Mesbesök
Reafynd på P.O.P
Vi tog en sväng på stan medan Harry gick sista dagen på förskolan, och jag fyndade själv en dop/gåpåsommarbröllopsklänning på MQ. Det sjuka är att den är i storlek S vilket verkligen inte kan vara fysiskt möjligt(!) men som kändes extra trevligt att komma i! :P
Morsning!
Ni får ursäkta om det är väldigt mycket "leffeblogg" om sjukdomar, tänder och vardagssysslor just nu, men när jag inte är frisk blir hjärnan mos och det är svårt att samla tankarna. Jag har recept på barnmat, tankar kring uppfostran och annat jox som rumlar runt därinne - och så fort jag återfår fokus ska ni få ta del av det också!
Inlåst
Trots att jag helst av allt bara vill krypa ner under täcket, så har vi en hel eftermiddag planerad med "måsten": vita strumpbyxor till dopet, skjorta till Henki, sugarpaste och dekorationer till tårtan (butiken är bara öppen ikväll på hela veckan) och jäst så att jag kan baka om bullarna. :) Tur att älskade mamma har sommarlov och hjälper till!
Bakvärk
Bakväder
Igår var det ju i alla fall lite sol, och då passade vi på att ta en kort promenad. Harry cyklade på sin trehjuling hela vägen, så han fick ett ordentligt motionspass!
Midsommar 2012 i bilder
Avlägga kvällsrapport
* Nej tyvärr. Ingen tand på utsidan av tandköttet idag heller. Detta trots avgrundsvrål och nästan ingen sömn alls vare sig på natten eller dagen...! * Har shoppat nya ridskor tillsammans med skrikande bebis. Bra för de med beslutsångest! * Planerar doptårta, och lutar åt ljusgrön!
Barns uppmärksamhetsbehov
Vi diskuterade det här med barns uppmärksamhetsbehov, och att de flesta barn går igång/nöjer sig även med negativ uppmärksamhet - alltså när vi skäller, tjatar och blir irriterade tillbaka. Jag har alltid tyckt att just vågspelet mellan aktion och reaktion hos barn är väldigt spännande, men så otroligt svårt att hantera. Med "aktion" menar jag något som barnet gör utifrån sig själv, och "reaktion" är något som barnet gör utifrån vad exempelvis jag gör. "Reaktion" för mig är samma som danske familjeterapeuten Jesper Juul förklarar ordet "trots" med - att barnen agerar enligt samma mönster som den vuxne, vilket också faktiskt betyder att vi skapar trotset genom våra egna handlingar. Om vi ställer för höga krav, gör något oväntat eller är för oengagerade så läser barnen av oss och reagerar därefter. Att barnen oftast "bråkar" med påklädning, tandborstning, maten och så vidare är ju för att vi vuxna oftast har en tid att passa vid de situationerna, och att maten är en väldigt känslig situation eftersom alla föräldrar vill att barnen ska äta!
För att återknyta till uppmärksamhetsbehovet, så är det just vid sådana här reaktionstillfällen som jag skrev innan, som barnen oftast får det behovet tillfredsställt. Barnet kan med största sannolikhet klä på sig/av sig själv, men det lär sig fort att om det krånglar så blir mamma stressad och skäller - och klär på/av för att det är enkare/snabbare. Barnet vet att det inte får leka med den högljudda leksaken när småsyskonet sover, men gör det ändå för "då pratar mamma med mig istället för lillebror". Och vad gör vi oftast då? Som på beställning hyschar vi och säger "du vet att du inte får låta så högt när lillebror sover!" Mission accomplished! :)
Jag lärde mig en hel del om de här belöningsbeteendena under mitt första arbetsår. Tar vi oss tid och granskar situationerna så är det oftast tydligt varför barnen gör som de gör, och är det negativ uppmärksamhet de är ute efter så är det helt enkelt bäst att ignorera och avleda. Det är lättare sagt än gjort, och särskilt om det är en nyväckt och ilsken lillebror med i handlingen... :) Det kan uppfattas konstigt att inte säga till när Harry bankar med besticken mot talriken, eller om han står precis intill mig och säger "mamma mamma mamma mamma mamma" - men direkt han inte gör det längre, så fångar jag hans uppmärksamhet med något annat positivt istället.
Men som sagt, det är lätt att sitta här och skriva att "såhär ska du göra". Det är bra att ha tankesättet i åtanke, och att reflektera kring tycker jag. Det är så otroligt lätt att hamna i spiraler där negativa mönster skapas helt i onödan.
