt i en relation. Att man
inte går lös på varandra hur som helst, och bara fokuserar på det
negativa. Visst skäller jag på honom ibland, man behöver ju lite
variation
, men peppar peppar så var det länge sen vi var riktigt
ovänner. Kanske för att vi just tar oss tid att uppmärksamma varandra
och anstränger oss för att säga snälla och positiva saker. Det känns
också extra viktigt nu med Harry hos oss.

Hur gör ni för att "hålla kärleken vid liv"? Har ni några tips? :)

Svara anonymt om ni vill, det är bara roligt att få svar!


Söndagsmys hos mormor och morfar :

0-5f65b255debad7bf3d928933b8d489b1.png

Söndagsmys hos mormor & morfar :) Blomman är jättekul - men aj aj inte röra!


Dopdag! :) Om vi säger såhär: tårt

-c5fdfb34c22c2ba9b52ef72a3861b5f.png

Dopdag! :) Om vi säger såhär: tårtan blev perfekt - och sen blev dagen bara bättre! Bilder kommer när vi fått några!


Vaggsång

Lyssnar på Harrys doplåt på Youtube, och inte farao kan jag sluta grina. Hur ska det här gå imorn? Får nog ha på den i bakgrunden resten av dagen så jag vänjer mig :)

Silent killer

Tänk dig att du sitter i ett tyst rum. Inte ett enda ljud hörs. Knappt
dina egna andetag. Du sitter där och bara är. Blundar. Insuper
tystnaden och lugnet.

För de flesta är detta möjligt genom att helt enkelt sätta sig i ett
tyst och stängt rum. Färdigt! För mig är det en utopi. Det kommer
aldrig hända igen. För ganska många år sedan, ungefär 8-9, så hände
något med mina öron. De blev utsatta för ljud och gick sönder.
Tinnitus. Min värld består alltid av ljud. Vare sig jag vill eller inte.

Tänk dig ljudet av köksfläkten. Ett lågt surrande.

Tänk dig ljudet av testbilden på tv. En konstant ton.

Lägg ihop dem.

Ganska påfrestande va? Men så är det. Det går ju inte att göra något
åt det, (inom rimliga gränser) så att vänja sig är enda botemedlet.
Allra bäst mår jag i sorl. Många odefinierade röster. Mysigt för
öronen med en rast. Lagom sorl stör konstigt ut brus och pip. Sorl brukar ju
annars vara grogrund för huvudvärk och koncentrationssvårigheter. Icke.
Tysta rum? Pest. Tystnad förhöjer brus och pip. Att prata med människor samtidigt som
det är massa ljud omkring? Går sådär. Jag läser läppar bättre för
varje år som går, för ibland är det helt omöjligt att höra. Det är
otroligt tråkigt socialt, för jag sitter alltid och säger VA? Inte för
att jag inte orkar lyssna, utan för att jag inte kan.
Det ironiska är att det är en "tyst åkomma". Den syns ju inte, och om
jag inte berättar så är det heller ingen som vet. Men den är allt annat än tyst.

Det är ingen stor del av mig, men jag får börja göra om mina rutiner
med Harry i närheten. Ensam hade jag alltid radio eller tv på i
bakgrunden. En liten bebis vill ha lugn och ro.


Dagens hjärngympa! Godis i mjölkka

6f765a566bb8ef8d938a2be2c07ef444.png

Dagens hjärngympa! Godis i mjölkkartong :)


38...39...40!

24086fdb8a14a99855698fb1c65a1c76.png

38...39...40!


Jag borde ju...

... typ göra massa annat än att sitta här...

♣ Vika en babbelimard med servetter
♣ Tvätta kläder
♣ Torka bordsdekorationerna jag hämtade in förut. Snö liksom, vem kunde ana?
♣ Stryka dopkläderna (Om jag hittar strykjärnet vill säga. Vem använder sånt ofta?)
♣ Locka löshåret
♣ Försöka tvaga bort den blå hushållsfärgen från mina händer. Dumma pucko att inte köpa plasthandskar...
♣ Ställa iordning allt som ska med till dukningen imorgon
♣ Plugga matte
♣ Städa...

Istället fastnar jag här, och läser sjukt roliga bloggar. Som vanligt.


Min fina unge ♥

Perfekt! Vad passar bättre till do

3af9417eac3e2532e12697b069ec14d0.png

Perfekt! Vad passar bättre till dop än ett stort rivsår på kinden? :(


Vitt från ovan

Hej mitt vinterland? Nej inte riktigt, men visst snöade det lite imorse på promenaden. Konstigt att första snön alltid känns så magisk på något sätt. Som att man glömt hur den ser ut. Jag älskar när det snöar, och snön är välkommen!! Henki får lite eld i baken att fixa nya Forden så jag har en bil att åka med. Tills dess stannar vi häromkring och myser! ♥

Tänk er när det ser ut såhär snart :)
 


