Efter att ha läst si och så många år på universitetet, så förväntas man ändå kunna föra ett hyfsat resonemang med akademiskt språk. Man förväntas veta hur man citerar i en text, hur man gör stycke-indelning och hur man skriver rubriker. Man sätter till exempel inte rubriken "Pedagogen", och skriver sen om historia bakom matematikens grunder. Trodde jag.

Det arbetet jag ska opponera på om en vecka är helt galet. Vi har fått en formalia-bok att följa "till punkt och pricka" - hur svårt kan det vara då? Människan citerar hej vilt utan att markera det, skriver så konstiga meningar att h*n själv knappast kan fatta vad h*n menar, och trycker enter efter varje avslutad mening i princip. I sitt examensarbete. Helt galet! Jag har mailat min handledare om råd för hur jag ska sköta opponeringen utan att sänka personen totalt, för som det är nu har jag minst 15 kommentarer om varje sida. Arbetet är på 36 sidor... Helt galet. Hur detta arbete gått förbi en handledare (dessutom kursansvarig!) är för mig helt otroligt. Lite lagom skandal faktiskt.

Nej. Jag tycker att det är jobbigt. Arbetet säger ju som tur är egentligen ingenting om hur denna person kommer vara som lärare, men ändå så tycker jag att det borde finnas en viss grad av skrivkunskap hos någon som haft svenska som inriktning... Vi får se hur detta fortlöper...


Kanske borde skicka ut sådana här lågstadiesjälvkontroller för varje person att fylla i innan examen? :)