Håll ut för tusan!
Jag håller på att skriva ett långt och väldigt intressant inlägg om barns uppmärksamhetsbehov - men eftersom jag gav Nils en väldig massa uppmärksamhet mellan 23-04 i natt (sen tog Henki över tills Nils somnade 05.30...) så orkar jag inte skriva färdigt det ikväll. Jag kan dock hälsa att träningsvärken efter ridpasset igår inte är ljuv, men jag kunde ta en långpromenad med Ombra i skogen förut! Det finns hopp för tanten! :)
Omvänt
När det händer mycket i livet så kunde en ju tro att det skulle avspegla sig på bloggen, men icke. :) De senaste dagarna har bestått av att städa, baka, handla och att städa lite till. Igår hade vi nämligen möhippa här för min fina vän A, och vi var totalt 16 tjejer som åt och pratade och hade väldigt trevligt. A var dessutom väldigt nöjd med hela dagen, och då har vi ju gjort jobbet bra. Vi var klädda i "den lilla svarta" medan A hade en rosa klänning, tiara och svarta spetshandskar! Idag mötte jag henne i stallet, för jag ska börja rida hennes häst - och ridningen gick över förväntan! Jag hade inga förhoppningar om att orka hålla ihop hästen med min trötta mammakropp, men jag orkade till och med galoppera lite. Det har jag inte gjort på flera år! Skitkul! Jag kommer troligtvis inte att kunna gå imorgon, men det är det ju värt. :) Tanken är att jag ska rida en gång i veckan från och med nu, så på onsdag är det dags igen. Nils levde loppan på möhippan och trivdes jättebra i famnen hos alla olika tjejer (Harry sov hos farmor och farfar). Det var precis den överstimuleringen han behövde för att glömma bort tanden i underkäken! Idag har dock humöret varit tillbaka på botten, och han har väldigt ont när han äter. Att det ska ta sådan tid för den att spricka upp...
Under den halvtimmeslånga...
...sovpausen Nils bjöd på igår (plus en kvart på eftermiddagen, så totalt 45 min på hela dagen- inte konstigt att han var purken!) så skyndade jag mig att plantera blommorna jag inhandlat på morgonen. 20 liter lecakulor och drygt 75 liter jord rymmer den stora krukan jag fyndade på Ikea för bara 279:-, och det blev ganska bra. Tujan (visst heter "granen" så?) kommer växa till sig på bredden så att jag kan formklippa den, och till hösten/vintern får det nog bli ljung istället för blommor! Skönt med lite blommor på verandan!
Ni har väl inte missat...
iOnt överallt
Henki och Harry åkte iväg på studentfirande, men eftersom lillebror långsamt håller på att kläcka fram en tand så stannade vi hemma. Skrikutbrotten kommer lite då och då, och det är mycket snuttande (eftersom han fortfarande inte tar nappen). Han var i alla fall nöjd en stund i gåstolen, och tar sig runt bra för att vara en liten plutt! Magen är som den brukar vid tandsprickning, så stackaren är alldeles prickig och skinnflådd i rumpan - och det hjälper ju inte humöret heller... :'( Själv har jag ont i halsen och det känns som att febern är på gång - men det har jag INTE tid med, så försvinn! :)
2 paket...
..låg och väntade på mig hos posten idag. Det ena innehöll en ny kampanjvara från Buzzador (mer om det kommer såklart) och i det andra var min nya telefon! Henki suckade och sa "ses imorgon då..." och sen dess har jag pillat in varenda möjlig inställning som kan tänka behövas! :) Jag är verkligen supernöjd, och kameran håller vad den lovar(enligt mina förväntningar). Bilden är från min nyplanterade rabatt, och även i kvällsljus så blev färgerna så klara och tydliga. Känner mig som en unge på julafton, men jag gillar ju nya prylar!
Sticker jag dig i ögonen?
Vi mammor (inte så ofta pappor tyvärr) som lagar vår egen barnmat, eller har "snälla" barn och "lyckliga" familjer uppfattas som extra präktiga i bloggvärlden - och även i verkliga livet också. Jag minns utan problem alla gånger jag tog fram burken med frukt till Harry på Öppna Förskolan, och fick höra "oj vad du är duktig" bara för att jag mixat frukten själv. Inte för sällan var betoningen på duktig med en bitter efterton dessutom.
