Köpfrossa på Me&i-party
Var TVUNGEN att köpa ett par sådana här byxor, för de har vi haft förut och de är så fina!
Otroligt fina kläder i den här kollektionen! Kolla in mer på Me&i's hemsida, här!
Hemklickat:
Lillerudsdagarna 2011
(Ursäkta kvalitén på bilderna. Mobilkameran är som sagt helt värdelös, men bättre än andra kameran som låg hemma...)
Insikten
Det där är mina två barn.
Mina.
Två.
Barn.
Två stycken.
Som finns.
Jag har två barn.
Shit! ♥
Pysseltanten
Ultraljud
Istället för att bli tillbakaflyttad två veckor som jag trott hela tiden, blev jag istället framflyttad nästan en hel vecka! Jag är därför nu i vecka 20, och är halvvägs! Shit! :) Nya datumet är 22 januari.
Och för att inte glömma.... Visst kollade ju vi vilken sort det är! Jag har ju hela tiden varit bombsäker på att det är en lillasyster därinne, men icke! :) Har barnmorskan rätt så blir det en lillebror! Nu måste vi bara komma på ett namn, för lillasyster hade vi redan döpt... :)
Jag kände hur den här kalender liksom tala...
Jag kände hur den här kalender liksom talade till mig, och ville hänga hemma i mitt kök! :)
Avslutar fredagkvällen med en rabarberpaj ...
Avslutar fredagkvällen med en rabarberpaj i min nya hjärtform. Första rabarberpajen jag bakat faktiskt, så det ska bli spännande att smaka imorgon. Nu är det bara ett eldprov kvar innan jag är tvättäkta husmor - bullar! Det får bli en annan dag... :)
Nu laddar vi för helgen!
Harry har varit på nya dagiset själv hela veckan, och i måndags gick lämningen jättebra. Dagarna som följde har gått sisådär... En del gråt, och trots att fröken sa "du får ringa och kolla hur det går sen vet du" så känner jag att jag måste lägga band på de här hormonerna. Klart ungen blir stressad när jag är stressad. Igår gick det i alla fall lite bättre, och idag hoppas jag på NOLL gråt. Ok, Harry? ;)
Imorgon hade vi planerat att åka till Lillerud, men det är sista motordagen på gamla flygplatsen och vi vill ju hemskt gärna att pappa Henki följer med - så då får vi åka till Lillerud på söndag istället. Lite kaninhoppning, agilityuppvisning, ponnyridning, kossor, grisar och andra djur står på programmet. Jag ville ha en bild från Lillerud till det här inlägget, och googlar man "Lillerudsdagarna" så kommer det upp en hel del kända ansikten! Till exempel det här söta:
När Henki är på motordagen så passar vi på att åka hem till mina föräldrar. "Jag måste få lite Harry! Och Johanna såklart..." sa mamma och försökte låta övertygande om det sista. ;P
Dagis*barnetHarryochhanssjukamamma
Idag hade vi vår första riktiga lämning på nya dagiset. Jag hade bytt min arbetstid så att jag hade lite marginal ifall han skulle bli ledsen, men som vanligt så är han så fasligt kavat. Med en gång drog han med mig in till det stora bilgaraget, drog fram bilarna och satte igång att leka. Jag sa "nu går mamma", och fick en vink och en slängpuss - och så var det bra. Jag fick liksom anstränga benen för att faktiskt gå därifrån när det gick så bra, annars hade jag gärna stått kvar där och velat lite med "klarar du dig nu då älskling?". Hormonstinn kossa är vad jag är. Jag vill ju att han ska vara så självsäker att han kan gå in sådär och leka, men självklart inte så distanslös att jag kan lämna honom varsomhelst - så detta gick ju perfekt! Han hade inte gråtit någonting under dagen, ätit ordentligt med mat och sovit en stund. Då är jag nöjd!
Själv pussade jag en snorig barnnäsa i helgen (inte Harrys, tror jag är immun mot den nu) och mår därefter. Ont i halsen, vallande frossa och tät i näsan, men eftersom jag har hand om inskolning på jobbet så är det i n t e bra att vara hemma just nu. Jag fokuserar på att vi ska på ultraljud nästa måndag, och räknar dagarna! Resten av den här dagen spenderas framför teven med en kopp te och Bafucin. Tyvärr går det mest Rorri Racerbil, Thomas Tåget och Teletubbies på teven här... :)
Hur orkar han?
