Ibland så känner jag mig så himla pretentiös. (PRETENTION: överdrivet anspråksfull, som gör anspråk på att vara fin o. förnäm, förstklassig enligt www.saob.se). Det är inte särskilt ofta det händer, men när det slår till så slår det hårt. Jag vet heller inte vart detta behov att vara duktig kommer ifrån. Storasyster kanske?

Idag har iallafall varit en sån dag.

På förmiddagen blev det en 5 km lång promenad med barnvagn och hund i mycket rask takt. Jag känner mig nyttig när svetten fullkomligt rinner på kroppen. Sedan var det dags för bad och dusch. Ren bebis och fräsch mamma är ett måste när man ska socialisera med andra! Eftermiddagen spenderades således med 15 andra barn på öppna förskolan. Lika trevligt som vanligt, förutom att de andra tyckte jag var duktig som gjorde egen mat till Harry. Bekräftelsemonstret i mig slukade alla orden och gottar sig fortfarande. När vi kom hem sov Harry i vagnen i 50 minuter(!). Under den tiden hann jag laga ca 15 portioner kyckling/potatis/palsternacka till Harry. Kryddade med rosmarin och vitlök. Detta hann jag också avnjuta i vuxenportion innan han vaknade. Jag matade honom, han åt mycket nöjt vilket tidigare bara hänt med min fiskgryta! Bekräftelsemonstret i mig slukade hans nöjdhet och gottar sig fortfarande. I sovrummet står nu en bricka med nattens omgång ersättning redo att blandas. Varmt vatten i en termos. Pulver i en liten låda. Kallt vatten uppmätt i flaskorna. Harry ligger och myser till sin sova-musik, och somnar själv utan nattning för tredje kvällen i rad. Tvättkorgen är tom. Diskmaskinen är laddad. Sovrumsgolvet är rent från kläder. Jag ska snart se ett snott avsnitt av Ensam Mamma Söker. 

Jag är nöjd med den här dagen, för jag vet att det kommer dröja innan den kommer igen. ♥

Nöjd unge. Nöjd mamma.