Hallymamman
En av Harrys dagiskamrater bor i samma huslänga som oss, och avgudar Harry! Han kommer alltid fram och kramar och pussar honom, och leker lite när vi ses ute. Skitsöt!
Häromdagen gick jag, Henki och Ombra förbi deras ingång, och den här lillkillen kommer ut. Han kan inte säga r...
Sen går jag och Ombra iväg för att hon ska få kissa innan vi går in.
Lillkillen: Ombla gick iväg med Hallymamman!
Så j*kla söt! I'm the Hallymamma! :)
Häromdagen gick jag, Henki och Ombra förbi deras ingång, och den här lillkillen kommer ut. Han kan inte säga r...
Lillkillen: Val äl Hally?
Henki: Hos sin mormor.
Lillkillen: Hej Ombla! *slänger sig över henne och klappar*
Sen går jag och Ombra iväg för att hon ska få kissa innan vi går in.
Lillkillen: Ombla gick iväg med Hallymamman!
Så j*kla söt! I'm the Hallymamma! :)
Hally med sin Hallypappa i september 2009
Årets julkort är fixat!
Ni får inte se hur det ser ut förrän på julafton (förutom ni som får ett i brevlådan), men här har ni lite behind-the-scenes-bilder:
Första försöket slutade i tårar. Ställ inga se-glad-ut-krav på en trött unge!
Lite jul-skinka... :P
Det krävdes dock lite peppning och mutor för att sitta still...
Prima ballerina
En bild säger mer än 1000 ord. Harrys framtid är utstakad! Kolla in linjerna i kroppen! :)
Första position....
Vad gjorde vi igår?
Jo vi såg till att vi är fina inför helgens släktträff i storstan:
Fanfanfan
Jag har liksom bara gått och väntat på att något skulle vara dumt med huset. Det kan aldrig gå bara bra. Jo men så är det faktiskt.
Jag ringde enhetsassistenten på det skolområdet vi kommer tillhöra efter flytten, för att höra mig för lite om plats och så vidare. Jag fick då höra att området är fullt. Likaså området intill. Området som ligger intill området intill är dessutom ännu mer fullt. Fan.
"När kommer det finnas plats då?" undrar jag. "Augusti." säger hon.
Vi enades därefter om att det bästa för Harry är att han faktiskt blir kvar på sitt dagis tills platsen finns, istället för att flytta honom ett halvår till ett nytt ställe - och sedan flytta honom igen. Helt ok med mig. Plånboken och klockan ville däremot göra ett instick i debatten. Harrys nuvarande dagis ligger på andra sidan stan från huset. Det innebär att jag som annars skulle haft en restid på 15 minuter till jobbet (inklusive dagislämning) nu kommer ha 40-50 minuters restid - "enkel" resa. Ska jag hämta honom på eftermiddagen så innebär det 40-50 minuter till innan vi är hemma igen. Vad Forden säger om all denna åkning? Slurp. Det är inte helt idealiskt att ha en SUV som drar 1,5 liter milen. It's gotta go.
Men - jag väljer att fokusera på det positiva. Harry trivs väldigt bra på sitt dagis, och hans fröknar älskar honom. Och för hans skull åker jag hur långt som helst! ♥
Jag ringde enhetsassistenten på det skolområdet vi kommer tillhöra efter flytten, för att höra mig för lite om plats och så vidare. Jag fick då höra att området är fullt. Likaså området intill. Området som ligger intill området intill är dessutom ännu mer fullt. Fan.
"När kommer det finnas plats då?" undrar jag. "Augusti." säger hon.
Vi enades därefter om att det bästa för Harry är att han faktiskt blir kvar på sitt dagis tills platsen finns, istället för att flytta honom ett halvår till ett nytt ställe - och sedan flytta honom igen. Helt ok med mig. Plånboken och klockan ville däremot göra ett instick i debatten. Harrys nuvarande dagis ligger på andra sidan stan från huset. Det innebär att jag som annars skulle haft en restid på 15 minuter till jobbet (inklusive dagislämning) nu kommer ha 40-50 minuters restid - "enkel" resa. Ska jag hämta honom på eftermiddagen så innebär det 40-50 minuter till innan vi är hemma igen. Vad Forden säger om all denna åkning? Slurp. Det är inte helt idealiskt att ha en SUV som drar 1,5 liter milen. It's gotta go.
Men - jag väljer att fokusera på det positiva. Harry trivs väldigt bra på sitt dagis, och hans fröknar älskar honom. Och för hans skull åker jag hur långt som helst! ♥
Tänk att jag får komma och väcka och snosa på den här lilla gubben nästan varje dag. Lyckos mig!