Det är ju också nu det börjar bli kul att plocka upp saker och säga vad de heter. Vi hade en liten diskussion kring om de små röda bären var äpplen eller inte... :) Skillnaden från bara några månader tillbaka är att vi nu går åt samma håll (innan var det roliga med promenaden att alltid gå tvärt emot) och att han själv pekar och frågar. Mer sånt! Jag älskar ju att gå i skogen, och med honom som sällskap så blir det ju allra bäst! ♥
Ge mig mina...
Vi har precis kommit hem från Henkis farmor och farfar, där vi åt mat, åt paj och sen fika lite till. Mätt! Harry älskar att vara där, och livar upp det för dem lite. De var imponerade av att han säger "gack" (tack) och "gackemuck" (tack så mycket) när han får något, och det är bra för det tränar vi på jättemycket. Artighet kommer man långt på, och Harry ska som sagt inte bli ett barn som bara hojtar ut vad han vill ha rakt över bordet.
Det är roligt att vara hos de äldre och höra lite gamla historier, men också för att det betyder så mycket för dem att vi hälsar på. Vi är jättedåliga på att ta oss tiden att åka dit, men det får farao bli ordning på det. För deras skull!
Nog för att jag gillar sällskap när jag bo...
Nog för att jag gillar sällskap när jag borstar tänderna, men en 2,5 cm lång tvestjärt är inte ok! :)
En tom låda...
Som tur var slutade jag i lagom tid för att hinna till Harrys nya dagis och vara med de 20 sista minutrarna där. Kanske inte världens bästa avdelning, men det blir nog bra. Det sköna är att få åka hem tillsammans, och ha hela eftermiddagen kvar! Men, när vi kom hem så var vi helt tomma alla tre, så efter lite mellanmål så blir det lite film och att bara ta det lugnt. Orkar inget annat!
Det börjar bli dags att köpa lite mer gravidkläder också. Jag ska hämta min kasse med kläder från C imorgon, och sen måste det nog kompletteras med några byxor till. Allt sitter ju trångt nu, fast jag har fortfarande mina vanliga jeans - och det tror jag inte att jag kunde i vecka 17 med Harry... Måste läsa gamla bloggen och kolla! (Läste, och tydligen började jag med mammajeans i vecka 15 så då är det inte så jättestor skillnad!)
Babuschka
In i vardagsrytmen igen...
Själv fick jag jobba över en liten stund på grund av schemafel, men hann komma hem till en gemensam middag ändå. Hösten med den här barngruppen kommer bli intensiv, så det är skönt att veta att det faktiskt bara är hösten ut... :) Det ska bli skönt när vi kommer över alla inskolningsveckor och kan börja med temaarbetet i smågrupper, och även med att jobba ihop gruppen.
Det är tråkigt att det ska regna (hela dagen!) men det betyder att jag kan kura ihop mig i fåtöljen med en kopp te och tända mina ljushus från Jotex:
Vecka 17
När jag skrev sist om hur jag mådde så vågade jag mig på att skriva att illamåendet hade gått över. Dagen efter drog det igång igen, och jag fick starta min arbetsdag med att kräkas på jobbtoaletten... Hur farao orkar ni, ni som mått illa flera graviditeter? Jag har lust att ge upp efter den här! :) Nu får jag istället skriva att just nu mår jag inte illa, och eftersom jag har börjat äta järntabletter så är tröttheten också mycket bättre - även om jag känner att jag orkar mycket mindre. Det är en trött mamma som kommer hem från jobbet... :)
Men äntligen har jag börjat känna ordentliga "sparkar" som också känns utanpå. Känner mig som Al Bundy från "Våra värsta år" när jag sitter med handen i byxlinningen här hemma, men det är så mysigt när det poppar till! :)
Jag är i vecka 17.
Jag har gått 16 fulla veckor och 3 fulla dagar (v16+3).
Jag är i 4:e kalendermånaden.
Jag är i trimester två.
Jag har 164 dagar kvar till beräknad förlossning.
