I natt är det min tur. Henki har skött sig exemplariskt i två nätter, så nu är det dags att återgå till vardagen. Jag har varnat Henki att jag kommer väcka honom om jag känner att jag "måste mata Harry" när han gråter, så det kommer nog gå bra. Lite nervös är jag. Diciplin ÄR min grej - bara det inte gäller mig själv...
Vi har redan märkt positiva skillnader på hans aptit, och även hans sovrutiner, så det var nog faktiskt dags för förändring nu.
Imorgon är det öppna förskolan som gäller, och sen är det möte med prästen på kvällen. Bara en vecka kvar till dopet. Min stora kille!