Favorit i repris: Harry och Pingu
Första titten på Pingu:
Kvartssamtal
Ja, så hette det ju förr i tiden. Det händer väl aldrig att de bara tar en kvart nu... :)
I måndags fick jag sitta ned med en av Harrys fröknar och höra om hur han har det på dagis. (Ja, jag kallar det dagis. Skjut mig!) Inte helt oväntat så bubblade hon om hur bra det går, och hur mycket de tycker om honom. Jag trodde inte annat! Hon berättade att han går omkring och bara "är" hela dagarna bland de andra barnen, och när han behöver så kommer han till fröknarna och tankar lite närhet - och sen leker han vidare. Hur skönt låter inte det? De större barnen tar hand om honom, och de leker med honom en hel del. Han säger dock ifrån när de blir för jobbiga, vilket känns väldigt bra. Lite ensamvarg är han ju på grund av att han är enda minstingen (närmaste i ålder är 2½, så det skiljer ändå en del...), men det bekommer honom inte. Han sover, äter och sitter på pottan utan problem. Yes!
Något som dock förvånade mig lite var att hon tyckte att jag (även Henki såklart) är så väldigt duktig som går med Harry till och från dagis. Hon poängterade väldigt starkt att det "är så himla ovanligt att föräldrar tar sig den tiden idag. De flesta slänger ner ungen i vagnen, även sådana som bor precis här intill!". Vi bor ju drygt 150 meter från dagis, och det tar oss ca 7 minuter att gå i Harrys takt (Och han går mest åt fel håll. Med mening.) Jag ser promenaden till och från dagis som en långsam start och en långsam avslutning på dagen för Harry. Han behöver inte bli inslängd i bilen av en stressad mamma som måste in i affären på väg hem, eller bli nertryckt i vagnen vänd från mig när han är trött på morgonen. Istället får han chansen att vakna till lite av den friska luften, och vi hinner få lite extra tid tillsammans. På eftermiddagen brukar också promenaden mynna ut i att vi stannar ute och leker en stund, och det tror jag inte vi hade gjort lika automatiskt om vi haft bilen vid huset(som det kommer bli sen - men då får jag anstränga mig!). Jag är stolt över att jag tar den tiden extra för Harry, och planerar in i vårat schema att inte behöva stressa. Visst skulle jag kunna spara in några minuter på morgonen om jag satte honom i vagnen, men det är inte rättvist mot honom att ha så bråttom tycker jag. Han får spankulera i sin egen takt, hinna undersöka nya saker han upptäcker (som att man halkar på isfläckar till exempel...) och även få lite vardagsmotion. Den lilla stunden betyder väldigt mycket för mig, och med största sannolikhet för honom också. Det är ett litet, enkelt sätt att varva ner tillsammans. ♥
I måndags fick jag sitta ned med en av Harrys fröknar och höra om hur han har det på dagis. (Ja, jag kallar det dagis. Skjut mig!) Inte helt oväntat så bubblade hon om hur bra det går, och hur mycket de tycker om honom. Jag trodde inte annat! Hon berättade att han går omkring och bara "är" hela dagarna bland de andra barnen, och när han behöver så kommer han till fröknarna och tankar lite närhet - och sen leker han vidare. Hur skönt låter inte det? De större barnen tar hand om honom, och de leker med honom en hel del. Han säger dock ifrån när de blir för jobbiga, vilket känns väldigt bra. Lite ensamvarg är han ju på grund av att han är enda minstingen (närmaste i ålder är 2½, så det skiljer ändå en del...), men det bekommer honom inte. Han sover, äter och sitter på pottan utan problem. Yes!
Något som dock förvånade mig lite var att hon tyckte att jag (även Henki såklart) är så väldigt duktig som går med Harry till och från dagis. Hon poängterade väldigt starkt att det "är så himla ovanligt att föräldrar tar sig den tiden idag. De flesta slänger ner ungen i vagnen, även sådana som bor precis här intill!". Vi bor ju drygt 150 meter från dagis, och det tar oss ca 7 minuter att gå i Harrys takt (Och han går mest åt fel håll. Med mening.) Jag ser promenaden till och från dagis som en långsam start och en långsam avslutning på dagen för Harry. Han behöver inte bli inslängd i bilen av en stressad mamma som måste in i affären på väg hem, eller bli nertryckt i vagnen vänd från mig när han är trött på morgonen. Istället får han chansen att vakna till lite av den friska luften, och vi hinner få lite extra tid tillsammans. På eftermiddagen brukar också promenaden mynna ut i att vi stannar ute och leker en stund, och det tror jag inte vi hade gjort lika automatiskt om vi haft bilen vid huset(som det kommer bli sen - men då får jag anstränga mig!). Jag är stolt över att jag tar den tiden extra för Harry, och planerar in i vårat schema att inte behöva stressa. Visst skulle jag kunna spara in några minuter på morgonen om jag satte honom i vagnen, men det är inte rättvist mot honom att ha så bråttom tycker jag. Han får spankulera i sin egen takt, hinna undersöka nya saker han upptäcker (som att man halkar på isfläckar till exempel...) och även få lite vardagsmotion. Den lilla stunden betyder väldigt mycket för mig, och med största sannolikhet för honom också. Det är ett litet, enkelt sätt att varva ner tillsammans. ♥
Åh, en frusen daggmask!
Ingenting, ingenting...