Vecka 17
Kroppen: Livmodern växer mer och mer och det är vanligt att man känner lite molvärk av och till. Andra typiska symtom är att man känner sig hungrigare än normalt, det kan bero på att fostret samlar på sig fett. Troligen har du gått upp två-fem kilo i vikt. Sexlivet kan vara alltifrån blomstrande till att inte fungera alls. Däremot har man vanligen samma behov av närhet som tidigare, kanske till och med mer.
Fostret: Redan nu kan du känna när ditt barn har hicka. Det känns i så fall som mycket regelbundna fosterrörelser. Skelettet är synligt på röntgenbilder. Det bildas nu ett värmereglerande fettlager på ytan av kroppen. Underhudsfett bildas och det hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen efter födseln. Nu har den första avföringen börjat samlas i tarmen, denna avföring kallas mekonium och är grönsvart och kletig i konsistensen. Fostervattnet som fostret rör sig är rent och sterilt och byts flera gånger om dagen. Barnets hår har börjat växa och bli längre.
Jag och lilla "bullen" ♥
Inget riktigt
Nu blir det bara slappning! Imorgon börjar Harry på sitt nya dagis, jag startar en vecka med egna inskolningar och livet rullar på! ♥
Kräftskiva 2011
I alla fall... Vi dukade färdigt allt på verandan redan dagen innan. Skönt att slippa stressa med det!
Vi blev 30 personer som satte oss ner och intog kräftor, västerbottenpaj och en massa annat gott - och det blev väldigt lyckat!
Jag hann inte ta mer bilder än så, för kräftorna kallade - och inte mindre än 1,5 kg slank ner! :) Sen skulle det serveras kaffe, fika och sen också lite korv&bröd innan gästernas buss kallade för natten.
Det är ju alltid smickrande att få beröm för att vi har ett fint hus, men det är extra roligt när vi visar runt och alla ser ut som fågelholkar. "Oj vad stort det är!" och det är det ju! :) Några röster ropade att vi skulle fortsätta att ha kräftskivan hos oss på den "perfekta kräftskiveverandan", men nästa år går turen till Finnhamn i Stockholms skärgård - och det ska bli jättespännande!
Att säga sitt namn
Jag är bortskämd
På skoj brukar jag reta min syster för att hon fortfarande bor hemma (eftersom hon precis tog studenten så är det inte så konstigt) och kan maxa mamma- och pappahjälpen. Skjuts hit och dit (Innan hon tog körkort. Har jag berättat det förresten? Superduktig och klarade det på första uppkörningen! *stolt*) och lite extrapengar när man behöver. Skitlyxigt! Och lite fuskigt när en annan köpt hus och stretar med ekonomin.
Men hallå! För alla pengar i världen, och skjuts hit och dit, så får ju jag så mycket annat! Väldigt mycket annat! All hjälp med Harry är ovärderlig. Den här veckan avstod mamma och pappa från att resa bort så att jag kunde börja nya jobbet. Passa barnbarnet (som dessutom blev sjukt och "extra" kul att vara med...) och fixa lite här hemma inför kräftskivan istället för att stanna en extra vecka i Barcelona. Eh? Dessutom ställer de upp med noll och ingen tvekan när vi behöver en hand annars. Mamma "råkar" dessutom väldigt ofta hamna på PoP eller någon annan klädkedja som "råkar" ha rea, och kommer hit med kassar fyllda med precis vad som behövs i den lilla garderoben.
Så, jag ska genast sluta att klaga - jag har världens bästa föräldrar! ♥
Blöjmaffian
Sjukdags igen... Febern har legat på över ...
Sjukdags igen... Febern har legat på över 40 grader i ett dygn, så till slut fick han alvedon (bäst för kroppen att få försöka läka ut själv tycker jag) och då orkade han äta både glass, smörgås och dricka en festis. Skönt för den oroliga mamman! Vet inte om det är de sista två tänderna som spökar, eller om det är en dunderförkylning på ingång. Hoppas faktiskt på det första!
Sjukdags igen... Febern har legat på över ...
Sjukdags igen... Febern har legat på över 40 grader i ett dygn, så till slut fick han alvedon (bäst för kroppen att få försöka läka ut själv tycker jag) och då orkade han äta både glass, smörgås och dricka en festis. Skönt för den oroliga mamman! Vet inte om det är de sista två tänderna som spökar, eller om det är en dunderförkylning på ingång. Hoppas faktiskt på det första!
