Barnbesiktning på BVC. Skamligt!
Efter dagens upplevelse tvivlar jag starkt på syftet med BVC; BarnaVårdsCentralen. Det borde heta BBK; BarnBesiktningsKontrollanten. Tydligen är det tämligen ointressant att veta om mitt barn får bra vård i sitt hem (som namnet antyder, kunde man ju tycka). Däremot är det intressant att pricka av på listor exakt vad mitt barn kan och inte kan göra, i någon mini-Hitler-anda.
I våras på 1-årskontrollen framförde jag min oro över att Harry fortfarande inte visade några större tecken på att börja gå. Jag frågade om vi på något vis kunde stimulera detta på något annat sätt än vad vi redan gjorde, men fick svaret att vi inte behövde oroa oss. "Vissa barn tar ju längre tid på sig än andra!" hette det då. Det dröjde några månader, och sen helt plötsligt så fattade Harry galoppen och började gå på bara några dagar, från att ha suttit och hasat på rumpan. Jag insåg då att min lille man behöver lite extra tid på sig, och att resten av hans utveckling också kommer komma i hans egen takt - inte enligt någons schema - och tur är det att jag har den inställningen!
Idag på 1½-årskontrollen fick Henki frågan om Harry på frågan "var är magen?" kunde peka på rätt ställe. "Nej", svarade han, för det är inget vi har börjat prata om hemma än. Med tanke på att hans enda begripliga ord än så länge är pappa, så känner vi inte behovet av att börja prata kroppsdelar... Barnläkaren tyckte att det var mycket märkligt, men sen kommer det värsta - hon säger åt Henki att vi ska gå hem och öva, och sedan komma tillbaka till BVC och visa upp att han kan! "Ni behöver inte boka någon tid eller så, utan kom bara in när ni har vägarna förbi!"
Jag trodde att Henki skämtade med mig när han återberättade besöket. På vilket sätt är detta viktigt? Ungen är icke godkänd på kontrollen för att han inte kan peka sig på magen. En kunskap som i hans värld är totalt orelevant! Jag förväntade mig att de skulle säga något om att han inte pratar särskilt mycket än, men att be oss gå hem och öva med Harry att peka ut magen är tamejfan helt sanslöst. Kränkande och nedlåtande. Vad får BVC ut av att han lär sig det? Vad får Harry ut av att han lär sig det utan att förstå vad meningen är med det(vilket också är skälet till att han inte kan)? Hur kan de faktiskt kräva att varje unge i såhär tidig ålder ska kunna en så standardiserad uppgift?
Varför frågade de inte istället om han kan peka ut specifika saker? Det måste ju vara det själva övningen går ut på? Isåfall hade Henki kunnat berätta att han kan peka på exempelvis Max och hunden i Max-böckerna, och att han vid alla måltider pekar ut vad det är han vill ha (Jag blev tokig på att han bara blev arg för att jag gav honom fel, så jag lärde honom att peka på det han vill ha; exempelvis vattenglaset eller tallriken. Syftet där är att ge ett verktyg till känslan, vilket jag kan se en tydlig mening med.) De frågade heller inte vad han "kan" i övrigt, för att luska lite kring hans inlärning. Han kan på begäran lägga en specifik sak på ett specifikt ställe, och kan till exempel "gå och tända lampan" vilket inte bara innebär att trycka på knappen utan också att vara medveten om ifall den redan lyser eller inte.
Samtidigt handlar det inte om ifall han kan saker eller inte. Att uppmana föräldrar lära sitt barn något så specifikt skickar signaler om att barnet inte är tillräckligt. Hade jag varit en orolig mamma hade jag kanske börjat undra över om min son är onormal för att han inte kan peka ut sin mage, vilket skapar oro och stress - något småbarnsföräldrar inte behöver få mer av. BVC's funktion i samhället borde vara att försäkra föräldrar om att barn utvecklas i sin egen takt, och att lägga vikten på att kontrollera så att de mår bra och känner sig trygga i sina små kroppar. Som tur är för Harry så är jag inte orolig över hans utveckling längre. Han kommer att börja prata när han vill, och när han vill peka sig på magen så kommer han att göra det. Av sin egen vilja, och ingen annans.
Genom att be oss öva in en för oss helt meningslös övning, så tycker jag faktiskt att BVC agerar kränkande. De klappar lilla oss på huvudet, och hade lika väl kunnat be oss att lära honom att gå på händerna baklänges iförd tyllkjol. Larvigt, och det för oss tillbaka till katederundervisningen där vi inte ska tänka själva utan bara rapa upp det någon annan tycker är viktigt.
Och det allra värsta är att ifall de bara hade nöjt sig med ett nej, så hade vi inte reagerat på att de frågade.