...allt på en gång! Det är Harrys motto i livet. Först satt han still i ett helt år, och sen lärde han sig gå på bara några dagar. Förra veckan lärde han sig att klättra upp på sin IKEA-pall i badrummet från att aldrig ha klättrat alls(svettigt värre!), och nu ger han sig även på soffan. Det känns spännande att få vara med under sådana här perioder när utvecklingen rusar framåt!
Åh hej! Det ena knubbiga benet före det andra!
Maskerad-diskot
Såhär söt var han på dagisdiskot i torsdags:
(bilderna är tagna med mobilkameran, därför är de suddiga...)
(bilderna är tagna med mobilkameran, därför är de suddiga...)
Buuuuuu på er, mammas läsare!
Dags för lite...
...Harrybilder. Såhär stor är min lilla bebis nu:
Är det här en äkta...
...fåntratt? :)
Jag sa ju det!
"Någon gång kommer Harry att lära sig var magen sitter, men det måste vara för att syftet med det hela är att veta var just magen sitter - och inte för att det är en grej man ska kunna."
Helt plötsligt så kan han det ändå:
Helt plötsligt så kan han det ändå:
Och tro mig, vi har INTE tränat. :)
Att dela på allt
Storasyster och lillebror delar lika på... det mesta! :)
Tur att vovven är snäll... ♥
En äkta karl vet vad som är viktigt
Med strumporna på, och mobilen i högsta hugg (haha!) är en riktig karl redo för allt! säger Harry.
Harry & Harriet
(Kassa jag skulle ju skrivit detta igår.....)
Grattis på Harrys namnsdag! ♥
Grattis på Harrys namnsdag! ♥
Sjuk plommonbebis från i måndags.
Vabvabvabvabvabvabvab
Gissa vad jag gör idag? :)
Lilleman hostar, snorar och drar med handen mot örat. We have entered the träsk of småbarnssjukdomar...
Lilleman hostar, snorar och drar med handen mot örat. We have entered the träsk of småbarnssjukdomar...
Kanske har jag en liten öroninflammation? funderar Harry.
Helt väck...
...var vi, jag och min son, i över 3½ timme. Lunchsovningen som annars tar 1 timme och 40 minuter, blev nu lite längre. Så mysigt att få ligga tillsammans i våt stora säng och snarka! Lilleman har hosta(vi delar glatt med oss av allt här hemma, och hosta var ledigt eftersom både jag och Henki är förkylda med ögoninflammation...) och vi (läs JAG och Harry) var vakna mellan 00 och 06 i natt. Ack det ljuva småbarnslivet!
Se lite trött och sjuk ut! beordrade mamman. Sagt och gjort.
Den lilla ingenjören
Harry har alltid varit väldigt klurig. Lyckats lista ut hur saker fungerar genom att undersöka och fundera, undersöka igen och sen pröva sina tankar. Ett av hans tidigaste hyss var att lära sig hur man fick igång DVD-spelaren. Inte så svårt tänker ni. ON-knappen liksom... Icke. Hos oss tänker vi på miljön och har ett grenuttag med alla sladdar i. Tittar vi inte på tv så ska den heller inte stå i standby och dra en massa ström. Grenuttaget har en lampa som indikerar att strömmen är på eller av, och detta klurade den 10 månader gamla ingenjören ut. Han hasade fram till tv-möbeln och tryckte på ON-knappen på DVD-spelaren. Hände det inget, böjde han sig ner för att titta om lampan på uttaget lyste. Gjorde den inte det, så hasade han runt hörnet på möbeln, tryckte igång uttaget, och hasade sedan tillbaka för att återigen trycka på ON-knappen. Sedan tryckte han på EJECT för att få ut skivan (som han plockade upp med ett finger i skivans hål = helt rätt!). Lite imponerad måste man ju bli av den tidiga slutledningsförmågan!
Häromdagen hörde jag att han stod alldeles tyst ute i köket. Jag lät honom vara en stund, men gick sedan dit för att se vilket hyss han lyckats med.
Häromdagen hörde jag att han stod alldeles tyst ute i köket. Jag lät honom vara en stund, men gick sedan dit för att se vilket hyss han lyckats med.
På något sätt hade han bitit loss den svarta knoppen (och bara den) längst ner på bananen, och stod sedan och pillade ut banan genom det lilla hålet.
Perfekt hål för en liten ingenjörstumme, tycker Harry.
De flesta gubbarna på pappas sida av släkten är teknikintresserade, och jag grämer mig att min farfar aldrig får träffa Harry (även om jag vet att han sitter däruppe och smygtittar), för jag tror att de skulle ha haft riktigt roligt ihop. En klurig gubbe till en annan. ♥
Gladfis
Tänk vad underbart när man är såhär liten, och kan bli alldeles lycklig av att få gunga. Jag är lite avundsjuk på barns enkelhet ibland. :)
Mössa: PoP
Fleecejacka: Gekås :)
Jeans: H&M
Skor: Skoaffären i Ullared
Harry Mayhem
Just nu är oreda ordet som beskriver vårt hem. Det har nämligen att göra med att Harry plötsligt når alla lådor och frenetiskt sliter ut innehållet så fort han får chansen.
Orka. Plocka. Upp. Allt. Igen. :) Ikea nästa!
