Johanna & Harry

Jag fick riktig Tuss-abstinens häromkvällen, så jag bad att få en bild på henne. Det är så himla skönt, för bättre liv än såhär kan en innekatt nog inte få. Här sitter hon i sin "rastgård" som kusin C byggt på sin balkong. Där sitter hon tydligen jämt, även när det regnar! Min Tussiebebis... :)

Ja, så heter Ombras nya medicin. Den ska få henne att sluta vara skendräktig. Äntligen. Det är ett evigt bäddande i sofforna, hon drar konstant i kopplet på promenaden, lyssnar inte särskilt mycket över huvud taget, äter 1/8 av det hon ska äta egentligen, och står resterande tid mest och piper och flämtar. Det är ju inte bara påfrestande för oss, utan såklart mestadels för henne. Hon tror ju helt ärligt att hon har bebisar i magen... Nu ska det iallafall bli stopp på denna hysteri, och inom 4 dagar så ska beteendet vara borta. Ja tack.


Att leta godis i träd kan man göra även om man är lite extra knäpp. ♥ Här syns det ju dessutom hur smal hon är nu när hon inte äter. Nu ligger hon säkerligen på 45 kg, och målvikten är ca 51 kg... Jag pratade med veterinären igår när jag fick receptet på medicinen, och inom 2 månader så kommer vi att sterilisera henne. Äntligen.

Jag har ju aldrig riktigt berättat hur det ligger till med mig, Ombra och ägandet. En väldigt kortat version av en mycket komplicerad och ledsam historia är att mitt fodervärdsavtal visade sig vara falskt, och efter ett år av krånglande pappersarbete, så har Norska Kennelklubben nu fått in papper på att det är jag som är ägaren. Äntligen. Jag har bra och nära kontakt med hennes uppfödare, och vi har diskuterat sterilisering ett tag. Nu är det dags, och det ska bli riktigt skönt för Ombra att bli av med alla sina demoner. Kanske kan hon även börja äta ordentligt (hon har alltid krånglat med maten), och gå upp i vikt. Hoppas kan jag ju alltid!

De säger ju att djurägare har lägre vilopuls, och mindre risk för hjärtsjukdomar. Detta för att de gosar med sina djur, och frigör massa endorfiner som liksom tar hand om kroppen. I mitt fall känns det som att det är tvärt om. Det är defintivt mina djur som kommer skicka mitt hjärta till en för tidig död.

Igår när jag satt och tittade igenom Farbrorns klor (brukar kolla dem någon gång i veckan, och tur är väl det), så inser jag att han slitit av en utav dem. IGEN. Det är 3:e gången nu på 2 år... Visserligen är han en klant (trillade exempelvis av klösträdet häromdagen när han sov....), så jag förstår att klorna lossnar, men det är fortfarande ett projekt att växa ut den igen. Så, idag har vi jodopaxat lilla pulpan (insidan av klon, typ undersidan av vår nagelbädd) så att den är fri från bakterier, och även startat penicillinkur nummer 2. Som tur är, ha!, så hade vi kvar pencillin från kuren förra veckan. Eftersom han gjort detta förut, så kände jag att inget veterinärbesök krävs. Är trött på att betala dem en massa pengar för att få höra något jag redan vet. Sist tog de ut 100 kr extra för att faxa ett recept. Helt galet.

Slutsvammlat för idag. Nu blir det omelett till mig och bautababy.

Hade jag det högsta budet? Nej det hade jag inte... Jag blev överbjuden med 25 kr. 25 kr! Det är helt ok att bli överbjuden på hus med flera tusen - men att förlora en hel klösställning för 25 kr!! Vansinnigt!

Visserligen så har jag väldigt tajt med pengar den kommande månaden också, men jag var bara tvungen att lägga ett bud på den här:


Förstår ni vilken lyxpryl? Tuss skulle svimma av förtjusning om hon fick se den ♥ Jag kan riktigt tänka mig Snuffe sitta där längst upp och spana på hunden och vara nöjd! Vart ska den få plats då? Om vi bestämmer oss för att skruva ihop den innan vi hittar något nytt så får det bli hörnet vid balkongdörren. Därifrån ser man över hela vardagsrummet, in i hallen OCH ut på balkongen!  Det är snart mindre än en timme kvar av auktionen...

...åker vi till Oslo för att titta på en stor hundutställning. Jag kommer självklart inte ihåg vad den heter, eller om det är en rasutställning - men jag ska dit i alla fall. Fast det heter ju VI. Jag, S och alla 3 hundarna ska åka till Oslo. Inte bara jag ♥ Trött! Om inte Tuss varit jobbig och väckt mig halv 4 inatt hade jag försovit mig till skolan idag, för jag hade inte ställt klockan. Tjiho. Det hade varit skoj...

Mer blogg på söndag med bilder från resan!

