Vi kliver in hos doktorn, och det första han säger lite skrattande är "Jasså, Harry. Här kommer du och är sjuk?". Efter det lyckades han med att hinna titta i öronen, munnen, och att lyssna på lungorna på mindre än 1 minut. "Det ser jättebra ut!" säger doktorsspektaklet, men skrev i alla fall ut lite hostmedicin eftersom hönsmamman vägrade ge sig om ungens återkommande hostattacker... Nu har han varit på dagis i två dagar utan minsta knyst vare sig där eller hemma - så mykoplasma var det som tur var inte! :)
, m
Vattenfärger var superskoj, fast roligast är ju att äta färgen... :)
På väg hem från dagis fick jag ett infall, och åkte förbi Barnens Hus och köpte nytt ritblock, kritor och vattenfärg. Här ska skapas! Harry tyckte att det var kul att rita (har inte gjort det hemma på ett tag för han bara åt upp allt istället...) och imorgon ska vi prova på att kladda lite med vattenfärgen! :)
Jag mår verkligen dåligt av att se den här bilden, för hon var så smal att hon såg sjuk ut... På den här bilden kan jag tänka mig att hon vägde ca 44-45 kg, vilket är galet lite för en Grandis.
Jag hittade Nordics färskfrusna foder (helt rått, ser ut som grovmald köttfärs) och redan efter någon månad såg vi enorma resultat. Hon fick ett "fettlager" under huden som hon aldrig tidigare haft. Då var hennes ämnesomsättning helt ut balans, och hon brände väl det lilla hon åt direkt. Nu äter hon inte bara sitt färskfoder, utan har fått upp aptiten för torrfoder igen (hon får mat 3 ggr om dagen, så jag ger ett mål med torrfoder för att dryga ut kassan lite...) och äter skålen tom direkt - vilket är helt knäppt eftersom hon annars knappt rörde maten jag gav henne.
Såhär fin är hon nu, och väger ca 55 kg vilket är helt normalt:
Varken tjock eller smal - precis perfekt! Pälsen glänser och är tjock och fin, och hunden är glad och mår bra. Magen är stabil som en klocka. Det är helt sanslöst vad stor roll maten spelar egentligen.
Ja det tror jag tyvärr att Harry har fått i efterdyningarna av vattkopporna. Han är feberfri, men har ork som en 94-årig tant, ingen matlust (inte ens på fika!), sover jättemycket, och får jättejobbiga hostattacker så fort han anstränger sig mer än nödvändigt. Inte bra. Vi har fått tid hos doktorn kl 11.00, så sen får vi se hur det ligger till med honom. Jag tror dessutom att jag har något liknande, så vi får väl se hur detta går. Å ena sidan vill jag ju att han ska vara frisk, men det är samtidigt skönt att få veta vad som är galet så att han kan få medicin mot det i så fall. Lilla bebin ♥
När Harry var som tröttast på mig, att inte få vara på dagis, och på att vara sjuk så var det dags att hitta på något riktigt skoj... :)
Man behöver byttor, bunkar, skålar och glas i olika storlekar. Sen behövs också skedar, mått och andra saker att hälla med. Häll lite vatten i alla byttor, bunkar och skålar och låt sen ungen roa sig med att hälla vattnet mellan de olika byttorna, bunkarna och skålarna. Ha! Världens påhittigaste morsa! *ironisk* Jag vill påpeka att jag också var sjuk så uppfinningsrikedomen var liksom borta... :) Men roligt hade han!
Ja, det var vatten överallt - men det går ju att torka upp... :)
Roligast just nu är att sitta i pappas Evo. Vi kan inte gå förbi bilarna utan att sitta en stund i pappas Evo. Vi kan inte åka någonstans utan att först sitta en stund i pappas Evo. När vi är inne pekar han ut genom fönstret på pappas Evo. Ja, ni fattar. Biltokig redan som två-åring. Hur ska detta sluta? :)
Att sitta vid ratten är såklart roligast...
...men att sitta i barnstolen går också bra. Hej då mamma, du kan gå nu!
Dagens IKEA-shopping blev bara lampor. Lampor tycker jag är riktigt tråkigt att köpa, och sånt som "bara ska finnas där". Inget roligt att pyssla med! :) Det blev:
2 stycken sådana här tråkiga till hallen- men de fyller sitt syfte och kostade hela 49:- styck:
Till Harrys rum blev det den här söta:
Till lilla badrummet blev det 2 stycken sådana här, som vi ska sätta upp på ett lite annorlunda sätt (bilder kommer när det är färdigt):
Jag har inte särskilt svårt att se framför mig hur Harry kommer se ut som tonåring... :) Ingen feber idag, men däremot förkyld, trött och grinig. Vi börjar båda tröttna på att vara sjuka - och lite på varandra också... :)
Man kan lätt tro att det här är ytterligare en "Speed"-ripoff, med skenande tåg och saker som blir överkörda till höger och vänster - men icke. Jag blev positivt överraskad av att handlingen inte alls stämde med mina förväntningar, och filmen är riktigt spännande. Jag-biter-av-alla-mina-naglar-spännande, och det var länge sen jag såg en sån film!
