"Nee mama. TUTA!"
Det här är en mening som brukas ofta av den lille terroristen. Gärna med tung betoning på TUTA med en ilsken min och en extra rynka mellan ögonbrynen. "Nej mamma. Sluta!" kan han slänga in lite här och var, inte bara när jag är extra jobbig. :) Ska vi läsa en bok? Nee mama. TUTA! Nu är det snart dags att sova. Nee mama. TUTA!
Det är lurigt hur allt hänger ihop det där. Nu är han så tydligt inne i vad som så vackert kallas den "anala fasen" av livet. Förut var det ju den "orala fasen", då allt ska upplevas och undersökas med munnen. Nu handlar det istället om ägande - att något kan vara mitt och min möjlighet att behålla eller ge bort. Det är också nu vi föräldrar sliter vårt hår med potträningen, för helt plötsligt så inser de små terroristerna att de inte alls behöver bajsa eller kissa på pottan/toaletten om de inte vill. Man kan nämligen hålla sig istället. Oh dear... Med Harry blev detta väldigt tydligt, för ordet "min" kom och någon vecka senare så började han helt plötsligt smyga iväg för att bajsa i blöjan (från att stolt komma och deklarera att han poopat. Pappas fina ordval...) eller att helt vägra allt på pottan. Klart roligare att behålla saker, än att ge bort dem helt enkelt!
Underbart, eller vad säger ni andra 2½-årsföräldrar? :)
För några veckor sedan lärde han sig det magiska ordet "min". Eftersom han alltid säger allt dubbelt (bil är bibi till exempel) så blev ju även detta "minmin". Allt är "Harry minmin", även om han är duktig och delar med sig till slut.
Det är lurigt hur allt hänger ihop det där. Nu är han så tydligt inne i vad som så vackert kallas den "anala fasen" av livet. Förut var det ju den "orala fasen", då allt ska upplevas och undersökas med munnen. Nu handlar det istället om ägande - att något kan vara mitt och min möjlighet att behålla eller ge bort. Det är också nu vi föräldrar sliter vårt hår med potträningen, för helt plötsligt så inser de små terroristerna att de inte alls behöver bajsa eller kissa på pottan/toaletten om de inte vill. Man kan nämligen hålla sig istället. Oh dear... Med Harry blev detta väldigt tydligt, för ordet "min" kom och någon vecka senare så började han helt plötsligt smyga iväg för att bajsa i blöjan (från att stolt komma och deklarera att han poopat. Pappas fina ordval...) eller att helt vägra allt på pottan. Klart roligare att behålla saker, än att ge bort dem helt enkelt!
Underbart, eller vad säger ni andra 2½-årsföräldrar? :)
De är så söta när de sover... ♥
Kommentarer