Alla säger att bebisar är så himla oskyldiga. Att de inte förstår så mycket, eller att de inte skapar samband. Jo tjena. MIN bebis är överintelligent. Han är smart så det ryker. Men det syns inte. Bakom den där dreglande och gurglande fasaden finns ett litet geni. Såhär upptäckte jag det. Bebisars överlevnadsinstinkt är inte så stor. Men eftersom Harry är inne på tand nummer 3 på mindre än 5 veckor, så antog han nog att morsan började tröttna lite på det ständiga kinket och de smärtande matstunderna. Så, innan han tog i och växte ut tand nummer 3 såg han till att ha mig utsövd. Natten till tisdag sov han nämligen från 20.30 till 04, sen fram till 07 och sen till 10.30! På
eftermiddagen hade jag så mycket extra energi så jag och mamma var ute och motionerade i skogen - med stavar tillochmed! Jag kände mig som en ny människa! Det borde ha gett mig misstankar... Därför kunde han idag
med gott samvete skifta mellan "go och glad" och "skriker så jag är illröd" på en grisblink. Smart kille det där! Jag har dock lärt mig läxan, och har ringt in förstärkning till i eftermiddag. Mormor kommer och livar upp stämningen så att mamma orkar ge det där lilla extra under dagen. Fast - man måste ju se det positiv! Fortsätter han i den här takten här han väl hunnit få alla tänder innan 1-årsdagen. Tårta med knäckebröd i kanske?

P.s Missförstå inte min "ilska". Aj lav maj bejbi, men man behöver få skriva av sig lite. D.s