Kreativiteten är som bortblåst

Igår på Öppna Förskolan insåg jag hur kul jag skulle tycka det var att dekorera en egen body åt Harry. Köpa massa olika textilfärger i olika texturer och skepnader, och sen rita och pyssla tills Harry skulle skämmas ögonen ur sig om han behövde ha plagget på sig. Förstår ni problemet? NU kom jag på det. När han varit utanför kroppen i över 6 månader. Gamla Johanna hade haft ett lager färdigpyntade kläder innan bebisen kom ut. Nya Johanna har varit gravid och trött, och sen upptagen med allt annat än att vara pysslig och kreativ. Det är tråkigt att det är så. Jag är egentligen världens pyssligaste människa, och har ju sysslat med smycken, egna julkort och annat skoj. Nu finns inget sånt. Det känns som att en pysslad body kan vara ett litet steg tillbaka till mina rötter. Presentkort till mig på Panduro anybody? :) Jag bodde ju i den butiken ett tag, men det var länge sen...

Månadens utsvävning

Jag kunde inte låta bli att köpa dessa till Harry "i julklapp". Snuttefilt, napp, napphållare, nappflaska, mugg och haklapp från Elodie Details på en sida med totalschyssta kampanjer. Kostar egentligen 600 kr, men jag betalar 300 kr. I like! ♥


Vill ni bli medlemmar och ta del av de otroliga kampanjerna ni också? Klart ni vill! Helt gratis! Kampanjerna är tex på Odd Molly, Gangstar, Puma, BetterBodies, Brio, D&G, Dell osv. Många olika sorters varor alltså.
 Skriv er mailadress i kommentarsfältet så skickar jag en invite!


3 November 2009

Att ligga på magen är inte roligt. Det är jobbigt för nacken, och man tar sig ingenstans. Det måste ju vara så Harry tänker? Förutom på Öppna Förskolan då förståss. Där har de en spegel med en madrass framför. Mycket finurligt. Han myste där en lång stund, och kunde ligga och titta på de andra i spegeln. Betrakta och fundera. På behagligt och lugnt håll, fast ändå delaktig.




Som en liten säck med potatis. Inte en rörelse men ändå så nöjd.

Han har varit grinig i två dagar nu. Sådär grinig så att han inte är arg, utan bara småsur och irriterad på det mesta. Ont i magen, ovan med nya rutiner på natten, tänder, förkylning i startgroparna - listan med gissningar av orsaken kan göras lång. Det är iallafall skönt att kunna gå till Öppna Förskolan och kunna få komma ut ur "huset" litegrann. Den känslan tror jag även att Harry har. Där får han leka med andra leksaker, inte behöva sitta och stirra på mig hela dagarna.


Nycklar är gott...


KusinVitamin var där och ålade runt. Kul att de snart kan börja leka med varandra.

Natteriet har gått över förväntan. Han somnar fortfarande av sig själv i sin säng, och sover sedan natten igenom med två stycken stoppa-i-nappen-sessioner. Inatt behövde jag bara stoppa in nappen så somnade han om direkt. Jag blev så paff att jag fick stå kvar en stund bredvid sängen och bara titta. Liksom sökte efter alla tecken på att han skulle vakna igen - för det brukar han ju. Men nej. Han sov. Jag är lika förundrad varje gång. Det fungerar! ♥

Sitter fast

Och som om det inte vore nog med min redan två mil långa favoritlista med bloggar (alla ligger inte i länklistan här... Kanske hälften. Kanske inte...) så länkar Lady Dahmer till Ketchupmammans blogg, och jag blir fast en stund till. Jag avgudar människor som skriver såhär bra - och fyndigt - och roligt - och intressant - och lägger ut bilder. Hur ska jag nu få tid över för resten av bloggarna? Eller, jag menar ju såklart leka med Harry... *host*

Ni, mina kära läsare, är för övrigt lite schizofrena. Gillar ni mig eller inte liksom? :)


Upp ner upp ner upp ner. Bestäm er! :)


Jag är trött.

0-7c4235803bed08d59a76967024c8e3ee.png

Jag är trött. Mamma har dragit med mig till öppna förskolan alldeles för tidigt...
/Harry


Videobloggen (nästan)

For your viewing pleasure! I bring you..... Laughing-Harry! ♥
Jag vet ju att ni älsker't!







I natt är det min tur. Henki har s

0-1527d22e01be4a94f9b725a27559c7a7.png

I natt är det min tur. Henki har skött sig exemplariskt i två nätter, så nu är det dags att återgå till vardagen. Jag har varnat Henki att jag kommer väcka honom om jag känner att jag "måste mata Harry" när han gråter, så det kommer nog gå bra. Lite nervös är jag. Diciplin ÄR min grej - bara det inte gäller mig själv...
Vi har redan märkt positiva skillnader på hans aptit, och även hans sovrutiner, så det var nog faktiskt dags för förändring nu.
Imorgon är det öppna förskolan som gäller, och sen är det möte med prästen på kvällen. Bara en vecka kvar till dopet. Min stora kille!


RSS 2.0