Sjukdags igen... Febern har legat på över ...
Sjukdags igen... Febern har legat på över 40 grader i ett dygn, så till slut fick han alvedon (bäst för kroppen att få försöka läka ut själv tycker jag) och då orkade han äta både glass, smörgås och dricka en festis. Skönt för den oroliga mamman! Vet inte om det är de sista två tänderna som spökar, eller om det är en dunderförkylning på ingång. Hoppas faktiskt på det första!
"Behov av en fast hand"...
Dagens samhälle har ju varit ett curlingsamhälle, där föräldrarna sopar vägen ren för sina barn att gå på. Felfritt. Inga problem. Föräldrar idag kallas också för "helikopterföräldrar" eftersom de styr allting från ovan likt en enorm hand som ser till att varje steg av barnens liv ska gå så enkelt som möjligt. Inga hinder. Inte ens en liten bula i vägen. Skitläskigt!
Vad är det då som är så himla farligt med motgångar? Att inte få sin vilja igenom hela tiden? Att ha lite tråkigt mellan varven? Är jag en dålig förälder om jag inte lyder mitt barns minsta vink? Om jag inte ser till att det går igenom sin dag utan konflikter eller problem? Nej! Jag tycker snarare tvärtom! Grattis! Du ger ditt barn verktyg för att tänka själv!
Att ha en fast hand med sitt barn innebär för mig att det är jag som styr, men inte ovanifrån med syfte att underlätta. Snarare att vara den som är byggnadsställningen varifrån barnet själv konstruerar sitt liv. Det är fortfarande byggnadsställningen som är grunden och anger tydligt var man kan bygga, men byggandet sker av barnet själv. Hänger ni med hur jag tänker? :) Att styra från bakgrunden, och vara något att studsa tillbaka på, snarare än att vara den som visar vägen.
Den fasta handen sätter gränser som säger "hit, men inte längre". Att visa tydligt för sitt barn vad som är ok eller inte. "Curlingbeteenden" som att gråta hysteriskt för att man inte får som man vill, köra över andra för att få sin vilja igenom, eller att bara skrika "mjöööölk" tvärs över bordet får mig att rysa. Jag uppfostrar Harry att vänta på sin tur, att han faktiskt INTE får som han vill om han han inte kan vara lugn och sansad, eller det enklaste: säga "tack" när man ber om något. Gränser, om än stora eller små, ger barnen trygghet i sin uppväxt. Jag tror att många är rädda för att säga nej just för att barnen blir hysteriska eller för att "han älskar mig inte då". Det är precis tvärt om. Kom ihåg det. Ett tryggt barn som vet var gränsen går behöver inte ständigt testa sin omgivning, och kan lägga en massa energi på att hinna leka och ha kul istället.
Mini-spa för hunden!
Igår skickade vi henne i alla fall till mini-spa inne i stan, a.k.a hem till min bror och svägerska! Där fick hon en skön långpromenad i bra tempo och en massa gos! Tack för det! Det betyder mycket för oss båda! ♥
Lånade bilder från Fias blogg:
Husmorspoäng: Hemmagjord äppelkräm
(Recept ur Vår Kokbok)
Gör såhär:
Jag trodde att jag skulle kunna äta det här, eftersom äpplena blev ordentligt mjuka och varma - men icke. Väldigt tråkigt, för det blev väldigt gott!
Ingen festprisse detta!
Henki stånkade häromdagen:
Ja... Hur farao orkar man? Och jag är inte ens "mycket" gravid än, men blir ju trött för minsta lilla. Som tur är så jobbar jag ju såpass lite (75%) så att jag har lite ork kvar när jag kommer hem. En vanlig dag kommer jag att jobba exempelvis en tidig: 7.15 - 13.30 eller en sen: 11-17. Skitjobbigt... :)
Så fort jag får arslet ur vagnen (är så trött jämt, så nu är det nog dags för järntabletter) så ska jag ladda in kort från den väldigt trevliga middagen igår och även lägga upp lite annat skoj. Men, just nu känner jag mig bara som en flåsande hund med tungan nere vid knäna.