Jag är allergisk mot föräldrar som inte bryr sig om vad sina barn gör. Som kommer in på Öppna Förskolan och ser det som dagis. Bara att släppa in ungen och sen sätta sig med kaffekoppen i ett annat hörn.

Det är som oftast också föräldrar till vidriga barn som gör såhär. Ja, barn kan vara vidriga i dagisåldern. Riktigt vidriga. Det värsta med den här mamman är att hon har två stycken. Den äldre är lugnare, men tar ändå mycket plats. Den lilla är helt vild. Lekte med träsvärd, och viftade till Harry i ansiktet. Slogs med en annan kille (som inte är någon ängel själv) och bara var överallt samtidigt. Jag hörde mamman säga till honom två gånger. På 2½ timme. Jag såg också orden glida rakt igenom honom från ena örat till det andra.

Tillsammans med en annan mamma sa jag "så ska inte min son bli", och sen skrattade vi gott. Lätt att sitta där och vara klokast. Men, även om Harry bestämmer sig för att vara hela-havet-stormar-unge, så kommer han inte att få vara det tillsammans med andra barn. Här ska bankas in respekt för andra, och jag är noga med ögonkontakt vid varje tillsägning. Då vet jag om budskapet går fram eller inte.

---

På promenaden förut så möttes vi av den lille killen med familjens hund. En liten hundagressiv sak, som lätt drog med sig honom mot oss. Jag väjde av, men han gick efter oss. Till slut fick jag säga till honom att inte komma för nära, eftersom hans lilla hund drog och skällde och Ombra hade väldigt svårt att koncentrera sig. Det är väldigt lätt att promenera med en Grand Danois som går baklänges, samtidigt som man kör vagn... Smart att skicka ut ungen själv med hunden? Eller inte.