I våras på 1-årskontrollen framförde jag min oro över att Harry fortfarande inte visade några större tecken på att börja gå. Jag frågade om vi på något vis kunde stimulera detta på något annat sätt än vad vi redan gjorde, men fick svaret att vi inte behövde oroa oss. "Vissa barn tar ju längre tid på sig än andra!" hette det då. Det dröjde några månader, och sen helt plötsligt så fattade Harry galoppen och började gå på bara några dagar, från att ha suttit och hasat på rumpan. Jag insåg då att min lille man behöver lite extra tid på sig, och att resten av hans utveckling också kommer komma i hans egen takt - inte enligt någons schema - och tur är det att jag har den inställningen!
Idag på 1½-årskontrollen fick Henki frågan om Harry på frågan "var är magen?" kunde peka på rätt ställe. "Nej", svarade han, för det är inget vi har börjat prata om hemma än. Med tanke på att hans enda begripliga ord än så länge är pappa, så känner vi inte behovet av att börja prata kroppsdelar... Barnläkaren tyckte att det var mycket märkligt, men sen kommer det värsta - hon säger åt Henki att vi ska gå hem och öva, och sedan komma tillbaka till BVC och visa upp att han kan! "Ni behöver inte boka någon tid eller så, utan kom bara in när ni har vägarna förbi!"
Jag trodde att Henki skämtade med mig när han återberättade besöket. På vilket sätt är detta viktigt? Ungen är icke godkänd på kontrollen för att han inte kan peka sig på magen. En kunskap som i hans värld är totalt orelevant! Jag förväntade mig att de skulle säga något om att han inte pratar särskilt mycket än, men att be oss gå hem och öva med Harry att peka ut magen är tamejfan helt sanslöst. Kränkande och nedlåtande. Vad får BVC ut av att han lär sig det? Vad får Harry ut av att han lär sig det utan att förstå vad meningen är med det(vilket också är skälet till att han inte kan)? Hur kan de faktiskt kräva att varje unge i såhär tidig ålder ska kunna en så standardiserad uppgift?
Varför frågade de inte istället om han kan peka ut specifika saker? Det måste ju vara det själva övningen går ut på? Isåfall hade Henki kunnat berätta att han kan peka på exempelvis Max och hunden i Max-böckerna, och att han vid alla måltider pekar ut vad det är han vill ha (Jag blev tokig på att han bara blev arg för att jag gav honom fel, så jag lärde honom att peka på det han vill ha; exempelvis vattenglaset eller tallriken. Syftet där är att ge ett verktyg till känslan, vilket jag kan se en tydlig mening med.) De frågade heller inte vad han "kan" i övrigt, för att luska lite kring hans inlärning. Han kan på begäran lägga en specifik sak på ett specifikt ställe, och kan till exempel "gå och tända lampan" vilket inte bara innebär att trycka på knappen utan också att vara medveten om ifall den redan lyser eller inte.
Samtidigt handlar det inte om ifall han kan saker eller inte. Att uppmana föräldrar lära sitt barn något så specifikt skickar signaler om att barnet inte är tillräckligt. Hade jag varit en orolig mamma hade jag kanske börjat undra över om min son är onormal för att han inte kan peka ut sin mage, vilket skapar oro och stress - något småbarnsföräldrar inte behöver få mer av. BVC's funktion i samhället borde vara att försäkra föräldrar om att barn utvecklas i sin egen takt, och att lägga vikten på att kontrollera så att de mår bra och känner sig trygga i sina små kroppar. Som tur är för Harry så är jag inte orolig över hans utveckling längre. Han kommer att börja prata när han vill, och när han vill peka sig på magen så kommer han att göra det. Av sin egen vilja, och ingen annans.
Genom att be oss öva in en för oss helt meningslös övning, så tycker jag faktiskt att BVC agerar kränkande. De klappar lilla oss på huvudet, och hade lika väl kunnat be oss att lära honom att gå på händerna baklänges iförd tyllkjol. Larvigt, och det för oss tillbaka till katederundervisningen där vi inte ska tänka själva utan bara rapa upp det någon annan tycker är viktigt.
Och det allra värsta är att ifall de bara hade nöjt sig med ett nej, så hade vi inte reagerat på att de frågade.
Jag kan minsann klättra upp på första trappsteget och sätta mig - alldeles själv - och det är sånt som jag tycker är bra att kunna" säger Harry.
Kommentarer
Postat av: Sofia Ekblom
Men ååå! Va irriterande! Förstår mycket väl varför du blev arg.
Påminner mig om min skolsköterska på högstadiet. Hon vägde och mätte och visade sedan hur hon markerat mina siffror i ett diagram och förklarade att jag var lite för kort och lite för tjock.
Precis det man vill höra som osäker tonåring...
Dom finns överallt, idioterna.
Postat av: Soff
Helt sjukt! Ännu mer sjukt. Jag hatar de där undersökningarna så jag frågade faktiskt Klara innan vart magen var. Slapp det bli frågor. Däremot vägrade hon säga vad kon sa. Doktorn satt och lät massa djurläten utan att få svar. Hon nickade kanske lite när hon hörde ett muu. Det kan ha varit 2 årskontrollen. Jävla märkligt att det inte har hänt ngt inom barnavården. Ligger fortfarande på 40-50-talsläror... Gå för guds skull inte tillbaka o visa. Han hittar väl magen om han vill. Puss