Jag vet faktiskt inte varför det sticker så i ögonen på folk att göra egen barnmat. Och jo, det sticker faktiskt folk i ögonen. För mig är det precis tvärt om. Varför lagar vi inte egen mat till våra barn, när vi lagar mat åt oss själva? Lever de som köper burkmat själva också på burkmat? Precis lika mycket som folk tycker att jag är präktig när jag mixar och trixar hemma, precis lika galet är det för mig att köpa färdiglagat. Hur mycket kostar ett äpple? Ett äpple räcker längre än en burk, men ändå hävdar vissa att det är billigare. Jag tycker att burkmaten luktar likadant vare sig det är kyckling, fisk eller kött. Det luktar dessutom ännu värre när det kommer ut! :) Smakerna är "lena" och försiktiga, och det är inte mycket tuggmotstånd ens i 1-årsburkarna. Var nu snälla och läs mellan raderna här. Alla gör som de vill, och jag kritiserar inte de som köper burkar - alla gör som de tycker är bäst - utan jag ifrågasätter varför det oftast är så att de som lagar eget blir ifrågasatta öppet?
Min barnmat ska smaka och kännas! Puréerna är gryniga, innehåller både skal (jag gnuggar noga innan) och ibland kryddor. Äpple, päron, banan, apelsin och kanel var Harrys storfavorit av mina fruktmixer, och ju äldre han blev desto mer bitar var det ju såklart. Efter att ha trugat i två veckor godkände äntligen Harry min köttgryta gjord på grytbitar, morot, potatis, vitlök, persilja och rosmarin. Våga krydda! :)
Vilket för mig in på nästa punkt; de "snälla" barnen. Ni vet sådana som sover hyfsat ordentligt, äter det mesta och inte allt för ofta slänger sig på golvet och skriker. :) Att ha "snälla" barn, som jag tycker att jag har, sticker också folk i ögonen. Så är det ju här i Sverige med sin satans jantelag - inte skryta! Alltså, det mesta kring barnen som inte handlar om sömnbrist, viktkurvor eller uppfostran i negativ bemärkelse är skryt, och folk vänder bort huvudet. Det är jättemånga bloggare som dagligen får skit för att de skriver om sina barn och skriver "för lyckligt". Läsare vill vältra sig i problem, gotta sig i mammors ångest och tänka att deras barn är bättre. Usch. Kan jag inte bara få berätta hur mina barn är?
Visst krånglar mina barn, men jag orkar inte hänga upp mig på det här på bloggen. En period kallade jag alltid Harry för "den lille terroristen", vilket såhär i efterhand kanske inte är så kul för honom att läsa när han blir större. Jag syftar inte till att försköna vår vardag, utan tycker att det räcker med att gnälla när sakerna händer.
Vad tycker ni?
Bildbomben från "senast"
Vad vore jag utan er?
Mina föräldrar är utan tvekan mina största förebilder för föräldraskapet. De ställer alltid upp för oss utan att tveka, älskar sina barnbarn så otroligt mycket, och är verkligen den klippan jag lutar mig mot. Att säga tack är ju aldrig nog, men en liten bit på väg! När jag vaknade imorse hade jag lyckats sova konstigt med huvudet, och fått riktig nackspärr. Jag fick lite lätt panik när jag insåg att Henki har konferenskryssning i två dagar, och jag skulle vara ensam med barnen... Men, efter ett tidigt samtal till mamma så löste pappa dagishämtningen, och tog med sig Harry ner till stan en sväng. Sen hämtar de mamma på jobbet och kommer hit så vi äter ihop, och jag får hjälp med läggningen. :) Jag hoppas och gör mitt allra bästa för att bli en lika trygg och älskande förälder till mina barn - vilken tur vi har som har er!
Om det är något jag måste ha...
...omkring mig om dagarna, så är det kort på mina favoriter. Jag har satt upp nya kort på "familjeväggen", och det blev väldigt mysigt. Varje gång vi ska byta en blöja eller hämta något i sovrummen går vi förbi de korten - och jag blir lika glad varje gång. :) Det behövs inte mycket nuförtiden!
Kul sällskap jag har till frukost va?
Jag börjar redan känna mig lite ensam mot den här kill-trion, och värre blir det väl. Om 15 år sitter de där alla 3; skitiga upp till armbågarna, totalt onåbara förrän de gått på toa (direkt efter frukost!) och diskuterandes motordelar och skruvprojekt. Hjälp mig... :)