...angående hunden kan nu läsas på hennes egna blogg: http://royalombra.blogg.se

Tillbaka till pluggandet, "Perspektiv på specialpedagogik" väntar. Gäsp!

Detta är hunden jag vill ha, och ska försöka få mina sambor att gilla. Snuffe är inte oberörd, men är inte tillräckligt brydd för att göra något. Tuss har bott bakom vår inbyggda(!) garderob i 24 timmar, men busar tydligen inte sämre av det nu. Älskling däremot är "mindre sugen", och även om jag känner mig som en total k*rring mot honom så tänker jag inte ge mig.

 Nöjd med lite kärlek på kvällen... 

 Titta man kan se bilarna utanför om man står i sängen!

 Ena maten tillhör minimonster, andra megamonster. Gulligt!

 Det är skönt att sova i soffan efter en timmes promenad med de glada labradorerna. ♥

Idag fyller minimonster 4 månader. Hon har blivit så stor! För varje extra centimeter och gram så hittar hon på nya hyss. Hon tror dock att hon fortfarande är pytte, för häromdagen fastnade hon med huvudet under bokhyllans sidostycke (med hål i mitten så det blir två ben). Hon skrek som en stucken gris tills jag fick loss henne, och då skulle hon göra om samma sak igen. Jisses.

Idag är det även 4 månader sedan Eddie var här. Hemma i lägenheten alltså. Lördagen den 22 september var den sista kvällen vi hade henne hemma, och hon låg i soffan och tvättade sig innan hon lade sig i garderoben och sov resten av tiden.

Har nyss varit och besiktat katterna. Käre bror tyckte han var rolig när han sa så. Bara en 2a på varje katt: öronen. Det lilla monstret tog med sig öronskabb hit och smittade det stora monstret. Han har nu kliat bort en ring med päls runt huvudet och ser ut som en Frankensteinkatt. Tack Tuss! Veterinärerna var i alla fall jättesnälla och gav mig en massa rabatt så det kostade inte hela Henkis skjorta, utan bara halva. Själv räknar jag örena för att överleva på pengar som jag lånat av mamma. Januari är ingen bra studentmånad. Katterna var hur duktiga som helst, och Snuffe är ju numera van blodprovstagare, så han la fram tassen lite vant och sen tittade han bort! Sötis!

Hö-körningen gick bra igår. Jag körde hela vägen, fram och tillbaka. Nu är jag inte längre släpkärre-oskuld, men jag hade klarat mig bra ändå, för vägen var vidrig och jag hade 120 i puls hela timmen hem. Innan vi ens kunde åka hem fick vi bli uppdragna av traktorn för den 4hjulsdrivna megajeepen orkade inte dra upp hökärran ur snön. Var lite nervös att svärfars bil skulle komma hem trasig, men den klarade sig. Nu älskar jag den! Tänk om vi hade tagit C's bil. Då hade vi aldrig ens kommit fram. Hu...

...springer jag i blomkrukorna



...och bajsar i sopskyffeln



Detta är en kaxig liten dam som har ögon som "Puss in boots" i Shrek. Jätteoskyldig fastän jag precis ertappat henne... Suck. Tonåringar om igen... ♥

Det är ingen katt. Det är en förklädd råtta. Jag lovar. Hon är så liten! Se själva...

    

   

Maken till liten fis får man leta efter. Snuffe slår henne hårt, hon skriker, och jagar sedan honom... Hon äter allt som hon kommer över. Idag har hon smakat skinka, oboy, blommor, kanelbulle, popcorn med smörsmak och ketchup... Hon har även chattat med Sofia på msn när hon springer över tangentbordet på bärbara datorn för att jaga mina fingrar när jag skriver...  

Nu måste jag ta bort henne från blommorna! Återkommer!

Ikväll ska vi hämta nya kissemjau. Springer runt och städar för jag kommer inte alls ihåg vad småbebisar äter och inte äter, så allt ryker. Mitt kök har aldrig varit så tomt! 

Såhär såg hon ut när vi hälsade på för ca 3 veckor sedan:


Den här bilden fick vi igår:
  
"Väntar på er!"

Sötast! ♥

På söndag är det 2 månader sedan Eddie smög upp till himlen. Det gör nästan mer ont nu. Jag saknar dig skrutt.

Ikväll ska vi lämna min Muffin till hans farmor och farfar. Vi ska ju vara i storstaden hela helgen, och alla kattpassare ska åka med. Jag ska lämna bort min bebis! Som att lämna sitt barn på dagis utan att skola in det först. Usch. Han har aldrig varit "borta" utan någon av oss förut, så jag är supernojjig. Kommer ju aldrig kunna sova...

  Min älskling! ♥

...men det var det värt. 10 minuter av "jagslårdigsnartomduinteslutar"-ont, men sen satt den där. Sitter på insidan av vänster överarm; alltid nära hjärtat.




♥ Eddie