"Det är ett under...
...att du inte klämt ut den där ungen än! Som du måste lyfta och håller på!" utbrast Harrys ena fröken förut, när jag stod på alla fyra och satte på Harrys overallen vid hämtdags. Idag var han sådär underbart behjälplig vid påklädningen, och trots löften om glass och skumbad* så ville han inte hjälpa till. Då är det bara att lyfta ungen och klä på honom... :) Med alla hormoner som samlar sig i kroppen så är jag helt sjösvett när vi väl kommer utanför dörren - så tur att det är "vinter" så jag kan kyla av mig snabbt!
Bildkälla
*Jag tror inte på att skälla och hota, även om det lockar! Barn (och vuxna förstås) lär sig av positiva upplevelser, och därför lockar jag hellre med exempelvis russin eller en kul aktivitet. Jag tror/vet dessutom att min och Harrys relation blir bättre om vi har kul ihop genom trotset, än att vi ska bråka hela tiden (vilket det skulle bli annars).
Kommentarer
Postat av: Åsa kusin
nu kan ju inte jag ett skit om uppfostran och pedagogik. Men om man alltid får nåt gott eller göra nåt kul när man trotsar och bråkar, kan inte det få en att taktiskt göra det oftare när att vara bråkig leder till nåt kul? Eller är jag helt ute och cyklar?
Postat av: Johanna
jag lockar inte varje gång han trotsar :) då hade han varit tjock som en boll! Antalet gånger han inte vill klä på sig till den grad att jag måste locka är dessutom väldigt få i jämförelse med de gånger han ger med sig :)