Vi lever - knappt. I fredagskväll hörde vi på Harry att det var krupp på gång, och sen kom första anfallet på natten som ett brev på posten. Det hade ju varit runt -5 i några dagar, och sen slog vädret om till plusgrader med snö - och då får han krupp på grund av förändringen av fukt i luften. Sedan i lördags har han pendlat i feber mellan minst 38.8 till högst 40,5, så imorgon blir det nog ett besök hos farbror doktorn för att kolla upp hur det står till. Han har även lyckats smitta mig, såpass att Henki var hemma idag och tog hand om oss båda sjuklingar.
That's life!
Och som om vi inte hade nog med det så är det så mycket stopp i köksavloppet att vi nu väntar på slambilen, vi har fått tv-telefon-bredband men kablarna i väggen är inte ihopkopplade än (de jobbar febrilt as I write) och någonstans i detta ska vi också hinna måla list.... Eller inte...
Så nu vet ni varför bloggen varit stendöd - och jag ska försöka lägga in bilder från fredagens middag sen när lille feberman gått och lagt sig.
Vår räddare i nöden under dessa dagar när Harry bara orkat ligga still i sängen:
Talking TomCat - den bästa appen om du har barn! Hur bra som helst!
...står på schemat imorgon kväll. Därför har denna kvällen spenderats i sällskap av dammsugare och andra städredskap. Det är i dessa stunder jag undrar varför vi köpte ett så stort hus... :) Tar en hel dag att städa övervåningen!
Ser fram emot sällskapet imorgon - och hoppas att jag kommer ihåg att knäppa några kort!
Ett totalt orelaterat kort, taget med min nya favoritapp "Retro Camera":
Allra bäst är den fuktskadade bastudörren i bakgrunden som liksom blev lite extra murken! ;)
Ni som hängt med i bloggen ett tag vet att i mitt liv finns det inget mellanläge. Det är på eller av. Bra eller dåligt.
Just när vi trodde att det äntligen började lugna sig med hästen, så fick plötsligt C's ena hund (Ombras syster) magomvridning sent en lördagkväll, och fick opereras akut. Hon har spenderat senaste dagar hos veterinären, där hon dessutom fått problem med hjärtat (påfrestningen av operationen). Nu verkar det gå åt rätt håll *peppar peppar*, och hon ska få komma hem inom kort. Magen är dock extremt känslig, och det är lätt för att hon blir sjuk igen. Vi håller alla tummar och klor för att hon ska bli bra!
Vad som händer i Japan har väl ingen missat? Min farbror (bilden nedan) med familj bor i Tokyo, och nu när läget är såpass allvarligt med strålning och fler jordbävningar så är vi alla rejält oroade här hemma.
I ett mail till släkten här i Sverige skriver han:
Hjälp oss att hålla tummarna för att det finns någon sorts positiv utgång för det här...
Från eBay beställde jag i torsdags (10/3) detta mjuka skal till min telefon. Jag fick lite vårkänslor och ville ha blommor att titta på (och så hade jag pengar på PayPal kontot som brände lite...)! I måndags (14/3) damp den ner i brevlådan - från Storbritannien! Hur suveränt är inte det? Så fort går det farao inte att skicka saker inom Sverige ens! :)
Kan ni tänka er att vi har haft två lediga helger på raken? :) Efter att ha renoverat, flyttat och suttit inne när kylan bitit som värst under vintern så har vi(tar vi oss...) äntligen tid att bara vara. Underbart! ♥
Den här lördagen var vi i Mariebergsskogen och tittade på djuren!
De nya regnkläderna med fleecefoder är lite stora än så länge, men de räcker hela säsongen ut!
Coola morfar och monstervovven väntar utanför när vi tittar på "kakka" och "pippi". Ombra är en attraktion i sig när vi är där, och folk kan inte sluta stirra och peka "på den skitstora hunden!".
Det som är bra med vattenpölar är att de är så himla blöta...
...och att det går att plaska i dem!
Fika på Naturum ingår alltid när mormor och morfar är med!
Naturum har fina utställningar med olika djur. Här en "pippi" som simmar under vattnet. Väldigt spännande!
Litet barn eller stor svamp? :)
På väg tillbaka till bilen vinkade Harry till alla som kom gåendes, och som tur är så är folk trevliga och vinkar tillbaka - lyckan var total!
Eller ja... Ni förstår vad jag menar! Det låter som att ett tåg ska åka rakt igenom huset! Det underliga är att det är bara just det tåget på hela dygnet som låter så högt, och som får hela huset att skallra... Resterande tåg har vi vant oss vid och hör knappt längre, men just det här är tydligen lite extra märkvärdigt. Kanske skulle ringa SJ och fråga vad farao de fraktar med det egentligen? :)
Jag är en sådan person som musik spelar stor roll för. Jag måste få lyssna på musik en lite stund varje dag annars blir jag tokig. Under gymnasiet lyssnade jag mycket på Dido. Melankolisk myspop, och jag gillar verkligen hennes röst!
