Johanna & Harry

Babysitter har väl alla sett, och även gåstol - men vad är då en Babygåer? :)


Jo, om en tar i och gungar ordentligt med benen fram och tillbaka så flyttar sig babysittern! Fram och tillbaka - fram och tillbaka med benen! Jag stod och lagade lunch när jag insåg att Nils plötsligt stod bredvid mig, och fattade inte hur han hamnat där...



Äntligen framme hos mamma! Det tog bara 10 minuter! :)

Kan lätt säga att vi inte riktigt är överrens om takten på utvecklingen här hemma. Nils tycker att det här med att ligga på mage är jättetråkigt och onödigt. Han gör hellre såhär:

Första skrattet kom i måndags, och han är en riktig gladfis den här lille:

...att min 7-veckorsbebis blir alldeles tokig om han inte får stå i knät. Stå!!! Herregud... Var ska detta sluta? Jag själv gick ju lucia för min farmor och farfar när jag var 10 månader gammal, och min mamma hälsar att det inte är att rekomendera att gå så tidigt... Hör du det Nils!?

Det kommer flera ordentligt flin om dagen nu, och då får jag ju vara beredd med kameran!

Precis som sin storebror så sover Nils ibland med öppna ögon - vilket är det läskigaste jag vet. Speciellt på natten! Jag tycker att det ser så läbbigt ut! :)

Ja det blir nog pappas namn som andranamn... Tror vi... :) Det är ju ett skitsvårt beslut att ta vad någon ska heta i (förhoppningsvis) resten av sitt liv!

Lilleman har antagligen för kort tungband, och på besöket hos BVC idag skickade sköterskan en remiss för att få det hela undersökt. Han har inga problem att amma och få i sig tillräckligt med mat, men han suger in luft och blir alldeles gasig i magen, plus att han inte kan "hålla tätt" och spiller ner hela sig när han äter. Är han trött har han dessutom väldigt svårt att få rätt grepp, så det är lika bra att kolla upp det hela. Tittar man på tungan är den tydligt hjärtformad framtill, och tungan når heller inte riktigt ut genom munnen. Vi får väl se vad de säger hos läkaren.

Fredagen den 20 januari var vi på kalas hos Henriks pappa på kvällen. Förvärkarna var som vanligt; irriterande men inget man föder barn på. När vi kom hem fick jag en underlig känsla, och efter ett toalettbesök så kunde jag konstatera att jag blödde. Ljusrosa slempropp har jag ju hört om, och så var det med Harry, men detta var klarrött - så jag fick lite lätt panik. Om det är något man fasar för hela graviditeten så är det blod! Barnmorskan på förlossningen svarade lugnt i telefonen att "det är bara slemproppen, och den kan se ut så. Det är ingen fara. Du är välkommen när värkarna kommit igång!". Med en lätt(!) adrenalinhysterisk kropp gick jag och la mig. Värkarna kom och gick tätare och tätare, men det var liksom inget "tryck" i dem. När klockan var 02 gick jag upp och satte mig på pilatesbollen en timme och tittade på Cityakuten. Värkarna kom med 6 minuters mellanrum och började göra rätt ont. Men, när jag återgick till sängen så kom de plötsligt av sig, och någon timme senare så somnade jag.

...och vi kan lätt konstatera att grädden i kossan fortfarande är tip top! Harrys tillväxtkurva under första året var ju mer av en vägg(!) och det ser ut som att lillebror vandrar samma väg.

...jag sagt om att lillfisen inte ser ut som mig! :) Pappa har fört över gamla diabilder, och här är jag alldeles ny:

..i inlägget nedan om att han är så vaken och med ser ut såhär:

Idag är han 5 dagar gammal, och vi har börjat hitta små rutiner. Han ammar mycket åt gången, och sen sover han 2,5-3 timmar. Väldigt ansträngande... ;) Nej då, jag vet ju att det kommer vakennätter, onda magar och mycket annat skoj framöver - så därför är det bara att vara nöjd så länge det är lugnt. Inatt bjöd lillfisen på 2 långa sovperioder, och sånt tackar man ju för så länge det varar! Jag var dessutom så dum att jag åt hela 7 rutor choklad igår, så huvudvärken kom som ett brev på posten.