Åh vad han förbryllar mig, min lille man. Ingenting sker som jag tror, och jag får tänka om med allt jag lärt mig under min utbildning gällande utveckling och inlärning. Andra "snarttvååringar" pratar. De säger många ord, och kanske till och med sjunger en lite truddelutt. Harry däremot, verkar tycka att tal är helt överflödigt (förutom ett specifikt antal ord som han säger hela tiden). Istället för att härma det vi säger - vilket han skulle klara galant - så gör han gester. Han kan alla rörelser till sångerna vi sjunger, men yttrar inte ett ord. Gaaah, vilken tokig unge! :) Han pekar, böjer sig och grimascherar på ett sätt som är väldigt tydligt. Man förstår precis vad han menar, och han har också en väldigt bra ordförståelse. Det gör ju att han i sin tur förstår precis vad vi menar hela tiden, och därför inte behöver fråga eller så. Det driver mig till vansinne! :) Hans pappas bekväma sida var en sådan sak som jag hoppades inte skulle bli så tydlig hos Harry... Han kan om han vill, det är bara den där sista lilla motivationen som behövs. Ônge!

Istället för att säga "varmt" så kan man göra såhär: