Då var dagen kommen. Harry har ersatts med Rumpskuttaren. Rumpskuttaren tar sig överallt på egen hand, och skrattar åt ett nej. Rumpskuttaren är farligt snabb när man minst anar det, och tar ett hörn på mindre än en grisblink. Rumpskuttaren är självständig, och känner inga behov av sällskap.

Jag anade att kroppen var på gång med något nytt, när han stod upp på egen hand en kort sekund tidigare idag. "Idag känns det som att det kommer hända saker", och jag hade inte fel. Plötsligt måste vi börja säkra lägenheten från hundmat, sladdar och viktiga prylar som vi vill behålla. Härligt! ♥