För er med Spotify, skivan jag lyssnade på allra mest:
Vi har fått ridhus vid vårt stall, och det har gett ridningen ett stort lyft! Från att ha flamsat runt i en liten paddock någon gång i månaden, så har jag nu ridit flera gånger på en kort period (inte senaste veckorna efter koliken dock) - och det är ju det jag tycker är roligt! Visst är det mysigt att pyssla i stallet, men den riktiga utmaningen sker ju på hästryggen.
Han är ju dock inte riden i ridhus tidigare, vår käre travare, så när de andra går in och galopperar på små fina volter (cirklar) så tränar vi mest på att gå rakt på spåret (längs kanterna) och att inte traven ska gå i 150 knyck. Kanske inte den ridning jag tycker är så rolig, men vi utvecklas tillsammans och det går bättre för varje gång! Idag körde vi ett långpass där vi kämpade med varandra väldigt mycket, och han blir väldigt stark så jag känner att jag kommer få rejäl träningsvärk imorgon! Jag är nöjd med passet, och jag tycker att det är skönt att vi kommit igång med ridningen igen!
Fina pållen i sina bebisblåa lindor och schabrak! Som tur är syns det inte på bilden att lindorna har silverglitter i sig... :) Han ser ut som att han ska på disko!
Helvetesrummet... Hur vi än gjorde, hur mycket vi än spacklade och slipade så blev det aldrig bra! Till slut satte vi gipsskivor över det vi målat och tapetserade istället. Och med vi menar jag förstås alla andra än mig själv! :)
Innan:
Efter:
Inga lister... Inga gardiner... Än!
Här inne sover han "bara", så det är väldigt sparsamt möblerat. Framöver börjar det ju bli dags för större säng, och då ska det finnas plats för det!
Nja, inte riktigt slutresultat här heller egentligen - men nära. Istället för den hemska klädsamlaren ska vi bygga en garderob med skjutdörrar, spotlights och speglar, och sen ska vi tapetsera färdigt(!), sätta list, och sedan ska det ju upp lite tavlor och annat... Men nästan färdigt är det! ;P
Innan:
Efter:
Här ser tapeten nästan blå ut, men det är min mobilkamera som tar mörka bilder. Färgen ser mer ut som på den sista bilden.
I framtiden blir det också vita dörrar!
Det saknas några våder i trappen, men de sätter vi när vi köpt taklist. Vi behöver bygga upp ställningen igen för att komma åt, och då vill vi göra allt samtidigt... :)
...standard måndag! Nästan i alla fall. Jag jobbar heltid hela veckan, och C är vår vikarie på mina tider. Roligt att få jobba ihop med sin "bästis", även om det känns lite ovant! Ikväll lägger jag ut lite mer bilder från renoveringen - håll utkik! ;)
Utan att överdriva, så kan jag säga att han har koppor överallt... Innan han ska sova pudrar vi in hela honom i potatismjöl - och det hjälper lite, men inte så mycket... På sjukvårdsupplysningen sa tanten att det värsta borde vara över nu, och jag hoppas för Harrys skull att hon har rätt.
Alla knäckebröden från Vilmas är så galet goda! Perfekta som ett litet mellanmål med lite philadelphiaost och en kopp kaffe på eftermiddagen. Mmmm! Lite i dyraste laget, men jag skulle kunna äta dem som snacks... :)
En riktig mysfilm (från 2008) som passar perfekt när man är lite sliten efter en veckas arbete! Man kan tro att det är "ännu en Jim Carry-film" där han spelar pajas och bara gör konstiga ansikten, men den har faktiskt ett uns allvar och lämnar tittaren med några existentiella funderingar. Se den!
Något som jag tycker är det bästa med läget på huset, är att vi bor på en "riktig" gata med belysning, asfalt och massor av grannar. Det är rörelse i området på dagarna, folk i närheten om det skulle hända något, och det bor hundar och barn nära att leka med. Cirka 100 meter från vårt hus börjar vår gata, och strax innan så finns allt detta inom krypavstånd:
Långa, snirkliga vägar att springa lös på. Denna leder till sjön.
Tittar man åt andra hållet:
Plogad grusväg!
Naturen inpå knuten - precis som jag vill ha det! Jag längtar tills snön försvinner, och ängarna blir gröna!
Dagen var bra tills pyjamasen skulle på, och vi hittade en hel skock vattkoppor... Som tur är verkar han inte bry sig så mycket om dem (några hade redan spruckit) så vi hoppas att det ska gå över fort!
...att jag nu laddat över 91 bilder från telefonen till datorn! Snart kommer det bilder från huset - jag lovar! Jag tar en massa kort på allt möjligt om dagarna, men jag hinner varken föra över dem till datorn, eller skicka dem till bloggen... Ser på statistiken att bloggen är dundertråkigast just nu, och så känner jag med - men tiden finns inte! Harry har en massa mammatid att ta igen, hästen är sjuk, huset ska fixas, jag jobbar mest hela tiden (min halvtid är nu uppe i 80%) och sen ska man hinna äta, skita och duscha också. :)
Imorgon kommer mina fina flickor hit på besök! Ser fram emot det jättemycket! ♥