Oj oj oj vad det händer grejer! Det är nästan helt omöjligt att hålla koll på allt som är "första gången", men jag försöker komma ihåg -för det är ju faktiskt häftigt att få vara med att starta någons liv. Förmiddagen spenderades på BVC inne i stan med mammagruppen. På schemat stod babymassage, och lite prat om smakportioner. Babymassagen var jättemysig! 8 halvnakna bebisar, deras svettiga föräldrar (de hade ju värmt upp rummet innan så bebbarna inte skulle frysa) och vår "gruppbarnmorska" H. Idag gick vi bara igenom massage på benen och magen, men Harry njöt i fulla drag. De andra bebisarna också!

Innan massagen passade jag på att väga min "lilla" prins, och jag höll på att storkna när jag såg vikten!! Med body, byxor, strumpor och nästan tom blöja visade vågen 8.980 gram. Nästan 9 kg! Man kanske kan räkna bort 150 gram i kläder, men det är fortfarande skrämmande mycket. Han är ju trots allt bara 4 månader, och det kanske inte är så bra att gå upp mer än ett kilo på en månad. Därför har vi idag startat ett nytt program - "ätamersällanprogrammet". Nu äter han varannan timme, och det är i princip på minuten som han blir totalt vansinnig och inte går att avleda med annat än mat. Idag provade vi att ge honom en slurk vatten ur flaska när första gnället kom, och det mottogs med glada miner. Såklart! :) Genom att låta honom dricka lite vatten varje gång han surnade till, kunde vi dryga ut maten med en hel timme! Ni förstår nog inte riktigt lyckan... ♥ Han drack bara 30 milliliter vatten, så det var inga mängder som behövdes heller. Imorgon ska vi bara vara hemma och slappa, så då ska jag prova mer.

Ikväll är för övrigt första kvällen som vi hoppar över en amning. Han åt en hel portion gröt, fick lite vatten efteråt, och somnade sedan mycket nöjd. Nu sitter jag här med mina urpumpade taxöron och surar. :)

Shit! Nu vaknade han med världens vrål... Han drömmer mardrömmar stackarn. De skriken är hemska att lyssna på. Det är liksom något instinktivt och överlevande i dem, och jag blir alldeles kall när jag hör dem. Den här gången gick det över ganska fort, men jag fick ta upp och trösta honom. Han ryckte i kroppen av snyftningar efteråt! I sådana här situationer blir man urmamman som kastar allt och springer till bebisens räddning, och gråten skär i kroppen. Hu...


Det måste ju vara det här BVC menar med att inte torka barnen för mycket runt munnen när de äter ♥