När M var här på True Blood-kväll häromdagen, uttryckte hon stor chock över att Harry gick omkring helt själv överallt (ÖVERALLT - tro mig!). "Det har du inte skrivit på bloggen!" sa hon menande. Och det är väl kanske så att jag missar att delge vissa saker i hans utveckling. För oss har det ju varit självklart nu i några veckor att han kan gå runt själv. Att han tar sig just ö v e r a l l t på två nanosekunder. Vissa föräldrar blir ju vana detta redan i 8-9månadersåldern, men Harry tog minsann lite extra tid på sig. Jag blir fortfarande lite ställd när jag hör fotsteg i hallen, och sen ser honom knalla runt hörnet. Kul, men lite läskigt. Ytterligare ett steg längre från att alltid behöva sin mamma! *snyft*

Här har ni honom i alla fall i full aktion. Jag får inget ljud på videon i min dator, men om ni får det så är det inte jag som glatt utropar "Hurra!" i slutet, utan jag råkade trampa på den vidriga Fisher Price-hunden som aldrig slutar låta...